Digitalt arkiv samlar dialekter från förr

Historiska röster får nytt liv genom digital teknik

Över hundra unika dialektinspelningar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet har nu blivit tillgängliga för allmänheten. Institutet för språk och folkminnen (Isof) har digitaliserat detta värdefulla kulturarv och publicerat materialet i sin digitala arkivtjänst Folke.

Inspelningarna, som gjordes mellan 1896 och 1930-talet, representerar en viktig del av Sveriges språkliga historia och ger en unik inblick i hur olika dialekter lät för mer än hundra år sedan. Materialet spelades in med dåtidens mest avancerade teknologi – fonografer och vaxrullar.

Fonografen, uppfunnen av Thomas Edison i slutet av 1870-talet, var revolutionerande för sin tid eftersom den både kunde spela in och återge ljud på samma apparat. Detta tekniska genombrott möjliggjorde för första gången att forskare kunde dokumentera dialekter och muntliga traditioner på ett sätt som tidigare varit omöjligt.

Martin van der Maarel, arkiv- och biblioteksassistent på Isof, förklarar i ett pressmeddelande att trots moderna tekniker för ljudförbättring är många inspelningar fortfarande svåra att tolka.

”Man kan se inspelningarna främst som en tidskapsel där ljud och röster ger oss en uppfattning om de människor som sjöng eller talade i inspelningstratten,” säger van der Maarel.

Ljudkvaliteten på de historiska inspelningarna varierar kraftigt. Många påverkas av brus, hack och andra störningar som berodde på faktorer som temperatur och talarens röstläge. Vaxrullarna var känsliga inspelningsmedier, och ljudkvaliteten kunde påverkas av många olika faktorer under både inspelning och förvaring.

En ytterligare utmaning för forskare och arkivarier är att många av vaxrullarna saknar grundläggande metadata. Information om vem som talar, var inspelningen gjordes och exakt datum saknas ofta, vilket gör det svårt att placera materialet i sitt historiska sammanhang.

Digitaliseringen av dessa inspelningar är en del av en större trend inom kulturarvsinstitutioner, där modern teknologi används för att bevara och tillgängliggöra historiskt material. Svenska arkiv och museer har under de senaste åren gjort omfattande insatser för att digitalisera allt från fotografier och dokument till ljudinspelningar och filmer.

För språkforskare är dessa inspelningar särskilt värdefulla, eftersom de dokumenterar dialekter som i många fall har förändrats kraftigt eller till och med försvunnit under de senaste hundra åren. Sverige har genomgått en omfattande dialektutjämning under 1900-talet, när standardsvenska fick större spridning genom skola, radio och television.

Isofs arbete med att bevara och tillgängliggöra dessa inspelningar är en viktig del i att dokumentera Sveriges immateriella kulturarv. Dialekter representerar inte bara olika sätt att tala, utan bär också på kulturella uttryck, lokala traditioner och historiska sociala strukturer.

Den digitala arkivtjänsten Folke, där inspelningarna nu finns tillgängliga, är ett exempel på hur kulturarvsinstitutioner i allt högre grad strävar efter att göra sina samlingar tillgängliga för en bredare publik. Genom att publicera materialet online kan både forskare, lärare, studenter och en intresserad allmänhet ta del av det unika historiska materialet.

Isofs arbete med dialektinspelningarna påminner om andra initiativ för att bevara Sveriges språkliga mångfald. Nyligen blev exempelvis uttrycket ”Fössta tossdan i mass” (Första torsdagen i mars) erkänt som en del av det svenska kulturarvet, vilket visar på ett ökat intresse för att dokumentera och bevara lokala språkliga uttryck och traditioner.

När vi nu kan lyssna till röster från mer än hundra år tillbaka i tiden, öppnas ett fönster mot en svunnen tid – ett Sverige där geografiska avstånd och bristande kommunikationsmöjligheter skapade en rik mosaik av lokala dialekter och traditioner.