Resenärens dilemma har länge fascinerat författare och läsare. Varför ger vi oss av när vi egentligen helst vill stanna hemma? Vad söker vi på resorna och vad säger våra val av destinationer om oss själva? En rad böcker om resande i olika former erbjuder fascinerande perspektiv på dessa frågor, från klassiska äventyr till moderna flyktförsök.

Jenny Diskis ”Den motvilliga resenären”, nyligen utgiven på svenska i översättning av Cecilia Franklin på förlaget Alfabeta, utmanar konventionella föreställningar om vad en reseberättelse ska vara. Diski beskriver sig själv som en sur kvinna som helst vill sitta ifred i ett tyst rum och bara tänka. Trots detta ger hon sig konsekvent iväg för att utforska andra platser. I boken besöker hon bland annat svenska Lappland, där hon öppet gnäller över kylan och i det längsta försöker undvika all social interaktion – något som förstås är dömt att misslyckas.

Diskis ärliga och griniga ton skiljer sig markant från den traditionella reselitteraturen, där författare ofta målar upp romantiserade bilder av sina destinationer. I stället får läsaren följa med på en resa där motvilligheten är lika central som de faktiska platserna. Det är en grinig, rolig och alldeles egen läsupplevelse som väcker frågor om varför vi egentligen reser och vad vi förväntar oss att få ut av det.

En helt annan typ av resenär var den hårdnackade svenska journalisten Ester Blenda Nordström, vars liv skildras i Fatima Bremmers prisbelönta biografi ”Ett jävla solsken” utgiven på Forum. Nordströms resor gick till avlägsna platser som Kamtjatka och Amerika under tidigt 1900-tal. Hon drevs av en brännande nyfikenhet och troligen också en viss ångest, och hon rapporterade ofta från sina äventyr i bokform.

Medan Nordströms egna verk fortfarande finns tillgängliga att läsa, ger Bremmers biografi något mer – ett sammanhängande perspektiv på hela hennes resande liv mellan två bokpärmar. Boken har fått stor uppmärksamhet och vunnit flera priser för sin skildring av denna banbrytande svenska journalist som trotsade samtida normer för kvinnligt beteende.

Resor i Sverige har en lång tradition i litteraturen. Carl von Linnés klassiska ”Lappländska resa”, utgiven av Natur & Kultur, tar läsaren tillbaka till en historiskt unik period då allt ännu inte var kartlagt. Linné levde i en tid då stora delar av världen fortfarande var outforskade, åtminstone ur europeisk synvinkel.

När han arbetar sig fram över det han kallar det ociviliserade Norrlands breda älvar, inser han dock snart att det redan finns folk där som kan sin natur utomordentligt väl. Men de saknar linnéansk ordning, och med stor risk för sitt eget liv försöker han till och med rädda en uppstoppad häger när han råkar ut för skeppsbrott. Ansvaret för vetenskapens framsteg var tungt, men texten är skriven med en oväntad lätthet som gör den läsvärd även i dag.

Ernest Hemingways ”Och solen har sin gång”, nu i ny översättning av Christian Ekvall på Bakhåll, representerar en annan form av resande – flykten. Denna vinindränkta roman om resande som flykt tar läsaren från Paris till Pyrenéerna, San Sebastian och tjurfäktningen i Pamplona. Suparvännerna flyr främst från sig själva och sin inre tomhet, på jakt efter något rått och äkta.

Hemingways gudabenådade prosa skapar en atmosfär av desperation och längtan som fortfarande känns aktuell. Ironiskt nog ledde denna anti-reseskildring till massturism till tjurfestivalen Sanfermin i Pamplona, där tusentals turister nu årligen söker samma äkthet som romanens desillusionerade karaktärer.

Miranda Julys ”Alla fyra”, förra årets stora litterära snackis i översättning av Magdalena Sørensen på Natur & Kultur, innehåller kanske den mest moderna och relaterbare reseberättelsen. Huvudpersonen planerar en roadtrip på två veckor för att känna sig lite äventyrlig, men fastnar efter bara några mil, tar in på ett motell och stannar på sitt rum resten av tiden – medan familjen hemma tror att hon är ute och reser.

Det är en inspirerande skildring som väcker tankar om resandets verkliga natur. Är det inte just detta som är en viktig del av resandets charm? Att ingen riktigt vet var man är eller vad man ser i detta ögonblick? July fångar något essentiellt om modern längtan efter äventyr kombinerat med en motvilja mot det besvärliga i verkligt resande.

Tillsammans visar dessa böcker hur mångfacetterat resandet är som fenomen och litterärt motiv. Från Linnés vetenskapliga expedition till Julys motellrum spänner de över århundraden av olika motivationer, förväntningar och upplevelser av att ge sig av.