Lillebror: Jag försöker älska Södermalm – men det går inte

Stockholm är en stad byggd på öar, och bland dem har Södermalm vuxit fram som den mest statusmättade. Södermalm ligger söder om Gamla stan och utgör en egen ö, med en blandning av parker, tät bebyggelse och hårt trafikerade gator. Den som flyttar hit från Helsingfors märker snabbt att stadsdelen inte bara är en plats utan ett värde. I bostadsannonser anges lägenheter helst i relation till Södermalm, och mäklare framhåller cykelavståndet till Hornstull som ett säljargument.

Värdet märks också i vardagliga samtal. På en krog kan frågan ”Är du från Stockholm?” ge svaret ”Jag är från Södermalm”. Skillnaden är tydligen avgörande. Den som bor på Södermalm – eller i närheten – signalerar tillhörighet till en urban, kreativ medelklass. Utanför huvudstaden, till exempel i Helsingfors, är Södermalm bara ett namn på kartan. I Stockholm fungerar det som en måttstock för både läge och livsstil.

Det var inte alltid så. Södermalm var under 1900-talet en tätbefolkad arbetarstadsdel med trångboddhet och slit. Författare som August Strindberg och Per Anders Fogelström skildrade området som en arena för klassmotsättningar. Strindbergs 1800-tal och Fogelströms romansvit om stadens arbetare har satt spår i berättelsen om Södermalm. Men den berättelsen har nästan helt bytts ut mot en annan – om kaféer, vintagebutiker och nyrenoverade lägenheter.

Fastighetsmarknaden visar hur långt förvandlingen gått. Vid Skanstull, på södra Södermalm, uppges kvadratmeterpriserna överstiga 100 000 kronor. Det placerar Södermalm bland de dyraste delarna av Stockholms innerstad. Ändå är miljön långt ifrån stillsam. Genom området dundrar trafik, och i närheten finns Hammarby IF:s supporterbas, en påminnelse om stadsdelens arbetarklassrötter. Kombinationen av höga priser, hård trafik och stark identitet gör intrycket motsägelsefullt för en utomstående.

Att mäklare använder Södermalm som referenspunkt är i sig ett marknadstecken. Även bostäder i andra stadsdelar beskrivs gärna med avståndet till Södermalm, som om allt annat vore mindre intressant. Ett lugnt kvarter fjorton minuter från T-centralen väger lättare än en adress nära Hornstull, en knutpunkt på västra Södermalm som blivit synonym med trendiga restauranger, second hand och stadsliv. För den som inte är uppvuxen i Stockholm kan det verka märkligt att hela stadens attraktionskraft mäts i en enda stadsdel.

Detailhandeln i området har utvecklat en egen estetik. Vintagebutiker säljer säckiga kläder som snarare påminner om gamla fjälltält än om traditionellt mode. Bylsiga jeans och joggingskor har blivit något av en uniform för den som vill markera tillhörighet. De formlösa plaggen har till och med uppmärksammats för att vara en snubbelrisk. Samtidigt ringlar köerna långa utanför kanelbullebagerierna, och på utsiktsplatserna trängs turister med selfiepinnar. Det är en blandning av vardagsliv, turism och livsstilskonsumtion som gjort Södermalm till ett varumärke i sig. Liknande utveckling syns i andra europeiska städer, där gamla arbetarkvarter som Vesterbro i Köpenhamn och Nørrebro också blivit kreativa hotspots.

En viktig förklaring finns i medie- och kulturbranschen. Inom reklam, press och konst har Södermalm länge ansetts vara rätt adress. Att bo där signalerar både alternativt tänkande och ekonomisk trygghet. Den bilden upprätthålls av bostadsannonser, inredningstidningar och sociala medier. Den som inte delar entusiasmen kan lätt känna sig dum. En återkommande liknelse är hämtad från George Orwells roman 1984, där människor till slut lär sig att älska Storebror. På Södermalm tycks kravet vara att älska stadsdelen – eller åtminstone säga att man gör det. Samtidigt pågår en debatt om hur mycket av den gamla identiteten som finns kvar. De flesta verksamheter som lockar besökare i dag har få kopplingar till det gamla Södermalm, vilket gör att platsens värde i hög grad är symboliskt.

För nyinflyttade nordbor är detta en ovanlig social mekanism. I Helsingfors är stadsdelar sällan så tydligt laddade med statusvärden. Men gentrifieringen av gamla arbetarkvarter är ett mönster som känns igen i flera europeiska städer. Frågan är om Södermalm kan bära bilden av sig själv i längden. Än så länge tycks bostadsmarknaden svara jakande. Priserna fortsätter att stiga, och kön till kanelbullen har inte blivit kortare.