Ny rapport: Bostadsort avgör tillgången till gynekolog

I Sverige råder stora skillnader i tillgången till sexuell och reproduktiv hälsovård beroende på var man bor. Detta framgår tydligt i en ny rapport från Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), som kartlagt ojämlikheter inom vårdsektorn över hela landet.

– Långa avstånd är ett hinder för en jämlik vård, säger Ingela Holmertz, generalsekreterare för RFSU, i samband med rapportens publicering.

Undersökningen visar att glesbygdsområden och mindre kommuner ofta har betydligt sämre tillgång till specialiserad vård inom det sexuella och reproduktiva området. Patienter kan tvingas resa flera timmar för att få tillgång till gynekologiska undersökningar, preventivmedelsrådgivning eller tester för sexuellt överförbara infektioner.

För invånare i storstadsregioner som Stockholm, Göteborg och Malmö är situationen oftast mer gynnsam med fler vårdgivare, kortare väntetider och större utbud av specialisttjänster. Detta skapar enligt rapporten en tydlig geografisk ojämlikhet som strider mot hälso- och sjukvårdslagens princip om vård på lika villkor för hela befolkningen.

– Vi ser att det finns stora regionala skillnader som inte är acceptabla ur ett rättviseperspektiv. Alla svenskar ska ha rätt till god vård oavsett postnummer, understryker Holmertz.

Rapporten lyfter fram flera problematiska områden, däribland tillgången till abortvård. I vissa regioner kan väntetiderna vara betydligt längre än i andra, vilket riskerar att skapa både psykologiska påfrestningar och praktiska svårigheter för de berörda.

Även när det gäller ungdomsmottagningar syns tydliga skillnader. I vissa kommuner saknas helt egna mottagningar, och ungdomar hänvisas istället till grannkommuner eller digitala lösningar. Detta kan skapa särskilda problem för unga som lever i familjer där frågor kring sexuell hälsa är tabubelagda.

Ett annat område där ojämlikheten blir påtaglig är mödrahälsovården. Gravida kvinnor i glesbygdsområden har ofta längre till förlossningsavdelningar och i vissa fall färre kontroller under graviditeten.

Ekonomiska skillnader mellan regioner påverkar också utbudet av vård. Resursstarka regioner kan erbjuda mer omfattande program och bättre tillgänglighet, medan ekonomiskt pressade regioner tvingas till prioriteringar som kan påverka vårdkvaliteten.

RFSU:s rapport innehåller även data som visar på demografiska skillnader i vårdsökande. Socioekonomiskt utsatta grupper, personer med utländsk bakgrund och HBTQI-personer möter ofta särskilda hinder i kontakten med vården, vilket förstärker den geografiska ojämlikheten.

– Det handlar om dubbla sårbarheter när både geografisk placering och andra faktorer samverkar, säger Holmertz.

Digitaliseringen av vården har under senare år varit ett sätt att försöka överbrygga de geografiska skillnaderna. Digitala vårdtjänster kan erbjuda rådgivning och vissa typer av uppföljningar på distans. Men rapporten pekar på att digital vård inte fullt ut kan ersätta fysiska besök inom det sexuella och reproduktiva området, där undersökningar och provtagningar ofta är nödvändiga.

Som lösningar på problemen föreslår RFSU bland annat ökade resurser till glesbygdsregioner, mobila kliniker för att nå ut till områden med begränsad vårdtillgång, och särskilda utbildningsinsatser för vårdpersonal i hela landet.

Rapporten kommer att presenteras för politiker och beslutsfattare inom sjukvården under hösten. RFSU hoppas att den ska leda till konkreta åtgärder för att minska ojämlikheterna.

– Det här är inte bara en fråga om vård, utan om grundläggande rättigheter. Sexuell och reproduktiv hälsa är en förutsättning för människors välbefinnande och självbestämmande i livet, avslutar Ingela Holmertz.

Rapportens slutsatser kommer att diskuteras vid ett seminarium i Stockholm nästa månad, där representanter från landets regioner och från Socialstyrelsen deltar för att diskutera vägar framåt mot en mer jämlik vård i hela Sverige.