Hon får Bindefeldstipendiet – gör film av mormoderns minnen från Förintelsen

En familjs arv från Förintelsen får nytt liv genom animation

Hannah Arnesens mormor anlände till Sverige som femtonåring 1939, en av femhundra barn som räddades undan förföljelsen i Europa. Hennes föräldrar skulle senare omkomma i koncentrationslägren. Nästan alla personer mormorn kände dödades i Förintelsen – en historia som följt Arnesen genom hela uppväxten.

”Jag har vuxit upp väldigt nära hennes berättelser, hon har alltid berättat,” säger Arnesen som nu tilldelats Micael Bindefelds stipendium på 600 000 kronor för att göra en animerad film baserad på sin mormors livsöde.

Med stöd från både stipendiet och Sveriges Television arbetar Arnesen nu med filmen ”Arv”. Manuset är färdigställt och hon arbetar intensivt med bilderna. Under våren ska produktionen slutföras i samarbete med en animeringsstudio.

”Jag har velat ta mig an min mormors berättelse i så många år. Ibland tänker jag att mina andra projekt liksom har varit en trampolin för att klara av detta, för det är en väldigt mörk historia,” berättar hon vid Bindefelds kontor på Östermalm i Stockholm.

”Arv” är inte en renodlad dokumentär utan berättar om en höggravid kvinna som tillbringar några dagar hos sin mormor innan födseln. Mormorn vill förmedla sin historia till barnbarnet som initialt tycker det är för tungt att lyssna på.

”Det är en kvinna som är tung av det förflutna och en kvinna som är gravid och tung av framtiden,” förklarar Arnesen.

Filmens röda tråd är sökandet efter en ask som innehåller ett speciellt smycke – en nyckelpiga i guld som Arnesens verkliga mormor fick med sig när hon anlände till Sverige. Denna berlock, som Arnesen själv bär runt halsen, blir i filmen en metafor för arvet av berättelserna och minnet av Förintelsen.

Arnesens mormor blev 98 år men avled för fyra år sedan. Snart kommer det inte längre att finnas några överlevande från Förintelsen kvar i livet, vilket gör frågan om hur kunskapen ska föras vidare allt mer angelägen.

”Ja, jag tror att det är en så stor del av mig att det känns naturligt. Men jag funderar mycket på hur. Och jag tror att den här filmen är ett slags famlande efter det där. Hur berättar man om de här sakerna?” säger Arnesen om ansvaret att föra berättelserna vidare.

Hon hoppas att filmen ska ha en allmänmänsklig relevans: ”Även om mitt arv, Förintelsen, är ett väldigt speciellt arv av många skäl, så har alla ju ett arv. Jag hoppas att filmen kan väcka frågan vad man har att förvalta och föra vidare.”

Micael Bindefeld förklarar att juryn särskilt uppmärksammade att Arnesen tillhör den tredje generationen överlevande: ”Den tredje generationens överlevande har engagerat sig i berättandet på ett sätt som den andra generationen inte har gjort. Jag tror det har varit betydligt lättare för de som kom som överlevande från Förintelsen att berätta för sina barnbarn än sina barn.”

Han framhäver också Arnesens konstnärliga förmåga: ”Vi i styrelsen blev alldeles tagna redan av hennes ansökan. Det kändes från början att vi hade ett självklart projekt att stödja.”

Till skillnad från många andra överlevandes tystnad var Arnesens mormor nästan fast i sitt berättande. ”Hon bara berättade och berättade. Hon pratade ofta om hur snälla hennes föräldrar var. Jag tror att hon försökte väcka dem till liv på något sätt,” säger Arnesen.

Utöver det aktuella filmprojektet har Arnesen nyligen avslutat arbetet med bildromanen ”Stjärnstoft”, ett femårsprojekt där hon i text och 200 målningar skildrar jordens och mänsklighetens historia från big bang till klimatkrisen. Boken, som först hade svårt att hitta en svensk förläggare, har blivit hyllad internationellt i länder som Kina, Frankrike och Italien.

På frågan om dagens växande högerextrema rörelser svarar Arnesen: ”Det skrämmer mig att vi lever i tider där våld normaliseras. Där det är lättare att få gehör när man talar till rädsla istället för ansvar. Av min mormors berättelse har jag lärt mig att det inte var massvåldet som kom först, utan de små stegen, skiftet i hur man behandlar en medmänniska. Berättelserna måste fortsätta leva, inte bara som minnen, utan för att förhindra att historien upprepas.”

Stipendiet på 600 000 kronor delas ut vid en ceremoni på Dramaten den 27 januari, på Förintelsens minnesdag. I motiveringen lyfts Arnesens förmåga att ”med bildrikedom, kreativitet och ett personligt berättande” måla ”en mörk släkthistoria där hon binder samman tre generationer av överlevande.”