RECENSIONSANALYS: ”BÄST PÅ ALLT” GER RÖST ÅT MELLANSTADIETS KOMPLEXA KÄNSLOLIV

Cina Friedner har på kort tid etablerat sig som en av de mest träffsäkra rösterna inom barn- och ungdomslitteraturen. Hennes förmåga att skildra mellanstadiets emotionella landskap har gjort henne till en favorit bland såväl 10–11-åringar som preteens och vuxna läsare. Sedan debuten med ”Så himla taskigt” 2019 har Friedner konsekvent visat prov på en ovanlig lyhördhet för de upplevelser som formar barns vardag.

I sin senaste roman ”Bäst på allt (och lite till)” tar Friedner sig an ett universellt tema som särskilt berör mellanåldern – hur det är att vara den som alltid vet bäst och dessutom är medveten om det. Med skicklig hand fångar författaren dualismen i denna situation: hur det både kan vara ett privilegium och en djup ensamhet att vara den smartaste i rummet.

Berättelsens nav är Nina, en flicka med exceptionell inlärningsförmåga som navigerar i en värld där hennes intellektuella begåvning skapar lika mycket problem som möjligheter. Trots att allt verkar komma lätt för Nina är ingenting egentligen enkelt. Skolans grupparbeten blir en särskild utmaning där hon förväntas ta täten samtidigt som klasskompisarna ogärna ser att hon utmärker sig.

Hemma möts Nina av en mamma vars kravbild sträcker sig långt bortom vad som är rimligt. Det räcker inte för Nina att vara bäst – hon måste vara ”megabäst”. Mammans ständiga mantra ”Eyes on the prize baby. Eyes on the prize” blir till ett kvävande ekande både i Ninas medvetande och hos läsaren. Friedner lyckas här med konststycket att skapa en situation som väcker både igenkänning och obehag.

I denna ensamma tillvaro blir den äldre kvinnan Astri en livsviktig ventil för Nina. Trots sin fysiska skörhet besitter Astri en inre styrka som fungerar som ett livselixir för flickan. Dynamiken mellan den unga Nina och den åldrade Astri illustrerar fint hur vänskaper kan överbrygga generationsklyftor och tillgodose emotionella behov som inte tillfredsställs på annat håll.

När den nya eleven Isolde introduceras i klassen uppstår ytterligare en intressant relation. Isolde visar sig vara lika begåvad som Nina men har en helt annan attityd till omvärldens krav. Även hon brottas med en problematisk hemmiljö – i hennes fall en influencermamma som gör familjens privatliv till offentlig egendom på sociala medier. Trots sina olika personligheter finner flickorna en gemenskap i sin delade erfarenhet av att vara annorlunda.

Det finns en befriande ärlighet i hur Friedner porträtterar barns känsloliv utan att förenkla eller romantisera. Känslor som övergivenhet, avundsjuka och vrede behandlas med respekt och nyans. Författaren erkänner att livet kräver ett ständigt arbete och ett mod att ifrågasätta både sig själv och sin omgivning. Särskilt träffande är skildringen av vänskap som något vi alla längtar efter men som ofta visar sig vara oväntat komplicerat att uppnå.

Vad som gör ”Bäst på allt” till en verklig kvalitetsroman är hur Friedner, även i beskrivningar av livets mörkaste stunder, lyckas väva in humor, värme och acceptans som en underliggande ton i berättelsen. Denna balans mellan det svåra och det hoppfulla skapar en berättelse som är både realistisk och upplyftande.

För föräldrar, pedagoger och biblioteksanställda som söker litteratur som på ett trovärdigt sätt speglar mellanstadiets sociala dynamik, erbjuder ”Bäst på allt” ett utmärkt alternativ. Boken har potential att fungera både som individuell läsupplevelse och som utgångspunkt för viktiga samtal om prestationsångest, ensamhet och autentiska vänskapsrelationer.

”Bäst på allt” bekräftar Cina Friedners position som en av våra mest empatiska skildrare av barns inre liv. Med djup insikt och stilistisk säkerhet har hon skapat en berättelse som stannar kvar hos läsaren långt efter att den sista sidan är vänd.