Fem snabba fakta om László Krasznahorkai

I helgen tillkännagav Svenska Akademien att den ungerska författaren László Krasznahorkai tilldelas Nobelpriset i litteratur för 2025. Det prestigefyllda priset går till en författare vars kompromisslösa och säregna stil har gjort honom till en av samtidens mest betydelsefulla litterära röster.

Krasznahorkai, född 1954 i Gyula i östra Ungern, har under flera år nämnts som en stark kandidat till Nobelpriset. Hans prosa kännetecknas av långa, vindlande meningar och en mörk, apokalyptisk världsbild som utforskar mänsklighetens villkor i det moderna samhället.

Författarskapet omfattar romaner som ”Satanstango” (1985), ”Krigsförintelse” (1989) och ”Baron Wenckheims återkomst” (2016). Hans verk har översatts till över trettio språk och fått internationellt erkännande, inte minst efter att flera av hans romaner filmatiserats av den ungerske regissören Béla Tarr.

För den som inte är bekant med Krasznahorkais författarskap listar Dagens Nyheters kulturskribent Jonas Thente fem viktiga saker att känna till om den nya Nobelpristagaren.

Först och främst betonar Thente Krasznahorkais unika berättarteknik, där meningarna kan sträcka sig över flera sidor. Denna stilistiska särart har blivit hans litterära kännemärke och skapar en hypnotisk, strömmande prosa som drar in läsaren i en värld av filosofiska reflektioner och existentiella frågeställningar.

Vidare lyfter Thente fram författarens starka koppling till sitt hemland Ungern och hur han i sina verk skildrar det postkommunistiska samhällets förändringar. Trots att Krasznahorkai sedan länge är bosatt utomlands och har tillbringat långa perioder i Berlin och New York, återvänder han ständigt till de ungerska småstädernas förfall och landsbygdens melankoliska landskap i sitt skrivande.

En tredje aspekt som Thente framhåller är Krasznahorkais långvariga samarbete med filmregissören Béla Tarr. Tillsammans har de skapat flera kritikerrosade filmer, däribland den sju timmar långa filmatiseringen av ”Satanstango” från 1994, som anses vara ett mästerverk inom europeisk konstfilm.

Det fjärde som lyfts fram är Krasznahorkais fascination för östasiatisk kultur, särskilt japansk och kinesisk. Denna influens syns tydligt i verk som ”Seiobo där nere” (2008), där han utforskar skönhetens och konstens eviga natur genom berättelser från olika tidsperioder och kulturer.

Slutligen betonar Thente hur Krasznahorkais litterära röst, trots sin dystopiska grundton, innehåller en överraskande humor och en skarp samhällskritik som gör hans verk djupt mänskliga och relevanta i vår tid av politisk polarisering och miljöhot.

Svenska Akademiens motivering till priset lyder att Krasznahorkai tilldelas Nobelpriset ”för sin obevekliga utforskning av språkets och existensens gränser i verk som förenar apokalyptisk vision med filosofiskt djup.”

Priset, som kommer att delas ut vid den traditionella Nobelhögtiden i Stockholm i december 2025, består av en guldmedalj, ett diplom och en prissumma på tio miljoner svenska kronor.

Litteraturpriset är ett av de fem Nobelpris som instiftades genom Alfred Nobels testamente och har delats ut sedan 1901. Krasznahorkai blir den femtonde författaren från Centraleuropa att motta utmärkelsen, vilket understryker regionens fortsatt starka ställning inom världslitteraturen.

Efter tillkännagivandet har gratulationerna strömmat in från såväl ungerska kulturpersonligheter som internationella författarkollegor. I en första kommentar till nyheten har Krasznahorkai uttryckt både förvåning och tacksamhet över erkännandet av ett författarskap som under många år befann sig i litteraturens periferi.