Därför fungerar inte Ozempic på alla

När viktminskningsläkemedel inte fungerar för alla

En frustrerande verklighet för många patienter som använder de nya viktminskningsläkemedlen är att de inte alltid ger förväntade resultat. För Jessica Layeux från Monticello, Minnesota, blev detta smärtsamt tydligt när hon efter 15 månaders behandling med Zepbound endast gått ner ett halvt kilo.

”Oavsett vad jag gjorde fungerade inte mirakelläkemedlet,” säger Layeux, som arbetar som cybersäkerhetsexpert.

Trots att GLP-1-läkemedel som Zepbound och Wegovy har hjälpt miljontals människor att gå ner i vikt, finns det en grupp patienter som sällan uppmärksammas. I kliniska studier var ungefär en av tio personer ”icke-responders” – individer som gick ner mindre än fem procent av sin kroppsvikt, jämfört med genomsnittet som tappade mellan 15 och 21 procent.

För dessa patienter kan processen vara både ekonomiskt och emotionellt påfrestande. De spenderar tusentals kronor och genomgår månader av behandling utan att se några betydande resultat.

”Det kändes oerhört nedslående,” beskriver Layeux sin upplevelse.

Forskare försöker nu förstå varför vissa personer reagerar så olika på dessa läkemedel. Marie Spreckley, forskare vid University of Cambridge, pekar på en lovande förklaring: ”En teori som verkar lovande är att generna spelar roll.”

Genetiken kan påverka allt från hungernivåer och mättnadskänsla till ämnesomsättning – faktorer som är avgörande för hur kroppen reagerar på viktminskningsläkemedel.

Semaglutid och tirzepatid, de verksamma substanserna i de populäraste viktminskningsläkemedlen, fungerar primärt genom att dämpa aptiten och minska matsuget. Detta är dock inte en universallösning.

”Det innebär att personer vars fetma inte är kopplad till matintag kan se mindre effekt av den typen av läkemedel,” förklarar Amy Sheer, fetmaläkare vid University of Florida Health.

Biologi och kön spelar också en roll i hur väl läkemedlen fungerar. Östrogen, exempelvis, interagerar med GLP-1-vägar i tarm och hjärna, vilket kan göra kroppen mer känslig för läkemedlens aptitdämpande effekter. Detta kan förklara varför män oftare är icke-responders än kvinnor, och varför hormonbehandling kan förbättra resultaten hos kvinnor efter klimakteriet.

”När man tänker på hela alfabetssoppan av hormoner som styr vår vikt är det nästan pinsamt att tro att man kan lösa fetma genom att bara påverka två,” säger Beverly Tchang, fetmaläkare vid Weill Cornell Medicine och konsult för Novo Nordisk, tillverkaren av Wegovy.

Tidpunkten för behandling verkar också ha betydelse. Zoobia Chaudhry, chef för utbildningen i fetmamedicin vid Johns Hopkins Medicine, menar att ju längre en person har levt med fetma, desto mindre sannolikt är det att GLP-1-läkemedel fungerar optimalt. Personer med typ 2-diabetes eller andra inflammatoriska tillstånd har också visat sig ha sämre respons på medicinen.

För läkare innebär detta svåra avvägningar. Amy Sheer berättar att hon vanligtvis väntar fyra till sex månader innan hon tillsammans med patienten diskuterar andra alternativ, som magsäcksoperation eller byte till ett annat läkemedel.

”Det kan ta mycket tid, pengar och frustration innan man inser att ett läkemedel inte fungerar,” påpekar hon.

Forskningsframsteg ger dock hopp. I nyligen genomförda studier har forskare analyserat olika gener som påverkar aptit, mättnad och ämnesomsättning. De har identifierat genetiska skillnader mellan responders och icke-responders, vilket öppnar möjligheter för mer personanpassad behandling.

Andres Acosta, fetmaläkare vid Mayo Clinic och huvudförfattare till en av studierna, förespråkar en framtid där läkare använder patienternas individuella förutsättningar för att avgöra vilket viktminskningsläkemedel som är lämpligast. Han har varit med och grundat Phenomix Sciences, ett företag som utvecklat ett gentest för att vägleda denna typ av beslut.

För Jessica Layeux ledde ett sådant test till ett genombrott. Hennes resultat visade att hon behövde äta fler kalorier för att bli mätt och att mättnadskänslan inte varade länge. På läkarens inrådan började hon kombinera Zepbound med Qsiva, ett läkemedel som påverkar hjärnans aptitreglering på ett annat sätt.

Resultatet blev dramatiskt – hon gick ner nio kilo på bara en månad.

Läkemedelsbranschen arbetar nu intensivt med att utveckla nästa generations viktminskningsläkemedel som riktar in sig på fler hormoner samtidigt, vilket kan ge hopp till de patienter som inte svarar på nuvarande behandlingar.

”Även om rätt läkemedel kanske inte finns för en specifik patient just nu betyder det inte att vi inte kommer att ha det om sex månader, ett år eller två år,” avslutar Beverly Tchang.