Djupt tragisk debutroman om att överleva en pappa

De gröna bladens fristad blir tillflyktsort för utsatt barn

En ung flickas flykt från en våldsam hemmiljö in i ett grönskande växtrike står i centrum för Silas Alikis hyllade debutroman. Historien om Ette, som söker skydd bland krukväxter när hennes pappas våld och rigida regler blir outhärdliga, fångar läsaren med sin starka lojalitet till barnets perspektiv.

I romanen beskrivs familjens vardag genom Ettes ögon. Hennes tillvaro är präglad av en strikt struktur där faderns kontrollbehov och aggressioner sätter ramarna. Den lilla flickans röst framträder tydlig och autentisk när hon navigerar i en värld där vuxenvärldens regler ofta framstår som obegripliga och orättvisa.

Alikis skildring av barnets flykt in i växterna blir en stark metafor för det andrum som utsatta barn skapar i sina inre världar. Krukväxtskogen representerar både en konkret och symbolisk fristad där Ette kan undkomma faderns övergrepp. Författaren lyckas på ett trovärdigt sätt gestalta hur barn utvecklar överlevnadsstrategier genom fantasin när verkligheten blir för tung att bära.

Den svenska barnlitteraturen har en lång tradition av att skildra barns utsatthet och inre liv. Aliki placerar sig med denna debut i samma tradition som författare som Astrid Lindgren och Maria Gripe, men med ett modernt anslag som speglar dagens samhälle och dess utmaningar.

Språket i romanen är avskalat men samtidigt poetiskt. Aliki fångar barnets begränsade men intensiva ordförråd och skapar en berättarröst som känns autentisk trots de svåra ämnen som behandlas. Dialogerna mellan Ette och de vuxna i hennes omgivning belyser den maktskillnad som finns mellan barn och vuxna, särskilt i familjer där övergrepp normaliseras.

Boken väcker viktiga frågor om samhällets ansvar för utsatta barn. Genom Ettes historia synliggörs hur våld i hemmet ofta förblir dolt bakom stängda dörrar, och hur barn kan utveckla komplexa strategier för att hantera sin situation. Experter inom barnpsykologi har länge påpekat att fantasi och kreativitet kan vara livsviktiga överlevnadsverktyg för barn som lever i dysfunktionella familjer.

Romanens miljöer är noggrant tecknade. Det trånga hemmet med sina strikta regler kontrasteras mot den frodiga, grönskande värld som krukväxterna erbjuder. Beskrivningarna av växternas blad, stjälkar och dofter skapar en sinnlig läsupplevelse som förstärker känslan av Ettes tillflykt.

Kritiker har redan uppmärksammat Alikis förmåga att balansera det tunga ämnet med en varsam hand. Utan att försköna eller förenkla våldet lyckas författaren skapa en berättelse som inte tynger ner läsaren i hopplöshet, utan snarare väcker empati och förståelse för barnets situation.

Som debutroman är verket anmärkningsvärt moget. Silas Aliki har tidigare publicerat noveller i litterära tidskrifter, men detta är första gången författaren presenterar ett längre verk. Den stilsäkra prosan och den välutvecklade berättartekniken tyder på en författare med stark konstnärlig vision.

Boken ansluter sig till en växande skara svenska romaner som utforskar familjedynamik och barns perspektiv på vuxenvärldens brister. I en tid då barnrättsfrågor får allt större utrymme i samhällsdebatten kommer Alikis roman som ett viktigt bidrag till samtalet om barns rätt till trygghet och skydd.

För läsare som uppskattar litteratur som kombinerar samhällskritik med psykologiskt djup erbjuder denna debutroman en tankeväckande och känslomässigt engagerande läsupplevelse. Ettes resa från förtryck till ett slags frihet, om än i en krukväxtskog, gestaltar på ett drabbande sätt hur barn skapar egna världar för att överleva.

Romanen har redan väckt intresse bland förläggare internationellt, och översättningar till flera språk är under förhandling. I en litterär värld som ofta domineras av vuxenperspektiv påminner Silas Aliki om vikten av att lyssna till barnets röst – särskilt när den berättar om det som vuxenvärlden helst vill förneka.