Lovande sjöroman som håller känslosvallen på landbacken

Annah Bohman är sjöman till yrket. Nu debuterar hon med romanen ”Malström”, utgiven på Modernista. Boken har fått en blandad recension av DN:s litteraturkritiker Ingrid Elam, som ser en författare med stor ordglädje men som menar att debutanten inte vågar lita på läsaren.

Romanen utspelar sig i ett fiskarsamhälle på den svenska västkusten. Här, i mötet mellan Bohusläns klippor och Skagerack, har generationer försörjt sig på havet – en arbetsplats som är betydligt mer olycksdrabbad än de flesta andra. Skagerack, som ligger mellan Sverige, Norge och Danmark, är ett av norra Europas mest trafikerade havsområden och har i århundraden varit själva grunden för regionens fiske och sjöfart. Det är också här som huvudpersonen Leah drabbas av den olycka som förändrar allt. Under en seglats med sin far uppslukas båten av en malström – en virvel som uppstår i trånga sund och som kan dra ner en mindre båt med manskap och allt. Leah överlever, men fadern flöt i land först dagar senare.

Ett år efter olyckan har Leah fortfarande inte gått till sjöss igen. Hon befinner sig i en malström av rädslor och fragmentariska minnen, en inre virvel där frågorna om vad som egentligen hände aldrig upphör. Vännerna i byn försöker locka ut henne på vattnet igen. Båten ska skrapas, målas och få motorn servad, men Leah hittar alltid nya undanflykter – just nu är det en renovering av övervåningen som gäller. Hon söker svar bortom de naturliga förklaringarna: var det djävulen eller ett havsodjur som fanns där i djupet?

För Elam är ämnet personligt. Hon växte upp i Bohuslän med en far som var sjökapten, och skriver att en kvinna som ger sig i kast med sjöromanen knappast kan få en mer förväntansfull läsare. Förväntningarna infrias bara delvis. Elam konstaterar att historien håller sig på land, i Leahs plågade inre, i stället för att följa med ut på öppet vatten. Stora delar av romanen ägnas åt att förklara huvudpersonens känslor och reaktioner, i en självanalys som enligt kritikern inte lämnar mycket åt läsarens egen fantasi. Hon talar om en ”brist på tillit till läsarens förmåga att tolka och förstå”. Snart blir handlingen alltför förutsägbar – både det som har hänt och det som ska komma går att räkna ut i förväg.

Där romanen lyckas är i språket. Elam hyllar Bohmans ”smittande” ordglädje och förmåga att konkretisera det svårgripbara. När Leah beskriver hur något ”mjukt och sumpigt sipprat in i hjärnan, torkat fast och bara släpper igenom fragment av sådant som hänt för länge sedan”, fångar det enligt kritikern romanens kärna: sorg, trauma och minnets opålitlighet. Trots invändningarna avslutar Elam med en förhoppning om att Annah Bohman i framtiden ska kunna ”lossa förtöjningarna och ge sig ut på ett vatten fritt från förtydligande rev” – en formulering som pekar på den litterära potential som finns hos debutanten.

”Malström” är en komprimerad berättelse på 192 sidor. Modernista, som har gett ut boken, är i dag ett av Sveriges ledande oberoende förlag, med en utgivning som spänner från internationella storsäljare till svenska debutanter. Bohuslän, där romanen utspelar sig, är en av landets mest karakteristiska kustregioner. Skärgården med sina fiskelägen, klippor och trånga sund har format både näringsliv och kultur, och regionen har genom åren lockat en lång rad författare och konstnärer. Det är också en miljö där havet alltid varit närvarande i vardagen – vilket gör den till en naturlig fond för en berättelse om förlust och rädsla.

Bohmans egen bakgrund som sjöman ger romanen en autentisk grund som skiljer den från många andra samtida skildringar av havet. Där den traditionella sjöromanen ofta har kretsat kring äventyr, mod och manlig gemenskap, står i ”Malström” i stället en kvinnas trauma och overklighetskänsla i centrum. Det är ett perspektiv som ansluter till en bredare nordisk trend, där arbetarlitteratur och berättelser om människor som lever nära naturen har fått förnyad aktualitet. Här handlar det om havets yrkesutövare – fiskare, sjömän och kustbor – och om de spår som en olycka lämnar hos dem som överlever.

Recensionen i Dagens Nyheter är en av de första större bedömningarna av boken, och den lär få betydelse för den fortsatta spridningen. Ett debutverk med en blandad recension – beröm för språket, invändningar mot berättartekniken – väcker ofta minst lika mycket nyfikenhet som ett odelat lovord. För Annah Bohman, som har hela författarskapet framför sig, lär uppmärksamheten inte skada.