Lisa Magnusson: Stockholm lyckades minska drogmissbruket – ni kan aldrig gissa hur

Polisens narkotikainsatser i Stockholm minskar trots ökad problematik

Stockholmspolisen har under de senaste åren uppvisat en markant nedgång i antalet anmälda narkotikabrott, vilket väcker frågor kring prioriteringar och resursfördelning inom huvudstadens polisdistrikt. Trots att narkotikarelaterade problem fortsätter att vara en central utmaning i storstadsmiljön, tyder statistiken på en motsatt trend jämfört med vad många kanske föreställer sig.

Faktum är att det inte handlar om några intensifierade insatser mot narkotikabrott i Stockholm. Tvärtom visar aktuella siffror att polisen i allt mindre utsträckning griper och lagför personer för narkotikabrott. Detta står i kontrast till den allmänna uppfattningen om att polisen skulle ha infört någon form av nolltoleransprojekt mot narkotika.

Enligt källor inom polismyndigheten beror nedgången på flera samverkande faktorer. Resursbrist och omprioriteringar har spelat en avgörande roll, där grövre brottslighet som gängvåld och skjutningar tagit allt större del av polisens kapacitet. Detta har lett till att de vardagliga narkotikabrotten fått stå tillbaka.

Utvecklingen har också en koppling till den pågående samhällsdebatten om avkriminalisering och narkotikapolitik. Flera röster inom både rättsväsendet och beroendevården har under senare år förespråkat en mer nyanserad hållning till narkotikabrott, särskilt när det gäller eget bruk. Detta har möjligen påverkat den operativa prioriteringen inom poliskåren.

Statistik från Brottsförebyggande rådet visar att antalet anmälda narkotikabrott i Stockholms län har minskat med cirka 15 procent under de senaste tre åren. Särskilt märkbar är nedgången i kategorin ”eget bruk” och mindre innehav, medan insatserna mot grövre narkotikahandel och smuggling förefaller ha bibehållits på tidigare nivåer.

”Polisen arbetar utefter en tydlig prioriteringsordning där liv och hälsa alltid kommer först. I en tid med ökad gängkriminalitet måste vi rikta resurserna dit de gör mest nytta,” säger en talesperson för Stockholmspolisen som önskar vara anonym.

Samtidigt framhåller beroendevårdspecialister att minskningen av polisiära insatser mot narkotikabruk inte nödvändigtvis innebär en försämring ur ett folkhälsoperspektiv. Flera experter menar att kriminalisering av bruk kan motverka personers benägenhet att söka vård.

”Det finns inget vetenskapligt stöd för att repressiva åtgärder mot enskilda brukare minskar narkotikaanvändningen i samhället. Tvärtom kan ett mer hälsoorienterat förhållningssätt där man fokuserar på vård och stöd ge bättre resultat på sikt,” säger Maria Andersson, forskare inom beroendemedicin vid Karolinska Institutet.

Samtidigt uttrycker lokala företagare och boende i vissa stadsdelar oro över den minskade polisiära närvaron. I områden som Sergels torg och delar av söderort rapporteras om en ökad öppen narkotikahandel som skapar otrygghet.

”Vi ser en märkbar skillnad. För några år sedan var polisen betydligt mer synlig och aktiv mot langning i området. Nu känns det som att de har gett upp,” säger Johan Bergström, butiksägare i centrala Stockholm.

Polismyndigheten betonar dock att den minskade statistiken inte ska tolkas som att narkotikabekämpning nedprioriterats helt. Snarare handlar det om en förändrad strategi där insatser mot narkotikahandel inriktas mer mot organiserad brottslighet och distributionsnätverk.

Frågan kvarstår om denna utveckling är resultatet av en medveten strategi eller snarare en oönskad konsekvens av resursbrist. Klart står att bilden av en hårdför nolltoleranspolitik mot narkotikabruk i Stockholm inte stämmer överens med verkligheten. Istället ser vi tecken på en tyst omsvängning i praktisk rättstillämpning, trots att den officiella narkotikapolitiska hållningen kvarstår.