Fältprosten: Svenska soldater ska inte bli ”krigarrobotar”

När JAS Gripen-flygplan i formation sveper över Stockholm väcker de hurrande applåder från turister som samlats för att se på. Det svenska flygvapnet firar sitt hundraårsjubileum och bland de inbjudna gästerna på Stockholms slotts borggård står Jenny Ahlén, fältprost och brigadgeneral i Försvarsmakten, klädd i den stålgrå högtidsdräkten.

För henne är jubileet också en tid för allvarliga reflektioner. En av de största utmaningarna inom Sveriges totalförsvar är enligt Ahlén att svenskar har svårt att förhålla sig till döden. Det är en verklighet som inte går att fly ifrån i ett läge där krigets möjlighet åter diskuteras öppet.

”Men döden finns där och är oundviklig”, konstaterar hon.

En nations beredskap på prov

Ahlén menar att fokuset på individualism och det egna jaget hindrar många svenskar från att se den större bilden. Landets frihet och demokrati borde komma först, understryker hon. Detta perspektivskifte är avgörande i en tid då säkerhetspolitiska realiteter snabbt förändras i Sveriges närområde.

”Jag tänker alltid när. När man dör, inte om jag dör som de flesta säger. Då behöver man ha reflekterat över det. Inte om kriget kommer, utan när kriget kommer”, säger Ahlén med eftertryck.

Hon leder Försvarsmaktens militära själavård, en organisation som har funnits i 491 år och är en av de äldsta i sitt slag i världen. Verksamheten kan beskrivas genom begreppet ”existentiell hälsa”, ett begrepp som väckte debatt tidigare i sommar när det lyftes fram i samhällsdiskussionen.

Laget före jaget

Frågan om soldaters förmåga att hantera existentiella frågor är inte bara filosofisk utan direkt kopplad till Sveriges försvarsförmåga. Enligt Ahlén behöver soldater åtminstone reflektera över sin dödlighet och sätta sin existens i ett större sammanhang.

”Det är så lätt att fokusera på mina behov. Någonting som värnpliktiga får lära sig, det är laget före jaget”, förklarar hon och pekar på vad hon anser vara en bristande laganda i det svenska samhället.

Just nu pågår utbildning av svenska fältpräster i att hantera så kallad moralisk skada. Detta är en utbildning som Sverige även kommer att erbjuda ukrainska fältpräster, vilket illustrerar det praktiska utbytet mellan länder som står inför liknande utmaningar.

Behovet av nya fältpräster är konstant, delvis eftersom de riskerar att stupa i sin tjänst. ”Du behöver vara oerhört modig som fältpräst därför att du kommer att vara vid frontlinjen”, säger Ahlén.

Moralisk skada i krigets verklighet

Moralisk skada kan uppstå i flera situationer. Det kan handla om att en soldat tvingas göra något som står i strid med den egna värdegrund, till exempel att döda kvinnor eller barn i strid. Skadan kan också uppkomma när någon blir ensam överlevande efter att hela gruppen utplånats.

Fältprästernas roll är att hjälpa soldaterna att återfå sin självbild och inse att de gjorde så gott de kunde under omständigheterna. Ahlén refererar till filosofen Hannah Arendt och begreppet ”den banala ondskan” – hur människor ibland agerar destruktivt på grund av den roll de satts i.

”Fältprästens uppgift är att ge perspektiv och reflektera över alternativen”, förklarar hon och framhåller den svenska själavårdens femhundraåriga tradition som ett bevis på att metoden fungerar.

Bevara mänskligheten

Det svenska försvaret vill inte ha ”krigarrobotar”, utan soldater som behåller sin reflektionsförmåga. ”Det handlar om att du ska bevara din mänsklighet i de här utmanande kontexterna”, understryker Ahlén.

Jan Grimell, som forskar på uppdrag av Försvarsmakten, har samlat in erfarenheter från ukrainska fältpräster. Deras budskap är tydligt: det är förödande om soldater förlorar sin moraliska kompass och förvandlas till vårdslösa krigsdjur. Sådana soldater saknar förmågan att planera och fatta övervägda, etiska beslut.

”Den här typen av soldater är farliga för sig själva, för gruppen och för plutonen”, konstaterar Grimell.

Att behålla de mänskliga delarna hänger intimt samman med motståndsvilja och att ha något värt att kämpa för. För Ahlén är det en självklarhet att göra sin plikt för att bevara något värdefullt.

Föräldrarnas oro

Om drygt en månad, i augusti, rycker många värnpliktiga in. I en orolig omvärld sitter många föräldrar och funderar över konsekvenserna. Ahlén har full förståelse för oron – hennes egen son ska snart börja på officersskolan.

”Det är självklart att jag känner en stor oro för att överhuvudtaget föreställa mig min son vid en frontlinje och att han aldrig mer kommer hem”, erkänner hon.

Hon jämför med verkligheten för vissa ukrainska föräldrar som inte får hem sina stupade söner för att kunna begrava dem. ”Det är förödande och hemskt. Samtidigt är det någon som måste försvara vårt land”, säger hon.

Tanken att någon annan ska ta ansvaret fungerar inte. ”Vi är ju de andra. Och någon förälder kommer att förlora sitt barn vid fronten”, konstaterar Ahlén sakligt.

Ett hundratal fältpräster

Sverige har i dag ett hundratal fältpräster, men rekryteringsbehovet är stort. Bara en liten del av deras arbete handlar om att delta i ceremonier. Huvudfokus ligger på att genom samtal och utbildningar hjälpa soldater att bibehålla det mänskliga även i krigets kaos.

Ahlén använder en japansk metafor för att beskriva processen att hela människor som har skadat andra: kintsugi, konsten att laga trasig keramik med guld. ”När du har dödat är du inte hel som människa. Det är skärvor kvar och då gäller det att lite likt den japanska tekniken kintsugi laga med guld för att få ihop det igen. Även om du är skadad så är du hel igen trots att man ser krackeleringarna.”

Med 491 års erfarenhet bakom sig och nya utmaningar framför sig fortsätter den militära själavården att vara en central del av det svenska försvaret.