Rapport: Barnfamiljer med låga inkomster fast i krisen

Ekonomisk klyfta mellan barnfamiljer växer i Sverige

Den ekonomiska klyftan mellan barnfamiljer i Sverige har ökat markant under de senaste tre åren. Det visar en ny rapport baserad på drygt 1 300 intervjuer med föräldrar till barn under 18 år. Det som förändrats är inte främst att de mest ekonomiskt utsatta familjerna fått det ännu svårare, utan att andra hushåll har fått det bättre.

Bland ensamstående föräldrar med låga inkomster uppger nästan 80 procent att de varit oroliga för sin ekonomi det senaste halvåret, medan motsvarande siffra i kontrollgruppen bara är 24 procent. Gapet mellan grupperna har därmed vuxit till hela 55 procentenheter.

Studien, som genomförts av Rädda Barnen, Hyresgästföreningen, Röda korset och Majblomman, fokuserar på ensamstående med månadsinkomster under 30 000 kronor före skatt och sammanboende hushåll med inkomster under 43 000 kronor. Organisationerna uppskattar att cirka 276 000 barn i Sverige lever i hushåll med mycket ansträngd ekonomi.

Framtidsoron är påtaglig bland låginkomstfamiljerna. Drygt hälften av de ensamstående föräldrarna med låga inkomster uppger att de är bekymrade över familjens försörjning det kommande halvåret. Denna oro avspeglas i vardagliga prioriteringar där basala behov som mat ofta blir lidande.

Matförsörjningen framstår som ett särskilt problematiskt område. Hälften av ensamstående med låga inkomster rapporterar svårigheter att köpa näringsrik mat. Ännu mer oroväckande är att fyra av tio ensamstående föräldrar uppger att de själva inte kunnat äta sig mätta.

”Att de inte får äta näringsrik mat eller inte har samma möjligheter som kompisar till aktiviteter,” skriver en förälder i undersökningen och belyser därmed hur barnens vardag påverkas av familjens ekonomiska situation.

Ulrika Modéer, Röda korsets generalsekreterare, bekräftar den negativa utvecklingen: ”Under senaste året har utdelningen av matkassar till pressade familjer ökat med 25 procent.”

Fritidsaktiviteter är ett annat område där de ekonomiska klyftorna blir synliga. En majoritet av ensamstående föräldrar med låga inkomster har svårt att betala för barnens fritidsaktiviteter. Fyra av tio har svårt att ha råd med kollektivtrafik, vilket ytterligare begränsar familjernas rörlighet och möjligheter.

Särskilt anmärkningsvärt är att 80 procent av de ensamstående föräldrarna med låga inkomster uppger att de haft svårt att finansiera familjeaktiviteter som besök till simhall, museum, kafé eller bio. Detta skapar tydliga sociala skillnader mellan barn från olika ekonomiska förhållanden.

”Att inte ha råd med hans sportaktiviteter. Ha råd att köra honom till och från matcher. Alltid jobbigt att man måste fråga andra föräldrar,” berättar en förälder om de vardagliga svårigheterna.

Boendesituationen fortsätter också att pressa hushållen. Fyra procent av de ekonomiskt utsatta familjerna uppger att de riskerat att bli uppsagda eller vräkta, vilket innebär en betydande stress och otrygghet för både barn och föräldrar.

Marie Linder, ordförande i Hyresgästföreningen, är kritisk till den nuvarande politiken: ”Vi lämnar barnfamiljer i sticket. Samtidigt som staten bidrar till att bygga tusentals altaner varje år.”

Skuldsättningen bland utsatta familjer har blivit ett växande problem. Nästan hälften av ensamstående med låga inkomster har behövt låna pengar av närstående, vänner eller banker för att kunna täcka grundläggande utgifter. Närmare en tredjedel har blivit betalningsskyldiga efter att ha missat räkningar, och 15 procent har använt dyra blancolån eller krediter för att få ekonomin att gå ihop.

De ekonomiska marginalerna för dessa familjer är närmast obefintliga. När föräldrar tillfrågades om vad ytterligare 1 000 kronor i månaden skulle betyda, svarade en förälder enkelt: ”Mindre oro och bättre mat.”

Rapportens övergripande slutsats är att Sverige nu rymmer två separata ekonomiska verkligheter för barnfamiljer. I den ena finns hushåll som fått större marginaler i takt med att landets ekonomi förbättrats. I den andra finns familjer som fortfarande kämpar med samma höga oro och små marginaler som under inflationskrisen.

Denna utveckling reser viktiga frågor om hur välfärdssystemet fungerar och vilka insatser som behövs för att minska de växande ekonomiska klyftorna mellan svenska barnfamiljer.