Utkiken: En tidsficka av gemenskap och överkomliga hyror i Stockholms skugga
Vid foten av Åsöberget, i en stadsdel som en gång präglades av arbetarklassens slit och trångboddhet, står tre gula stenhus från 1800-talet. Dessa hus, som utgör kollektivhusföreningen Utkiken, är en påminnelse om en svunnen tid, en tid som Per Anders Fogelström så levande skildrade i "Mina drömmars stad". Medan omgivningarna har förvandlats till ett trendigt område med exklusiva bostadsrätter och svindlande utsikter över Saltsjön, har Utkiken bevarat sin ursprungliga charm och enkla standard. Här finns inga egna toaletter i lägenheterna, vedspisar samsas med moderna gasspisar, och kakelugnar värmer mot vinterkylan. Det är en miljö som lockar en viss typ av människor, de som värdesätter gemenskap och överkomliga hyror framför moderna bekvämligheter.
Utkikens historia är tätt sammanflätad med 1970-talets proteströrelser mot rivningar av äldre hyreshus i Stockholm. Den uppmärksammade ockupationen av kvarteret Mullvaden på Södermalm var en vändpunkt som fick bostadsbolagen att ompröva sina rivningsplaner. I kölvattnet av protesterna utlyste Stockholms stad en tävling om de bästa förslagen för att bilda kollektivhus. Utkiken, med sin vision om varsam upprustning i samverkan med hyresgästerna, blev ett av de vinnande bidragen. Många av de boende, som Martha Branting och Anna Döbling, var själva aktiva i proteströrelserna och har format andan i kollektivet. En anda av gemenskap, solidaritet och en vilja att bevara det unika i Utkiken.
Att bo i Utkiken innebär att acceptera en enklare standard. Delade duschar, gemensamma toaletter i trapphuset, och avsaknaden av element är en del av vardagen. Men det är också en livsstil som ger tillbaka i form av låga hyror och en stark gemenskap. Martha Brantings 37 kvadratmeter stora lägenhet känns större än den är, delvis tack vare avsaknaden av ett separat badrum. Att 17 lägenheter delar på två duschar på bottenvåningen leder sällan till konflikter, en paradox som förvånar många utomstående. Kökets kran levererar endast kallvatten, men vissa grannar har installerat varmvattenberedare för ökad komfort. Trots att Svenska Bostäder har genomfört nödvändigt underhåll, som ommålning av fasaderna, har hyrorna förblivit remarkabelt låga.
Utkiken kan stoltsera med de lägsta hyrorna i Stockholms län, en oas i en stad där bostadskostnaderna ständigt stiger. Kallhyrorna ligger mellan 500 och 600 kronor per kvadratmeter och år, exklusive elkostnader som kan öka under vintern. För Anna Döblings tvåa på 45 kvadratmeter innebär det en kallhyra på cirka 2200 kronor i månaden. Den låga hyran är en direkt konsekvens av den enkla standarden. Husen har fått dispens för att sakna hissar, fjärrvärme och andra moderna bekvämligheter. Det är en modell som inte längre är möjlig att replikera med dagens byggregler och krav på anpassningar, trots den akuta bostadsbristen och det skriande behovet av billiga bostäder.
Den låga standarden och de låga hyrorna har skapat en unik miljö i Utkiken. En miljö där gemenskap och solidaritet är centralt. En miljö där man delar duschar och toaletter utan problem. En miljö där man eldar med ved för att hålla värmen. Det är en livsstil som inte passar alla, men för de som trivs är Utkiken en ovärderlig tillgång. En plats där man kan leva ett enkelt liv utan att ruinera sig på boendekostnader. En plats där man kan känna sig hemma i en stad som annars kan kännas kall och opersonlig. En plats där historien lever vidare i de gula stenhusens väggar.
Anna Döbling drömmer om en framtid där fler kan få möjligheten att välja en enklare standard i utbyte mot lägre hyra. I en tid då unga vuxna kämpar för att flytta hemifrån och den rådande bostadsbristen kväver drömmar, blir Utkiken en symbol för ett alternativt sätt att leva. En symbol för att boende inte behöver vara en lyx, utan en rättighet. En rättighet som inte borde vara förbehållen de få lyckliga som lyckas knipa en lägenhet i Utkiken, utan en rättighet som borde vara tillgänglig för alla.
