Hemsökelser av minnen från Thielska galleriet

Thielska galleriet i Stockholm har under senare år etablerat en tradition av att bjuda in konstnärer och formgivare att skapa nya verk inspirerade av museets hundraåriga historia och rika samlingar. I år är det grafiska designern Tom Hedqvist och mönstertecknaren Ingela Håkansson Lamm som fått uppdraget. Deras gemensamma utställning ”Hemsökelser”, som visas till och med den 20 september, utforskar hur vissa minnen och intryck aldrig riktigt släpper taget om oss.

Titeln ”Hemsökelser” kan tolkas på flera sätt – som besatthet, straff eller prövning. Men i det här fallet handlar det främst om hur vissa visuella minnen och upplevelser från tidigare år fortsätter att påverka och forma konstnärernas skapande. Utställningen är en del av Thielska galleriets pågående arbete med att visa att den sekelgamla institutionen fortfarande har relevans för nutida konst och formgivning.

Thielska galleriet, som inrymmer bankir Ernest Thiels privata konstsamling i en vacker jugendvilla på Djurgården i Stockholm, har tidigare bjudit in konstnärer som Bigert & Bergström, Bella Rune & Jonas Nobel och Maria Friberg. Konceptet är detsamma för alla: de inbjudna får botanisera bland museets samlingar, plocka fram föremål och låta sig inspireras till nytt skapande med utgångspunkt i huset och dess historia. Detta format har visat sig vara ett effektivt sätt att hålla kulturarvet levande och relevant.

Tom Hedqvist och Ingela Håkansson Lamm har en lång gemensam historia inom svensk textil- och formgivning. Båda var med och startade textilkollektivet 10-gruppen år 1970, ett kollektiv som under flera decennier förnyade den svenska mönstervärlden och blev en viktig del av den svenska designhistorien. Deras deltagande i årets utställning är därför ett naturligt steg i en lång karriär präglad av kreativt utforskande.

För Tom Hedqvist är kopplingen till Thielska galleriet särskilt stark och personlig. Hans far, Tage Hedqvist, var intendent på museet mellan 1961 och 1977, och familjen bodde faktiskt i byggnaden under denna tid. Den unge Tom växte alltså upp omgiven av museets konstskatter, vilket fick ett avgörande inflytande på hans konstnärliga utveckling.

En händelse som särskilt präglat honom var den stora Munch-utställningen som visades på museet 1962. Den upplevelsen har följt honom hela livet. I den aktuella utställningen har Hedqvist valt ut sexton grafiska blad av Edvard Munch som betytt mycket för honom. Parallellt med dessa visar han sexton abstrakta målningar som han själv skapat som parafraser till originalen.

Hedqvists tolkningar tar sig formen av ränder i olika dimensioner och kombinationer. Han beskriver sig själv som ”gisslantagen” av ränder, ett mönster som uppenbarligen fascinerat honom under lång tid. Färgskalan i hans verk är nedtonad och jordnära med toner av svart, blågrått, ockra och rostrött. Allt är känsligt tecknat med en lätt nervös kvalitet som ger verken liv och rörelse.

”Hemsökelser” pågår i galleriets ordinarie utställningssalar och letar sig inte upp bland inredningen på husets övre plan, vilket några tidigare utställare har gjort. Detta ger en tydligare och mer fokuserad presentation, även om kontrasten mellan gammalt och nytt som uppstår när konstverken blandas med museets permanenta miljöer ibland kan skapa spännande effekter.

Ingela Håkansson Lamm närmar sig Thielska galleriet från ett annat perspektiv än sin kollega. Med sitt eget borgerliga föräldrahem som referenspunkt har hon plockat ut möbler och inredningsdetaljer från museets samlingar. På podier har hon placerat stolar, skåp och piedestaler så att dessa föremål får stå i centrum på ett sätt de sällan gör i den vanliga museimiljön.

Genom att lyfta ut enskilda objekt ur deras vanliga sammanhang får formerna och hantverket en möjlighet att träda fram. Ett vitt skåp i jugendstil, ett magnifikt serveringsbord och ett askfat från makarna Thiels bröllopsservis med vacker blomform och guldkant är några av de föremål som får ny uppmärksamhet i Håkansson Lamms arrangemang.

På väggarna hänger ”porträtt” av de utvalda objekten, där Håkansson Lamm tecknat dem med svarta konturer mot en ockragul fond. Presentationen är stilren och strukturerad, om än inte särskilt dramatisk. Genom denna metod skapar hon en dialog mellan de fysiska objekten och deras tvådimensionella representationer.

Utställningen illustrerar hur två konstnärer med delvis gemensam bakgrund kan närma sig samma utgångspunkt på helt olika sätt. Där Hedqvist söker sig till de starka känslomässiga intrycken från Munchs konst och översätter dem till abstrakt form, fokuserar Håkansson Lamm på de materiella objekten och den borgerliga miljö de representerar.

Båda angreppssätten belyser dock samma grundläggande tema: hur fysiska miljöer och visuella upplevelser formar oss och fortsätter att påverka vårt skapande långt efter att själva mötet ägt rum. ”Hemsökelser” blir därmed en utställning om minne, identitet och konstens förmåga att bearbeta och tolka våra erfarenheter.