Ms-sjuke Martin: ”Dagen då jag ska dö är upp till mig”

I en liten ort utanför Göteborg sitter Martin Larsson, 28, i sitt vardagsrum och blickar ut genom fönstret. För några år sedan var hans liv fyllt av byggarbetsplatser, hammarslag och kollegor som skämtade under kaffepauserna. I dag ser hans tillvaro annorlunda ut.

Martin fick diagnosen multipel skleros för fyra år sedan. En sjukdom som gradvis bryter ner hans nervsystem och tvingade honom att lämna sitt drömyrke som snickare.

– Det började med domningar i benen. Jag trodde först att det var överansträngning från jobbet, men när jag tappade känseln i händerna förstod jag att något var allvarligt fel, berättar Martin.

Efter flera månaders utredning kom beskedet som vände upp och ner på hans liv. MS, en kronisk sjukdom utan bot. För en aktiv yrkesman vars identitet var tätt sammanvävd med det fysiska arbetet, var diagnosen förödande.

– Det värsta var att behöva ringa min chef och säga att jag inte kunde komma tillbaka. Snickeriyrket var allt jag drömt om sedan jag var liten, säger han med blicken fäst på verktygslådan som nu mest står som dekoration i hallen.

Sjukdomen har utvecklats snabbare än läkarna först trodde. Martin använder nu rullstol vid längre förflyttningar och har svårt att hantera finmotoriska uppgifter. Trots medicinering har sjukdomen fortsatt att förvärras.

Men mitt i förlusten och sorgen har Martin fattat ett beslut som han menar har gett honom en ny form av kontroll. Han har börjat planera för sin egen död.

– Det handlar inte om att jag vill dö nu. Jag vill leva så länge jag har livskvalitet. Men jag vet att dagen då jag ska dö är upp till mig. Det är inte sjukdomen som bestämmer det, förklarar han.

Martin har undersökt möjligheterna till assisterat döende i Schweiz, där organisationer som Dignitas erbjuder tjänsten till utländska medborgare som uppfyller deras kriterier. Han har sparat pengar, kontaktat organisationen och diskuterat sin situation med dem.

– De flesta människor tycker nog att det är makabert att planera sin egen död. Men för mig har det varit frigörande. Jag sover bättre nu, paradoxalt nog, säger han med ett litet leende.

Svenska läkarförbundet och flera patientorganisationer är kritiska till assisterat döende. De menar att bättre palliativ vård är lösningen, inte dödshjälp. Martin förstår argumenten men håller inte med.

– Jag respekterar att andra har en annan åsikt. Men för mig är det viktigt att få bestämma själv. Jag har sett hur denna sjukdom kan sluta, och det är inget sätt jag vill leva på, säger han bestämt.

Familjen har haft svårt att acceptera Martins beslut. Hans föräldrar hoppas fortfarande på nya behandlingar eller till och med ett genombrott som kan stoppa sjukdomsförloppet. Men efter många långa och svåra samtal har de börjat förstå hans perspektiv.

– Mamma gråter fortfarande när vi pratar om det, men hon respekterar att det är mitt liv och mitt beslut. Det är allt jag kan begära, säger han.

Den svenska debatten om dödshjälp har intensifierats under senare år. Opinionsmätningar visar att en majoritet av svenska folket är positiva till att införa någon form av assisterat döende under strikta förutsättningar, men lagstiftningen har inte förändrats.

För Martin är det en fråga om värdighet. Han planerar att leva ett så aktivt liv som möjligt så länge hans kropp tillåter. Han har börjat med målning, något han kan göra trots sina motoriska svårigheter, och han tillbringar mycket tid med sina vänner.

– Jag lever mer i nuet än jag någonsin gjort tidigare. När man vet att tiden är begränsad blir varje dag viktigare, säger han.

Martin ser inte sitt beslut som ett nederlag utan som ett sätt att ta kontroll över det enda han faktiskt kan kontrollera – hur hans livsresa ska avslutas.

– Det handlar inte om att ge upp. Det handlar om att bestämma själv hur långt jag vill gå innan jag säger ”nu räcker det”. Den rätten tycker jag att alla borde ha, avslutar han.

Martins berättelse väcker frågor om självbestämmande, värdighet och rätten till en värdig död – frågor som det svenska samhället troligen kommer att behöva ta ställning till under kommande år i takt med att allt fler röster höjs för en förändrad lagstiftning.