Mötet mellan influeraren och pedagogen liknar en uppgörelse på savannen

Therese Bohmans nya roman ”Kapitalet” har utkommit på Norstedts. Boken har redan uppmärksammats av kritikern Jesper Högström, som blandar lovord för prosan med invändningar mot berättelsens trovärdighet. ”Kapitalet” är en 189 sidor lång skildring av klass, status och sociala mediers makt över vardagen.

Huvudpersonen Emma arbetar som pedagog på en förskola på Södermalm som marknadsför sig med ”fokus på kultur”. Konkret innebär det lunch med råvaror i säsong och teaterbesök med barngruppen. Själv bor hon i Fruängen, en bit från innerstadens intensiva kulturliv, och drömmer om att hitta värdefulla fynd på Myrorna.

Hennes längtan riktas mot Alice, en modeinfluencer och förälder till ett av barnen på förskolan. Alice framstår som glamourös och närmast ouppnåelig, och hennes konton i sociala medier fyller en central roll i Emmas vardag. Hon följer andlöst varje inlägg, registrerar kläder, accessoarer och inredningsdetaljer – men deltar samtidigt i de skvallertrådar där kontots följare hånar det hon själv beundrar.

Högström beskriver relationen mellan de två kvinnorna som ett spel där det i varje ögonblick är oklart vem som är rovdjur och vem som är byte. Hans slutsats är att intrigens beståndsdelar är välkända: en utomståendes attraktion till glitter och glamour är en återkommande figur i samtida fiktion. Överraskningarna är få.

Det märkliga, skriver han, är att personer som känns så välbekanta samtidigt kan kännas så föga trovärdiga. Till skillnad från de naturprogram där hjältinnan brukar uppträda – Högström använder genomgående savannen som metafor för Södermalms kulturliv – lyckas Bohman inte övertyga honom om att varelserna hon skildrar faktiskt existerar utanför bokens pärmar.

Det Bohman däremot lyckas med är att skildra människans sätt att iscensätta sig själv. Recensenten framhåller att kläderna, inredningen och maträtterna är välresearchade på ett ”zoologiskt tillfredsställande sätt” och skildrade på en lågmäld, klichéfri prosa. Det är i detaljerna romanen lever. Däremot, skriver han, känns föreställningen att människor tar sina digitala möten på samma allvar som en utsvulten gepard tar sitt bytesdjur fullkomligt konstruerad.

Ändå lyckas Bohman förvandla den förutsägbara intrigen till något annat. Den slutliga uppgörelsen mellan kvinnorna får enligt Högström något oförutsägbart och svårförklarligt fascinerande över sig – något som säger mycket om hennes gestaltningsförmåga, även om ämnet är otacksamt.

Therese Bohman är sedan tidigare en av de mest uppmärksammade författarna i samtida svensk litteratur. Hennes tidigare romaner har översatts till en rad språk, och hon har ofta återvänt till frågor om klass, kön och konstnärligt skapande. ”Kapitalet” ligger i linje med det författarskapet, samtidigt som den tar ett tydligt steg in i en digital vardag.

Norstedts, som ger ut boken, är ett av Sveriges äldsta och mest anrika förlag. Att en författare med Bohmans position väljer att skriva om sociala mediers betydelse för människors självbild kan läsas som en signal om att ämnet har mognat på den litterära marknaden. Litteraturkritiker har under flera år pekat på en trend av romaner om klassresor och kulturellt kapital, men sällan med en så tydlig koppling till den digitala offentligheten.

Samtidigt har romanen väckt frågor om hur långt en författare kan gå i att skildra samtiden utan att gestalterna reduceras till typer. Högströms invändning – att karaktärerna känns konstruerade – kan tolkas som symptomatisk för en bredare debatt om samtidslitteraturens förhållande till verkligheten.

Inom förlagsbranschen brukar det heta att böcker om sociala medier säljer gott men sällan belönas med de tunga litterära priserna. Hur det går med ”Kapitalet” återstår att se.

Bokens titel syftar på begreppet kapital – såväl ekonomiskt som kulturellt och socialt. Det är ett mångtydigt begrepp som i Bohmans tappning rymmer både klasskillnaderna i Stockholms innerstad och de statusmarkeringar som utspelar sig på skärmen. För läsare som intresserar sig för debatten om vart det svenska samhället är på väg är detta en roman som med sina brister ändå öppnar för diskussion. Och det är just i spännvidden mellan svagheter och styrkor som ”Kapitalet” visar varför Therese Bohman är värd att räkna med.