Catia Hultquist: Vittnesmålen från Engelska skolan är chockerande

Dokumentären ”Tyst i klassen” avslöjar omfattande mörkläggning av övergrepp på prestigeskola

Den nya HBO Max-dokumentären ”Tyst i klassen” har väckt starka reaktioner genom sina avslöjanden om hur ledningen vid den anrika Engelska skolan försökte dölja en allvarlig pedofilskandal. Dokumentären, som grundligt granskar händelserna, belyser inte bara skolans hantering av övergreppen utan sätter även fokus på institutionens kontroversiella klädregler i en ny och betydligt mörkare kontext.

Dokumentären skildrar hur skolan, som länge profilerat sig som en prestigefylld utbildningsinstitution med höga akademiska ambitioner, systematiskt arbetade för att tysta ned uppgifter om sexuella övergrepp mot elever. Detta skedde enligt uppgift genom en kombination av förnekelse, förhalning och direkta påtryckningar mot både drabbade elever och föräldrar som försökte lyfta problematiken.

Särskilt uppseendeväckande är hur skolans strikta klädkod, som tidigare ofta diskuterats som ett konservativt inslag i skolans profil, nu framträder i ett helt annat ljus. Det som tidigare kunde avfärdas som en föråldrad eller märklig regel framstår enligt dokumentären snarare som ett verktyg i en kultur där vuxnas kontroll över barns kroppar normaliserats på ett djupt problematiskt sätt.

Engelska skolan har under många år varit ett populärt val för föräldrar som sökt en utbildning med tydlig struktur och höga akademiska förväntningar. Skolan har byggt sitt varumärke kring disciplin och traditionella värderingar, något som attraherat många i ett utbildningslandskap där vissa efterfrågat mer ordning och reda.

Dokumentärens avslöjanden väcker nu frågor om hur skolans strikta hierarkiska struktur kan ha bidragit till att skapa en miljö där övergrepp kunde ske och sedan döljas. Experter på området som intervjuats i samband med dokumentärens lansering pekar på hur slutna institutioner med stark intern lojalitetskultur kan bli särskilt sårbara för denna typ av problematik.

Skolinspektionen har efter dokumentärens publicering meddelat att man kommer att granska de nya uppgifterna. Samtidigt har flera föräldragrupper och tidigare elever organiserat sig för att kräva en oberoende utredning av händelserna. Frågan diskuteras nu även på politisk nivå, där flera partier efterlyst skärpta regler för skolors skyldighet att rapportera misstankar om övergrepp.

För det svenska skolväsendet i stort representerar avslöjandena ytterligare ett inlägg i den pågående debatten om friskolor, tillsyn och transparens. Kritiker menar att fallet illustrerar en bredare problematik kring hur skolor med stark varumärkesidentitet kan prioritera sitt rykte framför elevers säkerhet och välmående.

Engelska skolans ledning har i ett kortfattat uttalande beklagat det inträffade och hävdar att man sedan händelserna implementerat nya rutiner och säkerhetsåtgärder. Man betonar också att de ansvariga personerna inte längre arbetar kvar på skolan. Kritiker menar dock att uttalandet är otillräckligt och kräver en fullständig redogörelse för hur skolledningen hanterade situationen när den först uppdagades.

Dokumentären, som producerats efter flera års researchararbete, bygger på omfattande intervjuer med tidigare elever, föräldrar och personal. Den presenterar även skriftlig dokumentation som stödjer påståendena om att skolledningen aktivt arbetat för att förhindra att informationen skulle nå allmänheten eller relevanta myndigheter.

I kölvattnet av dokumentären har även en bredare diskussion om barns rättigheter i skolmiljö tagit fart. Barnrättsorganisationer påpekar att fallet illustrerar vikten av att barn tidigt får kunskap om integritet, gränssättning och vart de kan vända sig om de utsätts för övergrepp.

För de drabbade eleverna representerar dokumentären ett viktigt erkännande av deras upplevelser efter år av förnekelse. Flera beskriver i anonymiserade intervjuer hur skolans hantering av övergreppen skapade ett dubbelt trauma – först övergreppen i sig, sedan den systematiska mörkläggningen och misstron de möttes av när de försökte berätta.

Det återstår att se vilka långsiktiga konsekvenser avslöjandena kommer att få för Engelska skolan som institution, men redan nu står det klart att dokumentären har bidragit till att lyfta en viktig diskussion om maktstrukturer, transparens och barns säkerhet i svenska skolor.