Aili Lundmark: Situationen för översättningen av Nya testamentet är ohållbar

Den svenska bibelöversättningen som utmanar tiden

För 500 år sedan kom det Nya testamentet till oss på svenska med orden ”Fadher wår som är i himblomen”. Nu ska detta jubileum firas med en ny översättning som planeras lanseras 2026, men arbetet har kantats av utmaningar och tidsbrist.

Svenska Bibelsällskapet har utformat tydliga riktlinjer för översättarna. Främst bland dessa principer står att svenskan ska vara av god kvalitet med en idiomatisk, begriplig, naturlig och nutida språkdräkt. Andra viktiga principer inkluderar att grekiska ord bör återges konsekvent genom texten, att bibliskt bildspråk ska bevaras, och att mångtydighet i originaltexten ska återspeglas i översättningen.

Principerna är rangordnade enligt Bibelsällskapets dokument. Den naturliga och nutida språkdräkten står överst, något som skapat spänningar i översättningsarbetet. ”Den första principen kan ju inte ha ständig förkörsrätt”, har invändningar lytt från vissa medarbetare. ”Man kan inte översätta på ett visst sätt bara för att det låter bra.”

Detta blottlägger en grundläggande konflikt inom projektet. Experterna på grekiska är betydligt fler än de som värnar om det svenska språket, både bland översättarna och granskarna. Trots den uttalade rangordningen av principer har styrkorna varit ojämnt fördelade.

För att undvika konflikter har Bibelsällskapet förtydligat att konkordansprincipen ska gälla så länge svenskan inte blir onaturlig. Principen om begriplighet ges företräde framför bevarandet av bibliskt bildspråk, och öppenhet för tolkning får inte resultera i onaturlig eller dunkel text. Men trots dessa förtydliganden uppstod konflikter.

”Det verkar vara olika översättningsideal i omlopp här”, påpekade en av det svenska språkets försvarare. Svaret uppifrån blev: ”Det är för sent att ändra på det nu.” Senare meddelades att ”Vi har kommit överens om att det är alla principerna tillsammans som avgör om det blir en bra översättning, inte en viss rangordning.”

Den tidsmässiga fördelningen mellan exegeterna (bibeltolkarna) och stilisterna blev också problematisk. Exegeterna gavs mer tid för sitt arbete, medan stilisternas tid krympte eftersom deadlinen 2026 närmade sig obevekligt. I vissa fall fick stilister mindre än ett dygn för att bearbeta en hel bibelbok, och då inte ens utifrån den senaste versionen av texten.

En stilist beskriver situationen som ohållbar och liknar den vid Challenger-katastrofen, där varningar från ingenjörer ignorerades av beslutsfattarna på Nasa. Förslag om att presentera ett pågående översättningsarbete vid Bokmässan 2026 och att ge ytterligare ett år för språklig bearbetning avvisades. Marknadsföringsplanen var redan igång.

Projektet har presenterats som ett tioårigt arbete, men den faktiska tiden för NT2026 har varit mindre än fem år. Provöversättningar gjordes 2015 och 2021, men det stora projektet startade först i april 2021. Fem år har visat sig vara för kort tid för att genomföra en djupare stilistisk bearbetning.

Historiskt sett är tidspressen inget nytt. Den första danska översättningen från 1524 började tryckas innan arbetet var färdigt, med manuskript som anlände under själva tryckprocessen. NT 1526 reviderades när det blev en del av Gustav Vasas bibel 1541, vilket antyder att även nuvarande översättning kan komma att bearbetas i framtiden.

Lärdomarna från projektet är tydliga: om Bibelsällskapet fortsatt vill prioritera en naturlig och nutida språkdräkt bör lika många stilister som exegeter involveras i framtida projekt, realistiska tidsplaner upprättas, och medarbetarna bör sluta upp bakom den rangordning av principer som presenteras för allmänheten.

När NT2026 nu lanseras som ”klar” väcks frågor om balansen mellan trogenhet mot originaltexten och modern svenska, mellan teologi och språk, och mellan marknadsföringstryck och översättningskvalitet – en spänning som präglat bibelöversättningar i 500 år.