Flera världsarv skadade i kriget i Iran

De senaste dagarna har israeliska lufträder skadat flera historiskt betydelsefulla kulturbyggnader i den iranska staden Isfahan, enligt rapporter från bland annat The New York Times. Skadorna omfattar palatsen Ali Qapu och Chehel Sotun, båda upptagna på Unescos världsarvslista. Även om ingen byggnad träffats direkt, har närliggande explosioner orsakat skador på värdefulla fönster, mosaiker och andra arkitektoniska detaljer.

Isfahans guvernör Mehdi Jamalinejad har uttryckt stark kritik mot attackerna och påpekat att de genomförts trots att byggnaderna markerats som skyddsvärda enligt Hagkonventionen, det internationella avtalet för skydd av kulturarv under väpnade konflikter.

”Isfahan är inte en vanlig stad, det är ett utomhusmuseum,” förklarade Jamalinejad i ett tal som spridits via sociala medier. Uttalandet understryker stadens historiska betydelse som ett av Irans främsta kulturella centrum med anor från den persiska storhetstiden.

Även i Teheran har betydande skador rapporterats på Golestan-palatset, ett komplext arkitektoniskt mästerverk vars äldsta delar härstammar från 1400-talet. Palatset, som under århundradena tjänat som bostad för kungafamiljen och som regeringssäte, har fått allvarliga skador på den berömda spegelhallen där glaspartier krossats.

Golestan-palatset representerar en unik blandning av persisk och västerländsk arkitektur och vittnar om kulturutbytet mellan Iran och Europa under 1800-talet. Palatset blev upptaget på Unescos världsarvslista 2013 tack vare sitt enastående universella värde.

Unescos talesperson Monia Adjiwanou bekräftar att FN-organet har dokumenterat skador på flera betydelsefulla världsarv, däribland Golestan-palatset och den historiska moskén Masjed-e Jame. Den senare är Irans äldsta bevarade fredagsmoskė med anor från 800-talet och representerar över ett årtusende av islamisk arkitektonisk utveckling.

I en kommentar till nyhetsbyrån Reuters uttrycker Lazare Eloundou Assomo, chef för Unescos Världsarvscenter, djup oro över situationen: ”Unesco är djupt oroade över de skadeverkningar som striderna redan har på många världsarv.”

Denna oro sträcker sig bortom Iran till flera länder i Mellanöstern där kulturhistoriskt viktiga platser riskerar att skadas eller förstöras i pågående konflikter. Mellanöstern är hem för några av världens äldsta civilisationer och har ett exceptionellt rikt kulturarv som återspeglar mänsklighetens historia under tusentals år.

Skadorna på dessa kulturarv väcker frågor om efterlevnaden av internationella konventioner för skydd av kulturskatter i konfliktsituationer. Hagkonventionen från 1954 och dess tilläggsprotokoll förpliktar undertecknande stater att respektera och skydda kulturarv under väpnade konflikter.

Händelserna i Isfahan illustrerar de bredare konsekvenserna av regionala konflikter, där kulturarv ofta blir oavsiktliga eller ibland avsiktliga måltavlor. Förstörelse av kulturarv innebär inte bara förlust av byggnader utan också av ovärderliga historiska vittnesmål och kollektivt minne.

Experter på kulturarvsbevarande har länge argumenterat för att skyddet av historiska platser bör prioriteras högre i konfliktsituationer, eftersom dessa platser utgör en oersättlig resurs för framtida generationer och en grund för försoning efter konflikter.

Unescos dokumentation av skadorna kommer sannolikt att ligga till grund för framtida restaureringsinsatser, men vissa skador på unika historiska element kan vara omöjliga att åtgärda. Bevarandet av dessa platser kräver internationellt samarbete och betydande resurser för att säkerställa att de förblir tillgängliga för kommande generationer.