Katternas mystiska distributionssystem fångar sociala mediers uppmärksamhet

Ett fenomen som länge existerat i det tysta har nu fått ett namn och blivit föremål för diskussion på sociala medier. Cat Distribution System, eller kattdistributionssystemet som det skulle heta på svenska, beskrivs som ett ”universellt system för omfördelning av katter” där katter själva söker upp sina nya ägare.

Fenomenet uppmärksammades nyligen när en person berättade om en svart katt som dykt upp på tomten och hur personen bestämde sig för att adoptera den. Efter att historien delats offentligt, kontaktades personen av en representant från vad som beskrivs som ”Meme-informationsenheten”, en ideell organisation som sägs informera äldre generationer om trender på TikTok.

Enligt denna organisation är systemet sannolikt lika gammalt som domesticerade katter själva, men begreppet och dess spridning på sociala medier är relativt nytt. Konceptet bygger på en föreställning om att katter intuitivt väljer sina nya ägare, ibland beskrivet som att ”universum placerar katter hos människor”. För att bli godkänd som kattägare ska människan visa sin värdighet genom att erbjuda mat och omsorg.

Historier om hur människor fått sina katter genom detta informella ”distributionssystem” har börjat delas i allt större utsträckning. En person berättar om en numera äldre katt som dök upp på tomten som kattunge, så undernärd att den åt ekollon. En annan delar videomaterial av en försiktig spräcklig katt som långsamt vänjer sig vid människokontakt genom att äta torrfoder från en framräckt takpanna.

Den ursprungliga berättaren beskriver sina egna ansträngningar för att locka till sig den svarta katten genom att köpa lyxiga kattkonserver och specialgodis. Trots regelbunden matning förblev katten skygg och undvikande. När personen slutligen fick en skymt av vad som antogs vara den svarta katten och skyndade efter, stod plötsligt en helt annan katt där – en välnärd svartvit bondkatt med krävande blick.

Den svarta katten dök aldrig upp igen, vilket antyder att den möjligen funnit en annan person att ”distribuera” sig till. ”Inget system är perfekt. Man får räkna med buggar”, konstaterar berättaren med en humoristisk ton, men tillägger att det ändå är ”ett förhållandevis sofistikerat system, särskilt med tanke på att det är skapat och underhållet av katter.”

Fenomenet speglar en äldre tradition där katter historiskt sett har haft en mer självständig relation till människor jämfört med exempelvis hundar. I många jordbrukssamhällen har katter ofta själva sökt sig till gårdar där de kunnat jaga möss och i gengäld fått skydd och extra mat – en symbiotisk relation som utvecklats över årtusenden.

I moderna tider har dock kattägandet blivit mer formaliserat med rashusdjur, veterinärvård och registrering. Trots detta finns fortfarande många katter som lever i en gråzon mellan vilda och tama, och det är ofta dessa katter som figurerar i berättelser om ”Cat Distribution System”.

Djurskyddsorganisationer påpekar vikten av att herrelösa katter som söker kontakt med människor bör undersökas för eventuell ID-märkning, då de kan vara bortsprungna husdjur snarare än faktiskt förvildade. De betonar också ansvaret att låta kastrera och ID-märka katter som adopteras genom informella kanaler för att förhindra fortsatt hemlöshet bland katter.

Fenomenet ”Cat Distribution System” illustrerar hur internetkultur kan ge nya namn och ramar till urgamla företeelser, och hur dessa koncept sedan sprids och förstärks genom sociala mediers delningsmekanismer.