Grönlands musikliv mobiliserar: ”Nu räcker det”

Grönländska musiker mobiliserar mot politisk oro

Ett filmklipp från protesterna i Köpenhamn i januari dyker upp i Facebookflödet. Den grönländske rapparen Tarrak uppträder utanför amerikanska ambassaden med sin antikoloniala kamplåt ”Tupilak”, som skakade om debatten 2016 med sin kritik mot dansk rasism.

Samtidigt släppte veteranen Siiva Fleischer, känd från 80-talets populära band Zikaza, nyligen protestlåten ”Kalaallit Nunaat Kalaallit pigaat” (Grönland tillhör grönländarna) som har hörts vid demonstrationer i huvudstaden Nuuk.

Den politiska krisen på Grönland har fått musiklivet att mobilisera. Även artister som normalt inte ses som politiska aktivister höjer nu rösten, deltar i protesterna och uttrycker sina åsikter i sociala medier.

– Det säger något om situationens allvar. Det går inte längre att se åt ett annat håll. Just nu handlar 80 procent av alla samtal bland vänner och familj om Grönland och Trump, förklarar gitarristen och sångaren Christian K Elsner via videolänk.

Elsner bildade 2008 bandet Nanook tillsammans med sin bror Frederik. Gruppen har släppt fem album och räknas idag som Grönlands mest populära indierockexport. Bröderna, som växte upp i den lilla staden Nanortalik med cirka 1 500 invånare, har oväntat blivit internationella talespersoner och citeras till och med i New York Times.

– Vad som helst är bättre än att annekteras av USA. Vi är inte heller intresserade av att bli amerikanska medborgare, så jag hoppas att de hittar en lösning, säger Christian K Elsner och beskriver den utbredda oron många känner.

Nanook sjunger uteslutande på grönländska, trots att brödernas mor är dansk. Bandet har tagit sitt namn efter isbjörnsguden i inuitisk mytologi. Klimatkrisen, naturen och samhällsproblem är återkommande teman i deras musik.

– Vi använder musiken för att ta upp tabubelagda ämnen som kan vara svåra att diskutera, som självmord som är ett utbrett problem på Grönland. Genom att sjunga om det blir det lättare att samtala om texterna istället för att ta upp ämnet direkt, förklarar Elsner.

Nanook besöker även danska skolor för att motverka fördomar och sprida kunskap om grönländsk kultur. Det är ett viktigt arbete, menar Elsner.

– Många i Danmark vet förvånansvärt lite om Grönland. Folk har sina egna föreställningar så vi vill visa vilket välutvecklat land Grönland faktiskt är. Det låter helt otroligt i internetåldern, men vissa tror fortfarande att vi bor i iglor.

Trots att deras låttexter är på grönländska – ett språk som bara talas av omkring 50 000 personer – har Nanook nått en internationell publik. Framöver väntar spelningar i Japan. Bandet är ändå främst ett fritidsprojekt för Elsner, som även arbetar i familjeföretaget Atlantic Music, en kombinerad musikaffär, inspelningsstudio och skivbolag som föräldrarna grundade 1990.

I diskussioner om grönländsk musik är det omöjligt att bortse från bandet Sumé, vars anti-imperialistiska protestrock påverkat flera generationer. Deras debutalbum ”Sumut” från 1973 var den första rockinspelningen på grönländska, under en tid då det danska språket hotade att tränga undan grönländskan i skolundervisningen.

– Sumé skapade en helt ny ram för popmusik på Grönland. De sjöng på grönländska om grönländska ämnen och använde symboler från inuitkulturen, säger den danska musikforskaren Andreas Otte som arbetar på kulturhuset Nordatlantisk hus i Odense.

För 18 år sedan flyttade Otte till Nuuk för att utforska det grönländska musiklivet. Hans masteruppsats utvecklades till avhandlingen ”Popular music from Greenland. Globalization, nationalism and performance of place”. Sedan 2012 är han dessutom basist i Nanook.

– När jag kom till Grönland 2008 var den antikoloniala rörelsen inte lika stark som den är idag, berättar Otte.

Han tilltalades av musiklivets gemenskap på Grönland, i kontrast till vad han uppfattade som en snobbig positionering i Köpenhamn. Enligt Otte är Grönland, i förhållande till befolkningstätheten, kanske den plats i världen där det spelas mest musik.

– Det är ett enormt land med få invånare som bor långt ifrån varandra, men musiken har man med sig. Den förenar människor vid radion och på konserter. På så sätt har musiken haft stor betydelse för att skapa nationell gemenskap.

Under 80-talet tonades den uttalade antiimperialismen ned till förmån för mer kosmopolitiska teman. Men under det senaste decenniet har kritiken mot det danska inflytandet i Grönland återuppstått, särskilt genom rapparen Josef Tarrak-Petrussen som också gjort rapmusiken populär igen.

– På senare år har kvinnor tagit större plats i musikindustrin vilket är mycket positivt. Det släpps fantastisk musik inom olika genrer, så den grönländska musikscenen frodas verkligen, säger Laura Lennert Jensen från Nuuk.

Jensen arbetar med den ideellt drivna musikfestivalen Arctic sounds som startade 2014 och fungerar som en plantskola för att professionalisera det grönländska musiklivet. Hon beskriver en liten musikscen där alla känner och hjälper varandra. Bättre bredbandsuppkoppling har underlättat distribution via strömningstjänster.

– Det känns bra att få säga: nu räcker det. Samtidigt är situationen skrämmande. Jag hoppas att folk lämnar oss i fred så att vi kan bestämma vår egen framtid och fortsätta sträva efter självständighet på ett sätt som är lämpligt och hållbart för oss, avslutar Jensen.