Hjärter fem gör scenkonst av en blondins historia

I utställningsrummet på Bonniers konsthall tar en okonventionell teaterupplevelse form när scenkonstkollektivet Hjärter fem presenterar ”Blondinens historia”. Pjäsen utspelar sig i ett konstgalleri istället för på en traditionell teaterscen, vilket skapar en unik dynamik mellan verket, skådespelarna och publiken.

Föreställningen kretsar kring en ung prostituerad kvinna som lever ett dubbelliv – på dagarna träffar hon en psykolog och på kvällarna möter hon en äldre man som betalar för hennes sällskap. Karaktären beskrivs som ”en vidöppen person som tar emot smärta och glädje men som inte har någon kontakt med sitt inre”.

Enligt skaparna är blondinen mer än bara en karaktär – hon fungerar som en metafor för ett tillstånd av självvald maktlöshet och ett medvetet val att vara ett ljus för andra. Denna symbolik genomsyrar verket och skapar flera tolkningslager för publiken att utforska.

Valet av Bonniers konsthall som spelplats är ingen slump. Scenrummet blir en förlängning av det konstnärliga uttrycket, där gränsen mellan teater och bildkonst suddas ut. ”Vi ville inte spela på en vanlig teater,” förklarar en av de medverkande. ”Det är något med att det här är ett rum där man betraktar konstverk och att blondinen också är någon som blir till i betraktarens blick, i mötet med andra människor.”

Genom att placera föreställningen i ett konstgalleri blir publiken medskapare till verket på ett sätt som skiljer sig från traditionell teater. Åskådarna bjuds in att betrakta och tolka ”blondinen” på samma sätt som de skulle förhålla sig till ett konstverk, vilket skapar en intressant dynamik mellan betraktare och det betraktade.

I rollbesättningen finns både det unga scenkonstkollektivet Hjärter fem och den etablerade Dramatenskådespelaren Johan Holmberg, vilket skapar en intressant generationsbrygga inom projektet. Mötet mellan den erfarna skådespelaren och det nyare kollektivet har varit givande men också belyst olika perspektiv på konstnärliga och etiska frågor.

Särskilt tydligt blir detta i hanteringen av en våldsscen i pjäsen. För Holmberg väcker scenen starka etiska funderingar kring manligt våld mot kvinnor, medan den yngre generationen har en något annorlunda syn på komplexiteten i karaktärernas handlingar. ”Johan hade inställningen att om han slår henne vid ett tillfälle så gör det honom till en man som slår kvinnor. När jag skrev pjäsen tänkte jag inte att det var så svartvitt,” förklarar pjäsens upphovsperson.

Denna kontrastering av perspektiv speglar en bredare diskussion i teaterns värld efter metoo-rörelsen, där frågor om representation, makt och ansvar har fått förnyad uppmärksamhet. Samtidigt visar det på hur olika generationer kan närma sig samma konstnärliga material med olika utgångspunkter.

”Blondinens historia” kommer att framföras vid fem tillfällen på Bonniers konsthall. I rollerna syns bland andra Ella Löfmark, Mira Mark och Johan Holmberg. Föreställningen är ett exempel på hur samtidsteatern söker nya uttryck och spelplatser för att utforska komplexa teman.

Projektet representerar också en trend där gränserna mellan olika konstformer blir alltmer flytande. Genom att placera teaterföreställningen i ett konstgalleri ifrågasätts både hur vi ser på teater och hur vi upplever bildkonst – något som öppnar för nya sätt att förstå och uppleva samtida kultur.

För besökaren blir upplevelsen både en teaterföreställning och ett konstverk, där betraktarens blick blir en del av det konstnärliga uttrycket och där frågor om maktlöshet, objektivifiering och mänskliga relationer undersöks i ett rum som vanligtvis reserveras för andra konstformer.