En av vårens mest uppmärksammade restaurangöppningar i Stockholm har äntligen slagit upp portarna. Leche Negra, spanska för ”svart mjölk”, ligger på Birger Jarlsgatan 32A och är en avknoppning av den populära fusionkrogen Black Milk Gastro Bar som finns runt hörnet vid Engelbrektsplan. Med Emanuel Tärnqvist, känd från bland annat Aloë och Operakällaren, som gastronomisk ledare har förväntningarna varit höga redan innan öppningen.
Restaurangen har tagit över de gamla lokalerna från möbelbutiken Plan Ett i ett hörnhus med utsikt över Birger Jarlsgatan. Konceptet är ambitiöst – när alla delar står klara ska tre våningar erbjuda allt från frukost och lunch till middag och cocktails. Men i nuläget är det bara gatuplanet som är öppet för gäster, med en elegant bar, fönsterbord och en ombonad matsal.
Inredningen andas dekadent lyx med tydliga referenser till den klassiska boudoirstilen. Tjocka sidendraperierer i blodrött, reminiscenta om tv-serien Twin Peaks, hänger från tak till golv. De lackblanka snickerierna och den dova belysningen kompletteras av tjocka vita dukar på borden. Latinomusik fyller rummet och skapar en stämning som påminner mer om en spansk-fransk nattklubb på kontinenten än den ”moderna franska bistro” som restaurangens marknadsföring utlovar. Det är lite kitschigt, onekligen sexigt, och konceptet fungerar förvånansvärt väl.
När det gäller både drinklistan och menyn visar Leche Negra betydligt mer ambition än många andra nyöppnade bistroemang och brasserier i Stockholm. Köket tar sin utgångspunkt i medelhavsmat men vågar ofta ta smidiga avstickare österut till Asien. Det kan låta spretigt, men i praktiken fungerar de flesta smakkombinationerna alldeles utmärkt.
Trots att restaurangen bara varit öppen i knappa två månader har Stockholms restaurangpublik redan hittat hit. Även en sen sittning på en vanlig tisdag är det nästan fullsatt, men servicen är snabb och proffsig. En whiskybaserad vieux carre för 185 kronor serveras tillsammans med en alkoholfri tequila highball för 125 kronor, smaksatt med grape, rabarber och en antydan av saltgurka som ger en vuxen karaktär.
Förrätterna sätter genast tonen för kvällen. Honungstomat för 155 kronor är en vårfräsch kombination av tomat- och jordgubbssallad marinerad med umeboshi och toppad med en ljuvligt klorofyllgrön shisosorbet som smälter ned och förenar smakerna. Singapore chili prawns för 325 kronor innehåller feta spanska rödräkor i en sötstark chilisås som balanserar söta och starka element på ett elegant sätt.
Pulpo för 265 kronor är en annan höjdpunkt där bläckfisken vilar på en sträv, saffransgul potatisemulsion. Krispig sobrasada på toppen ger en extra dimension. Däremot känns tonfisktartaren för 235 kronor snålt tilltagen och något intetsägande, trots lovande ingredienser som shiso, koriander, jalapeño och passionsfrukt.
Huvudrätterna pendlar mellan rena kaloribomber och något lättare alternativ. Iberico cordon bleu för 395 kronor är en nostalgisk upplevelse – utbankat och panerat fläskkött från den spanska iberico-grisen, smakförstärkt med smulor av kryddig morcillakorv och intensiv laguioleost. Den gräddiga cacio e pepe-såsen är nästan för rik, men räddas av en skål krispiga salladsblad med fräsch salsa verde.
Rödtunga soupe de poisson för 455 kronor är lättare men fortfarande mättande – en rejäl smörstekt fiskfilé med citronmarinerad fänkål, serverad med en tät fisksoppebas, krämigt pilaffris och saffransaioli. Menyns absolut dyraste rätt är tournedos Rossini för 985 kronor, en föredömligt tillagad oxfilé med halstrad anklever och finriven vintertryffel. Tyvärr serveras den på en briocheskiva som snabbt blir genomblöt av tryffelskyn – ett precision som saknas för denna prisnivå.
Desserterna är svåra att få plats med efter de omfångsrika huvudrätterna, men tipsy cake för 225 kronor är värd ansträngningen. Brioche bakad i järngryta med råsocker, konjak och sauternes serveras med vaniljglass av högsta kvalitet. Färska jordgubbar för 165 kronor kommer med både vaniljglass och en korianderssorbet med gräsiga toner som inte kommer att falla alla i smaken.
Servicen varierar mellan kvällarna. Vissa kvällar är den exemplarisk, andra gånger mer ojämn. Vin som serveras efter att maten redan står på bordet är inte acceptabelt på den här nivån, även om det möjligen kan förklaras med att verksamheten fortfarande är ny.
Sammantaget är maten kreativ och mestadels vällagad, även om vissa rätter är mer mediokra. Det finns en tendens att luta sig mot lyxråvaror som kaviar, anklever och hummer, kanske för att möta förväntningar från gäster i dessa centrala Stockholmskvarter. De mer kreativa och spännande rätterna utan dessa prestigeingredienser visar dock verklig potential. Om fokus hamnar där kan Leche Negra utvecklas till något riktigt bra.
Restaurangen har öppet måndag till tisdag 11:30-14:30 och 17-22, onsdag till torsdag 11:30-14:30 och 17-23, samt fredag 11:30-14:30 och 17-01 och lördag 17-01. Prisklassen är mellan. För mer information, besök www.lechenegra.com eller kontakta [email protected].














18 kommentarer
The cost guidance is better than expected. If they deliver, the stock could rerate.
Good point. Watching costs and grades closely.
Silver leverage is strong here; beta cuts both ways though.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Uranium names keep pushing higher—supply still tight into 2026.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
Good point. Watching costs and grades closely.
I like the balance sheet here—less leverage than peers.
Production mix shifting toward Kultur might help margins if metals stay firm.
If AISC keeps dropping, this becomes investable for me.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.
Exploration results look promising, but permitting will be the key risk.
Good point. Watching costs and grades closely.
Good point. Watching costs and grades closely.