Girl Scout blir långsamt säkrare, skickligare och tajtare

Stockholmspublik fångad av Girl Scouts energiska 90-talsrock

I hjärtat av Stockholms musikscen levererade trion Girl Scout en energifylld konsert på Debaser, där bandets snabba utveckling och omisskännliga 90-talssound stod i centrum. Emma Jansson, Kevin Hamring och Per Lindberg visade hur flera års turnerande i mindre sammanhang nu börjar ge utdelning i form av ett självsäkert och tajt scenframträdande.

Det sägs ofta att det är de stora, dramatiska förändringarna som märks mest i en musikers karriär. Men Girl Scout representerar en annan väg till framgång – den som byggs genom otaliga mindre steg och kontinuerlig utveckling. Bandet har under åren släppt flera EP-skivor och nyligen ett album, men det är framför allt genom ihärdigt turnerande som de finslipat sitt uttryck.

Musikaliskt är Girl Scout djupt rotade i 90-talets alternativrock, med skeva gitarrer och en säregen energi som för tankarna tillbaka till indierockens guldålder. För den som upplevde eran i realtid kan soundet nästan kännas besvärande nostalgiskt på skiva, men i liveformatet bleknar sådana invändningar snabbt.

På Debaserscenen blev det tydligt att bandets styrka ligger i kombinationen av framspelad rutin och en genuint smittande entusiasm. Emma Janssons drivande sång och bandets energi skapade en atmosfär som omedelbart fick publiken att reagera. Intensiteten i framförandet gjorde att även de som inte var bekanta med materialet drogs med i stämningen.

Låtmaterialet kan förvisso uppfattas som något ojämnt, vilket är förståeligt för ett band som fortfarande är relativt nytt på scenen. Trots detta fanns det flera ögonblick under konserten då publiken helt uppslukades av musiken, särskilt under höjdpunkter som ”Same Kids” och ”Desert Island Mobiles” – låtar som är svåra att argumentera emot när de framförs med den energi som Girl Scout besitter.

Stockholmspubliken verkade uppskatta bandets uppriktiga glädje och den nästan handgripliga känslan av att bevittna ett band på väg uppåt. Det är just denna kombination – ett band som både har kommit en bit på väg men samtidigt behåller hungern – som gjorde kvällen minnesvärd.

Trions uppträdande präglades av en fin balans mellan teknisk skicklighet och rå energi. De har uppenbarligen lärt sig mycket från sina tidigare spelningar, och det märks i hur samspelta de är på scen. Bandmedlemmarna utbyter knappt märkbara blickar som avslöjar års gemensamt musicerande, samtidigt som de fortfarande kan överraska varandra med spontana musikaliska utsvävningar.

I tider då svensk indiescen domineras av elektroniska inslag och välproducerade ljudlandskap, erbjuder Girl Scout något mer direkt och ofiltrerat. Deras sound är på många sätt en hälsosam påminnelse om en era då gitarrer, bas och trummor fortfarande utgjorde stommen i alternativ rock.

Det råder ingen tvekan om att Girl Scout fortfarande är ett band i utveckling. Men det som gör dem intressanta att följa är just känslan av att bevittna ett band som växer för varje spelning. När kvällen på Debaser var över stod det klart för många i publiken att de varit med om något speciellt – inte bara en bra konsert, utan också ett vittnesbörd om ett band vars karriär mycket väl kan ta dem betydligt längre än Stockholms klubbscen.

För Girl Scout handlar det nu om att fortsätta den inslagna vägen – att ta dessa små men betydelsefulla steg framåt, uppåt och vidare ut i världen.