Victoria Bergsman, tidigare sångerska i det svenska indiebandet The Concretes, har nu gjort sin debut som författare med den självbiografiska boken ”Soltimmar” som ges ut av Norstedts förlag. På 211 sidor bjuder hon läsaren på en intensiv, personlig och skoningslös berättelse om ett liv präglat av både mörker och musik.
Bergsman har valt en ovanlig berättelsestruktur för sin bok – istället för en kronologisk framställning använder hon sig av ögonblicksbilder och nedstick i olika tidsperioder av sitt liv. Det är ett grepp som enligt recensenten fungerar på ett effektivt sätt och som vittnar om en dramaturgisk skicklighet. De olika tidshoppens framstår inte som slumpartade, utan väver samman episoder från barndom, ungdom och vuxenliv till en sammanhängande helhet.
I bokens inledning tar Bergsman själv ställning mot ett vanligt litterärt knep när hon skriver att drömsekvenser känns som fusk för att få ihop några extra sidor. Hon har inte haft något behov av sådana konstruktioner. Verkligheten hon skildrar är tillräckligt innehållsrik och rå för att bära berättelsen.
Uppväxten som Bergsman beskriver präglas av djup otrygghet. Hon skildrar en barndom med en alkoholiserad far och hans påträngande fyllekompisar, en oberäknelig mor med våldsamma pojkvänner. Det är en miljö som satt djupa spår. Med vad recensenten beskriver som en smärtsam enkelhet skriver Bergsman att hon så länge hon kan minnas har haft mörka tankar, och hon drar trådar från uppväxtens 80-tal fram till sitt familjeliv fyrtio år senare.
Ungdomstiden blir inte mindre turbulent. Gymnasietiden avslutas i förtid efter att en ny mattelärare visar sig vara samma man som tidigare utnyttjat henne sexuellt, varit våldsam och smittat henne med klamydia. Bergsman beskriver erfarenheter från tvångsvård där hon gömt hårnålar för att kunna skada sig själv. Hon berättar utan omsvep om våldtäkt, överdoser, droger och psykisk ohälsa.
Recensenten framhåller att det kanske är relativt lätt att skriva om lidande, men att få läsaren att verkligen känna det genom sidorna, med skoningslös och rättfram ärlighet, är betydligt svårare. Det är något Bergsman lyckas med. Hon väjer inte för något i sin skildring, och den fragmentariska formen gör berättelsen än mer brutal och obarmhärtig.
Samtidigt som boken behandlar mörka teman finns där också kärleken till musiken som en röd tråd genom berättelsen. Bergsman blev känd som sångerska i The Concretes, och tar i boken med läsaren in i musikhistorien. Hon sjöng på Peter Bjorn & Johns stora internationella hit ”Young folks” och medverkade i musikvideon till New Orders ”Temptation”. I boken beskriver hon möten med Beyoncés far utanför Conan O’Briens tv-studio och tar läsaren med till de majdagar när Håkan Hellström slog igenom. För den musikintresserade läsaren utgör dessa inblickar i den svenska och internationella musikscenen ett fascinerande inslag.
Recensenten har dock några invändningar mot boken. Berättelsen tappar enligt recensionen lite fart när Bergsman ägnar sig åt vad som beskrivs som för luddiga självbetraktelser, och även när hon väver in sin egen skrivprocess i texten. Ett annat grepp som inte fungerar helt är när Bergsman talar om så kallade ”troll” – i en så hyperrealistisk skildring blir det snarare störande än ett tillskott.
Trots dessa mindre invändningar landar omdömet i att ”Soltimmar” är en lyckad debut. Bergsman skriver med vad som beskrivs som en lätt penna och ett textnära presens som gör berättelsen omedelbar och gripande. Recensenten menar att boken har potential att bli en modern, svensk klassiker inom genren musikers självbiografier.
”Soltimmar” är således en bok som kombinerar en råhårig personlig berättelse med inblickar i den svenska musikscenen från 2000-talet och framåt. Victoria Bergsman visar att hon behärskar författarskapet lika väl som hon tidigare behärskat mikrofonens konst, även om debutboken naturligtvis har sina mindre svagheter. För läsare som är intresserade av självbiografier, musikhistoria eller helt enkelt berättelser om att överleva en svår uppväxt verkar ”Soltimmar” vara en bok värd att upptäcka.

22 kommentarer
Interesting update on Artisten tar oss från uppväxtens 80-tal till Håkan Hellströms genombrott. Curious how the grades will trend next quarter.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Uranium names keep pushing higher—supply still tight into 2026.
Good point. Watching costs and grades closely.
Production mix shifting toward Kultur might help margins if metals stay firm.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Interesting update on Artisten tar oss från uppväxtens 80-tal till Håkan Hellströms genombrott. Curious how the grades will trend next quarter.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Nice to see insider buying—usually a good signal in this space.
Uranium names keep pushing higher—supply still tight into 2026.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
The cost guidance is better than expected. If they deliver, the stock could rerate.
The cost guidance is better than expected. If they deliver, the stock could rerate.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.