Pehr G Gyllenhammars sista vila: En familjegrav i Göteborg och en splittrad familj
Den gråmulna himlen över Östra kyrkogården i Göteborg speglar på något sätt den komplexa situationen kring Pehr G Gyllenhammars bortgång och begravning. Hans sista viloplats, familjegraven på en av kyrkogårdens kullar, blickar ut över staden som präglade hans liv: Johanneberg, hans födelseplats, och över älven till Hisingen, hemvist för Volvo, företaget han ledde i decennier. I graven vilar redan två tidigare generationer med namnet Pehr, och nu väntas den tredje ansluta sig till dem. Denna plats, omgiven av prominenta göteborgare som Karin Boye och Viktor Rydberg, samt gravar tillhörande inflytelserika västsvenska familjer, symboliserar Gyllenhammars djupa rötter i staden. Men samtidigt som platsen för hans begravning är klar, är familjesituationen kring hans bortgång allt annat än enkel.
Den pampiga graven på Östra kyrkogården väntar tålmodigt, omgiven av robusta rhododendronbuskar. Den höga röda granitstenen med sina svarta inskriptioner står som ett monument över en svunnen tid och en man vars liv präglade Sverige. Pehr G Gyllenhammars önskan att vila bland sina förfäder i Göteborg, bekräftad av hans talesperson Jana Lundin, delas av hans fyra vuxna barn från äktenskapet med Christina Gyllenhammer. Denna gemensamma önskan utgör en av få enhetspunkter i en familj som präglas av djupa sprickor. Den kanadensiska änkan, Lee Croll, och hennes 8-åriga dotter Barrett, Gyllenhammars barn från hans andra äktenskap, har valt att inte delta i den officiella minnesgudstjänsten i Stockholm. Denna frånvaro talar sitt tydliga språk om den svåra relationen mellan de två familjegrenarna, en problematik som talespersonen undviker att kommentera.
Minnesgudstjänsten i Oscarskyrkan i Stockholm blir en hyllning till en man som rörde sig obehindrat i maktens korridorer. Representanter från näringslivet, politiken, kulturen och hästsporten – alla de världar som Gyllenhammar behärskade – väntas närvara för att hedra hans minne. Hans vuxna barn och deras familjer kommer att vara där, men avskedet blir ofullständigt. Kvarlevorna efter Pehr G Gyllenhammar befinner sig fortfarande i Kanada, och den traditionella defileringen med blomsternedläggning uteblir. Enligt änkans talesperson kommer en privat begravning att äga rum senare för de närmaste anhöriga i Göteborg, men tidpunkten för denna ceremoni är ännu oklar. Logistiken kring att transportera kvarlevorna från Kanada till Sverige försvårar planeringen, och ovissheten kring tidpunkten för den slutgiltiga begravningen förlänger familjens väntan.
Kontrasten mellan den storslagna minnesgudstjänsten i Stockholm och den privata begravningen i Göteborg speglar den dubbla bilden av Pehr G Gyllenhammar: den offentliga personen och den privata familjemannen. Minnesgudstjänsten blir en hyllning till den inflytelserika industriledaren, medan den privata begravningen i Göteborg blir ett mer intimt avsked för de närmaste. Denna uppdelning understryker den komplexa bilden av en man vars liv berörde så många, men vars familj nu står splittrad i sorgen. Ovissheten kring tidpunkten för den slutgiltiga begravningen förlänger den smärtsamma väntan för båda familjegrenarna.
Utsikten från familjegraven på Östra kyrkogården, över staden där Pehr G Gyllenhammar föddes och verkade, ger en känsla av perspektiv. Från denna plats kan man se de fysiska landmärkena som präglade hans liv, men den verkliga berättelsen om hans liv och arv är mer komplex än så. Den handlar om framgångar och motgångar, om makt och inflytande, men också om familjeband och sprickor. Den handlar om en man som lämnade ett outplånligt avtryck på svenskt näringsliv, men vars sista vila präglas av en familj splittrad av sorg och oenighet.
Denna splittring, som manifesteras i den separata minnesgudstjänsten och den privata begravningen, kastar en skugga över avskedet. Medan den offentliga bilden av Pehr G Gyllenhammar hyllas i Stockholm, kvarstår den privata sorgen och de olösta familjeproblemen. Den slutgiltiga begravningen i Göteborg, när den väl äger rum, kommer förhoppningsvis att ge familjen en möjlighet att sörja och läka, och att finna en gemensam grund för att hedra minnet av en man som spelade en så viktig roll i deras liv, och i Sveriges historia. Den gråmulna himlen över Östra kyrkogården tycks spegla denna komplexa och känslosamma situation, en påminnelse om att även de mest framgångsrika liv kan präglas av sorg och splittring.
