Johan Croneman: SVT:s rädsla för Jimmie Åkesson lyser i eldskrift

SVT:s utfrågning av Jimmie Åkesson har väckt kritik – efterfrågan på skarpare journalistik växer

När Sveriges Television sände sin partiledarutfrågning med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson var förväntningarna höga. Utfrågningar av detta slag brukar vara en av de få gånger då väljarna får se politikerna konfronteras med tuffa frågor i direktsändning. Men den här gången blev resultatet något annat, och reaktionerna har inte låtit vänta på sig.

Kritiken riktar sig mot hur SVT valde att lägga upp programmet. I stället för att systematiskt granska Åkessons politik och uttalanden fick tittarna se en betydligt mjukare approach. Frågorna upplevdes som svepande, och det saknades djup när det gäller flera av de mest kontroversiella delarna av SD:s historia och nuvarande politik.

En särskild punkt i kritiken gäller närvaron av komikern William Brynolfsson i programmet. Hans inslag uppfattades av många som att de tog fokus från de sakfrågor som borde ha stått i centrum. Att blanda underhållning med allvarliga politiska utfrågningar kan upplevas som att man inte tar varken ämnet eller tittarna på fullt allvar.

Bakgrunden är välkänd. Sverigedemokraterna har under lång tid varit föremål för debatt om partiets rötter och ideologiska kopplingar. Partiet bildades 1988 och har under 2000-talet vuxit från en marginell position till att bli Sveriges tredje största parti. Samtidigt har banden till nationalistiska och rasistiska miljöer under partiets tidiga år fortsatt att vara en het fråga i den politiska debatten.

Att SVT i sin utfrågning valde att inte gå djupare in på dessa frågor har lett till besvikelse bland både politiska bedömare och vanliga tittare. Det finns en förväntan på public service att utmana makthavare, oavsett vilket parti de representerar. När så inte sker väcks frågor om varför.

Intressant nog har kritiken inte bara kommit från de håll som traditionellt är kritiska mot SD. Även personer som står politiskt långt från Åkesson har uttryckt att de saknar en skarpare journalistisk hållning. Det handlar alltså inte om partipolitik, utan om synen på vad en utfrågning ska vara – ett tillfälle för granskning, inte ett trevligt samtal.

Jämförelser har gjorts med andra politiska dokumentärer och utfrågningar, bland annat den kritikerrosade serien om USA:s historia som nyligen visats på SVT Play. Där finns en berättarteknik och en närhet till källmaterial som saknades i partiledarutfrågningen. Det visar att SVT har förmågan att producera journalistik av hög kvalitet när viljan finns.

Frågan är vad detta betyder framåt. Inför nästa val kommer pressen på medierna att öka. Väljarna behöver få veta var partierna står i sakfrågor, men också hur partierna har utvecklats över tid och vilka kopplingar som finns till olika politiska traditioner. När utfrågningarna upplevs som tandlösa riskerar förtroendet för public service att urholkas.

SVT har försvarat upplägget och menar att programmet fångade flera viktiga ämnen. Frågan är om det räcker. Den som såg utfrågningen kunde notera att flera av de mest svåra samtalsämnena, som SD:s historiska rötter i rasistiska miljöer, behandlades styvmoderligt eller inte alls.

Det pågår en bredare diskussion i medievärlden om hur journalistiken ska förhålla sig till Sverigedemokraterna. Ska partiet behandlas som vilket annat parti som helst, eller krävs en särskild vaksamhet med hänsyn till partiets bakgrund? Den frågan har präglat debatten i över ett decennium och visar inga tecken på att klinga av.

En sak är säker: nästa gång SVT sänder en partiledarutfrågning med Jimmie Åkesson kommer förväntningarna att vara ännu högre. Och frågan om medierna vågar ställa de svåra frågorna kommer att vara lika aktuell då som nu.