Den franska författaren och Nobelpristagaren Annie Ernaux dagbok ”Förlora sig” utkommer nu i svensk översättning av Maria Björkman på förlaget Norstedts. Boken, som ursprungligen publicerades på franska år 2000, är en rå och omedelbar skildring av en kärleksaffär som Ernaux inledde i slutet av 1980-talet med en gift östeuropeisk diplomat, i dagboken kallad ”sovjeten”. Dagboken utgör underlagsmaterial till den mer bearbetade romanen ”Sinnenas tid” (från franska ”Passion simple”) som gavs ut 1992, men skiljer sig markant från denna. Medan romanen framställde passionen på ett mer kontrollerat och estetiskt sammanhållet sätt, visar dagboken ett betydligt mörkare och mer omedelbart känsloregister.
Ernaux, som tilldelades Nobelpriset i litteratur 2022, är känd för sina självbiografiska och socialt medvetna verk. I ”Förlora sig” har hon valt att inte bearbeta texten nämnvärt. Anteckningarna präglas av ett bittert staccato, där ord upprepas oavsiktligt och plågan dunkas fram dag efter dag. Skildringen kretsar kring väntan, ångest och förtvivlan i relationen med en man som är både närvarande och frånvarande. Författaren beskriver hur hennes tillvaro fullständigt reduceras till älskaren: allt annat, inklusive hennes egna söner, förlorar betydelse. Hon skriver om hur hon föraktar verklighetens läsare och uttrycker i en anteckning: ”Jag skriver för att bli älskad, men jag vill inte veta av deras, läsarnas, kärlek.”
Dagboken innehåller också skarpa iakttagelser om författarrollen. Vid ett framträdande i Sverige 1989 noterar Ernaux sin irritation över publiken och säger sig lust ha att förolämpa dem med orden: ”Vad förväntar ni er? … Hålla kulturell mässa? Era idioter, det finns inget här att se och jag skriver inte för er, gamla kulturtanter från Sverige.” Detta citat, som återges i den aktuella svenska utgåvan, visar en sida av författaren som är sällsynt i offentligheten: en sårbar och föraktfull röst, präglad av passionens grepp.
Recensenter har uppmärksammat att dagboken är omskakande läsning, inte minst på grund av repetitionen av samma känslor och situationer. När förhållandet väl är över övergår anteckningarna i en slags drömdagbok, som kan uppfattas som mardrömstråkig. Men det är just i detta skede som Ernaux successivt närmar sig det tillstånd som hon beskrivit i andra böcker – efter passionen, när begäret att skriva tar vid. En känd referens är Shakespeares Hamlet, där Polonius kommenterar prinsens tillstånd: ”Fastän detta är galenskap, så är det likväl metod däri.” Samma ambivalens präglar Ernaux dagbok; det högfungerande vansinnet i kärleksaffären har en tydlig litterär metod.
”Förlora sig” är en av flera böcker där Ernaux utforskar gränserna mellan jaget, skrivandet och verkligheten. Här blir dagboksformen ett verktyg för att fånga en passion som tillåts vara fullständigt förödande. Genom att publicera den råa texten som den skrevs, erbjuder hon en unik inblick i sin konstnärliga process och i de mekanismer som driver hennes författarskap. Boken ger också en historisk kontext – den skildrar en tid då Östeuropa genomgick stora politiska förändringar, även om detta förblir bakgrund snarare än tema.
Den svenska utgåvan har väckt debatt om den litterära kvaliteten i att publicera ofärdiga anteckningar. Flera kritiker har dock framhållit att boken är ett viktigt komplement till Ernaux tidigare verk, och att den fördjupar förståelsen av hennes författarskap. Genom att låta läsaren följa hennes tankar i realtid, utan den retuschering som romanen innebär, uppstår en närhet som är både obehaglig och fascinerande.
Med ”Förlora sig” bekräftar Annie Ernaux sin position som en av vår tids mest orubbliga röster inom den självbiografiska genren. Verket är också ett bevis på hur skönlitteratur kan växa fram ur det mest privata och kaotiska, och hur passion kan bli till litteratur – inte genom att förskönas, utan genom att skrivas fram med en obönhörlig ärlighet. För läsare som redan känner till Ernaux är dagboken en nödvändig pusselbit. För nya läsare fungerar den som en påminnelse om att de mest uppslitande känslorna ibland ger upphov till de mest bestående texterna.
