En danska författare och miljöengagerad debattör har väckt uppmärksamhet med sin personliga naturprosabok som utforskar fjärilar, existentiella frågor och klimatförändringarnas påverkan på den biologiska mångfalden. Lea Korsgaards bok ”Innan året är slut. Vad 64 fjärilar lärde mig om naturens största gåta” har nu kommit ut på svenska i översättning av Emma Majberger, utgiven av Polaris förlag.

Boken börjar som en personlig berättelse om en medelålders kvinna som söker ny mening i tillvaron. Vid drygt 40 års ålder befinner sig Lea Korsgaard i en situation där både arbete och familjeliv fungerar tillfredsställande, men där något väsentligt ändå saknas. I sökandet efter energi och mening fattar hon ett till synes slumpartat beslut: under ett år ska hon se alla Danmarks dagfjärilar, drygt 60 arter totalt.

Trots att hon odlar perenner i familjens trädgård är hennes kunskaper om fjärilar begränsade när projektet startar. Men vad som inleds som en personlig utmaning förvandlas snart till en besatthet och en verklig jakt. Med hjälp av andra danska fjärilsexperter, som har ett betydande kunskapsförsprång, får hon veta var olika så kallade fjärilslokaler finns i Danmark. Dessa naturområden uppfyller specifika fjärilsarters livsbetingelser och avgör var och när olika arter kan observeras.

Berättelsen följer tätt Korsgaards fjärilsresa genom det danska landskapet. Hon skildrar hur hon entusiastiskt lämnar familjen för att uppsöka mycket specifika lokaler, men också hur besvikelsen slår till när jakten misslyckas. Till en början framstår projektet som något desperat och självupptaget, nästan som en personlig ”bucket list” som ger mening för författaren själv men kanske inte för läsaren.

Men boken utvecklas snabbt till något mer omfattande än en personlig berättelse. Med enkelhet och elegans, väl översatt till svenska, vävs fjärilarnas plats i historien och kulturen in i texten. Korsgaard börjar med Aristoteles idéer om fjärilens metamorfos, som den grekiske filosofen trodde innebar att en art faktiskt blev till en annan. Det var först på 1600-talet som den holländske medicinstuderanden Swammerdam, genom studier med mikroskop, kunde visa att silkeslarven hela tiden är en silkesfjäril och att metamorfosen sker inom samma art.

Maria Sibylla Merian spred sedan kunskapen om metamorfosen genom sina detaljerade illustrationer. Korsgaard låter även Sigmund Freuds tankar om fjärilsletande som en sublimering av sexualdriften möta Vladimir Nabokovs bestämda avvisande av psykoanalytiska tolkningar. För den rysk-amerikanske författaren var passionen att fånga fjärilar till och med större än behovet att skriva.

Ju längre Leas jakt pågår, desto mer angelägen blir texten. Det handlar inte längre bara om en personlig resa utan om en kartläggning av den alarmerande minskningen av fjärilsarter i Danmark och resten av världen. Fjärilarnas livsmiljöer försvinner och hotas i snabb takt på grund av mänsklig aktivitet och klimatförändringar.

Korsgaard noterar att den vackra makaonfjärilen inte längre finns i Danmark – den sista observerades 1978. Samtidigt har andra arter, som kartfjärilen, på kort tid dragit sig norrut i takt med förändrade klimatförhållanden. Men värme i sig behöver inte vara gynnsam för alla fjärilsarter. Den mytomspunna sorgmanteln, med mörkt bruna vingar kantade av en vit bård och lysande blå prickar, kan inte överleva i södra England eftersom den troligen behöver kalla vintrar för sin livscykel.

Boken innehåller också djupa personliga kopplingar. Korsgaards mamma förlorade sin egen mor vid 20 års ålder, och mitt i förtvivlan kom en nässelfjäril på besök i hennes sovrum. För modern blev fjärilen ett sätt för den döda att hålla kontakten, ett språk för sorgen. Nässelfjärilen har sedan dess varit en återkommande symbol i moderns liv. Fjärilen som länk mellan levande och döda är för övrigt ett återkommande motiv i många kulturer världen över.

Korsgaards morfar var både en känd präst och romanförfattare i Danmark. Han sökte Gud i naturen när predikningarnas ord inte längre räckte till. Hans arkiverade dagböcker, fyllda av iakttagelser från strövtåg i det danska landskapet, utgör bara ett av de många litterära samtal som förs i boken.

I dialog med både radikala teologer och idéhistoriker visar Korsgaard hur kristendomens föreställning om att Gud ska sökas bortom det jordiska, och hur människan gjorts till herre över allt levande, har varit förödande för hur människan har exploaterat jordens naturresurser. Hon kontrasterar detta med många ursprungsbefolkningars mer hållbara förhållningssätt, där man inte tar mer av naturen än vad som behövs för överlevnad.

Att personligen kunna iaktta förändringarna i fjärilslandskapet visar sig vara något revolutionerande i Korsgaards kunskapsresa. Att verkligen känna och förstå andra arters behov än människans förändrar radikalt synen på vår plats på planeten. Det är en alarmerande text som varnar för den pågående utrotningen av arter, men samtidigt fylld av förundran för naturens rikedom och djupa sammanhang.

”Innan året är slut” är en bok som kombinerar personlig berättelse, kulturhistoria, naturvetenskap och existentiell reflektion på ett sätt som gör den både tillgänglig och angelägen. Den belyser hur våra liv hänger samman med allt levande och hur bräcklig den biologiska mångfalden faktiskt är i vår tid.