Varje år föds omkring 5500 barn i Sverige efter assisterad befruktning, och även om det finns en liten ökad risk för tidig födsel, låg födelsevikt och vissa missbildningar vid provrörsbefruktning, visar ny forskning att dessa barn klarar sig lika bra som sina jämnåriga när det gäller skolprestationer. En omfattande svensk studie som nyligen presenterats på fertilitetskonferensen ESHRE i London ger betryggande besked för föräldrar som genomgått eller planerar IVF-behandling.

Tidigare forskning har visat att barn födda genom IVF presterar lika bra som andra barn i grundskolan. Men hittills har det saknats större studier som följt dessa barn upp till och med gymnasiet, där kraven på analytiskt tänkande och kognitiv förmåga är högre.

För att fylla denna kunskapslucka har Nona Sargisian, överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och forskare vid Göteborgs universitet, tillsammans med sina kollegor genomfört en omfattande registerstudie. Forskargruppen analyserade data från flera nationella register för 15 661 barn födda via IVF och jämförde dem med över 1,4 miljoner spontant tillkomna barn. Alla barn i studien är födda mellan åren 1987 och 2001.

”Gymnasieutbildning ställer andra krav på analytiskt tänkande jämfört med tidigare skolgång. Därför ville vi se om de lyckas få en avklarad gymnasieutbildning med behörighet för universitetsstudier”, säger Nona Sargisian.

När forskarna inledningsvis jämförde betygen och examensgraden mellan de två grupperna såg de något överraskande. Barn födda genom assisterad befruktning verkade faktiskt prestera något bättre än sina jämnåriga. Men denna skillnad visade sig ha en annan förklaring än själva behandlingsmetoden.

När forskarna justerade sina analyser för bakgrundsfaktorer hos föräldrarna – såsom utbildningsnivå, hushållsinkomst, mammans ålder och födelseland – försvann skillnaden helt. Resultatet visar tydligt att det inte finns någon skillnad i gymnasieprestation som kan kopplas till själva metoden assisterad befruktning.

”Att IVF-barnen ibland verkar prestera något bättre beror i stället på familjefaktorer, som att föräldrarna ofta har en högre utbildningsnivå”, förklarar Nona Sargisian.

Studien ger viktiga besked både för föräldrar och för vårdgivare inom fertilitetsbehandling. Resultaten tyder på att de kända riskerna som kan uppstå i samband med födseln – såsom tidig födsel och låg födelsevikt – inte verkar påverka barnens prestationer och kognitiva förmågor upp i vuxen ålder.

”För föräldrar som behöver genomgå fertilitetsbehandling är det tryggt att veta att barnen klarar sig bra, ibland till och med bättre än andra”, säger Nona Sargisian.

Assisterad befruktning har blivit en allt vanligare metod för att hjälpa ofrivilligt barnlösa par. Sedan det första IVF-barnet föddes 1978 har mer än nio miljoner barn kommit till världen med hjälp av assisterad befruktning. Det första nordiska IVF-barnet föddes i Göteborg 1982.

IVF, som är förkortning av in vitro-fertilisering, innebär att kvinnans ägg plockas ut och befruktas utanför kroppen. Behandlingen används framför allt vid skadade äggledare, vid tidigare utomkvedshavandeskap, endometrios, oförklarad infertilitet och hög ålder hos kvinnan.

När metoden introducerades väcktes många frågor kring säkerheten för barnen. Än i dag pågår en debatt om huruvida det är den assisterade befruktningen i sig som ligger bakom de något förhöjda riskerna vid födsel, eller om det snarare är föräldrarnas underliggande infertilitet som är orsaken.

Den nya svenska studien bidrar med viktig kunskap till denna diskussion genom att visa att eventuella tidiga komplikationer inte verkar ha långsiktiga konsekvenser för barnens kognitiva utveckling och akademiska prestationer.

Nona Sargisian fortsätter sitt forskningsarbete med långtidsuppföljningar av IVF-barn. Just nu undersöker hon om barn födda genom assisterad befruktning har en förhöjd risk att utveckla cancer senare i livet.

Den brittiske forskaren Robert Edwards, som utvecklade IVF-metoden, belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2010 för sitt banbrytande arbete. Sedan dess har behandlingsmetoderna fortsatt att utvecklas och förbättras, samtidigt som forskningen ger allt mer kunskap om de långsiktiga effekterna för barnen.