De är första kvinnliga paret i ”Gift vid första ögonkastet” – därför dröjde det

Efter tolv år – SVT:s ”Gift vid första ögonkastet” matchar första kvinnliga paret

”Gift vid första ögonkastet” har gått i tolv år på SVT och har under årens lopp väckt både fascination och kritik. Programformatet, som ursprungligen kommer från Danmark där det började sändas ett år innan den svenska versionen, har nu sålts till länder världen över.

Under fjorton säsonger har tittarna fått följa par som gifter sig vid första mötet, i ett socialt experiment som övervakas av experter. Men trots att programmet sänts under så lång tid är det först i år som ett kvinnligt par matchats – något som väcker frågor kring representation och mångfald i svensk tv.

Redan 2018 introducerades det första manliga paret i den svenska versionen när Magnus Carlsson och Sam Gustafsson matchades. Sedan dess har ytterligare tre manliga par deltagit i programmet, även om ingen av dessa relationer har hållit i längden.

William Johansson Kalén, som varit producent för programmet sedan 2014, förklarar varför det dröjt så länge innan två kvinnor matchats:

”Vi hade gärna matchat redan i första säsongen. Men vi går alltid efter bästa möjliga matchning. Ju snävare kriterier man har, desto färre sökande finns det – och då är det svårare att hitta en match”, säger han och betonar att målsättningen alltid varit att spegla Sveriges befolkning, men att kvaliteten på matchningen aldrig får kompromissas.

”Det räcker inte med ’good enough’ bara för att få med en viss grupp i samhället”, tillägger han och hoppas att årets kvinnliga par ska inspirera fler kvinnor som söker samkönade relationer att ansöka till programmet.

Enligt producenten ökade antalet ansökningar från män som söker män efter att det första manliga paret visats i programmet. Produktionen arbetar med riktad marknadsföring för att nå olika grupper, men menar att direktrekrytering på individnivå ofta leder till avhopp eftersom det innebär ett så stort åtagande att gifta sig inför tv-kamerorna.

Kalle Norwald, psykoterapeut och sexolog som var expert i programmet under säsong fem till tio, ser en mer komplex förklaring till varför det tagit så lång tid innan ett kvinnligt par matchats.

”’Gift vid första ögonkastet’ är i grunden ett heteronormativt format. Det har historiskt marknadsförts så, och äktenskapet är en heteronormativ institution i vårt samhälle. Det trollas inte bort för att vi i produktionen säger ’kom igen nu, samkönade par'”, förklarar han.

Norwald understryker också betydelsen av representation i media: ”Om man inte ser sig själv, eller en relation man längtar efter, speglas i tv är det inte säkert att man tänker att det här är något för en. Känner man inte igen sig, söker man inte.”

För årets deltagare Emilia Blomqvist har medverkan varit en dubbel upplevelse. Hon sökte till programmet för att hitta kärleken men upplever samtidigt att hon blivit något av en ofrivillig representant för hbtq-personer.

”Det är bra på ett strukturellt plan. Jag förstår att det är viktigt att normalisera att vi är vem som helst. Men man blir också något slags fackelbärare och fokus flyttas från vem man är som person”, berättar hon.

Emilia beskriver att hennes och meddeltagaren Sofie Cassmans sexualitet har fått oproportionerligt stort utrymme under hela processen – från casting och inspelning till mediernas rapportering.

”Som när Sofie får frågan i första avsnittet: ’Hur känns det nu att vara första kvinnliga paret?’ Och den frågan har man ju fått av produktionen många gånger”, säger hon och tillägger att hon tycker det är tråkigt att så mycket fokus hamnar på deras sexualitet i stället för på vilka de är som personer.

”Det är ju inget annat par som får frågor som: ’Wow, du är straight – berätta mer om hur det är!’ I stället får de prata om vad de tycker om att göra, eller varför de spelar i ett dansband. Medan vi får svara på frågor om vår sexualitet.”

När det gäller varför så få kvinnor som gillar kvinnor söker till programmet spekulerar Emilia i att rädsla för negativa reaktioner kan spela in: ”Man sticker ju ut från det heteronormativa samhället, så risken för hat är kanske större än för heteropar. Det kan skrämma bort folk.”

Internationellt sett är Sverige inte först med att matcha ett kvinnligt par i formatet. Länder som Spanien, Nederländerna, Australien, Storbritannien och Frankrike har alla haft kvinnliga par i sina respektive versioner, med blandade resultat. Endast det brittiska paret Jenna Robinson och Zoe Clifton, som deltog 2022, är fortfarande gifta.

Programmet har genom åren varit omdebatterat och kritiserat från flera håll – både för att deltagarna utsätts för psykisk press i ett socialt experiment och för bristande mångfald när det kommer till representation av olika etniska grupper och sexuella läggningar. SVT har tidigare svarat att man är medveten om kritiken och arbetar för att förbättra formatet.