Jack Antonoffs Bleachers svingar mellan stilar och uttryck

Jack Antonoff och hans band Bleachers har släppt sitt femte studioalbum ”Everyone for ten minutes”, en musikalisk berg-och-dalbana som speglar frontmannens breda musikaliska palett och hans position som en av samtidens mest framgångsrika popproducenter.

Sedan debuten med ”Strange desire” 2014 har Bleachers utforskat en imponerande bredd av musikstilar. Bandet har rört sig mellan storslagen Bruce Springsteen-inspirerad rock, smittande åttiotalsinfluerad pop och solvarm stämsång med tydliga sextiotalsvibbar. Det nya albumet fortsätter i samma spår och samlar elva låtar som fungerar mer som ett paraply under vilket bandets olika musikaliska uttryck kan samlas.

I spetsen för Bleachers står Jack Antonoff, den 42-årige trettonfaldige Grammyvinnaren från New Jersey. Vid sidan av sitt arbete med bandet har Antonoff gjort sig ett namn som en av musikbranschens mest efterfrågade producenter och låtskrivare. Hans CV innehåller samarbeten med några av världens största artister, däribland Taylor Swift, Lana Del Rey, Lorde och St Vincent.

För Antonoff fungerar Bleachers som en kreativ ventil där han kan utforska sina egna konstnärliga impulser, även när de tar oväntade riktningar. I en intervju med The Talks inför albumsläppet förklarar han sitt arbetssätt: ”Jag har alltid skrivit ensam. Bandet hamnar i fokus först när vi spelar in musiken eller framför den live.”

Som bandets chefsarkitekt söker Antonoff aktivt efter det som utmanar, inte nödvändigtvis ljudmässigt utan framför allt själsligt. Tematiskt återkommer sorg och förlust i hans låtskrivande. Relationernas mer komplicerade aspekter utgör också ett centralt tema genom albumet.

I låten ”Sideways” skildras hur en relation snabbt kan förvandlas från bubblig förälskelse till något betydligt mörkare och mer förnedrade. Kontrasten är tydlig i ”You and forever”, där kärleken istället framställs som en närmast profan räddning från de egna demonerna och neuroserna.

Albumet präglas av en lekfull approach till musikskapandet. Bleachers hoppar yvigt mellan olika musikstilar och uttryck, som om populärmusikens genrer vore kobbar i ett och samma hav snarare än separata öar. Denna musikaliska frihet och experimentlust har varit ett kännetecken för bandet sedan starten.

Bleachers position i det moderna rocklandskapet är ovanlig. Där många band söker en specifik sound och håller sig till den, vågar Antonoff och hans medmusiker utforska brett. Detta tillvägagångssätt kan delvis förklaras av Antonoffs bakgrund som producent, där varje projekt kräver olika ljudmässiga approach.

Albumets styrka ligger framför allt i de enskilda låtarna. ”Everyone for ten minutes” fungerar bäst när det konsumeras i mindre portioner, där varje spårs unika karaktär får chans att lysa. Som helhet blir albumet dock något splittrat. Den stilistiska variationen, som i mindre doser är förfriskande, kan över hela skivans längd upplevas som rörig.

Trots detta visar albumet på Bleachers fortsatta förmåga att skapa engagerande popmusik som balanserar mellan det kommersiella och det personliga. Antonoffs produktion är, som väntat, välpolerad utan att tappa känslan av äkthet. Hans röst, som bär mycket av materialet, har en sårbarhet som står i kontrast till de ibland bombastiska arrangemangen.

Bland de starkaste spåren märks ”Sideways”, som fångar relationsdynamikens komplexa natur med både musikalisk och textmässig skärpa, samt ”The van”, som visar bandets förmåga att kombinera nostalgi med samtida produktion.

För fans av Bleachers erbjuder ”Everyone for ten minutes” mer av det de redan uppskattar – Antonoffs förmåga att kanalisera personliga erfarenheter genom varierande musikaliska uttryck. För lyssnare som föredrar mer fokuserade album kan skivans stilistiska hopp vara utmanande.

Bleachers kommer att uppträda i Stockholm i november, vilket ger svensk publik möjlighet att uppleva hur materialet från det nya albumet fungerar i livesammanhang. Det är ofta på scen som Antonoffs och bandets musik verkligen får chansen att blomma ut.

Sammantaget representerar ”Everyone for ten minutes” ett modigt album som vägrar att begränsas av genrekonventioner. Det är ett verk som speglar sin skapares mångfacetterade karriär och hans vägran att stanna vid det säkra. Om man accepterar skivans föränderliga natur finns här mycket att uppskatta, även om helhetsintrycket inte alltid når samma höjder som de bästa enskilda låtarna.