Lovis lyssnar när barnen övar läsning: ”Det där gick bättre än förväntat”

Entrédörren flyger upp på Lödöse museum när nioårige Elias Hoffman rusar in med sin mamma Pauline i släptåg. Han är föranmäld för att få träffa läshunden Lovis som väntar på honom innanför dörrarna.

– Är det läshunden? Jag trodde hon skulle vara lite mindre. Men jag har handskar på mig för att inte bli smutsig av hennes päls, utbrister Elias.

Full av energi presenterar han sig för Lovis ägare Emelie Henriksson.

– Jag heter Elias och är paleontolog och det betyder dinosaurieforskare. Vad är det där borta? Det ser ut som en drake!

Lovis svansar in till biblioteket för att välja ut böcker som barnen kan läsa för henne under ”lugn lovmåndag” – en sportlovsaktivitet som Lödöse museum anordnar för barn med neuropsykiatriska och intellektuella funktionsnedsättningar.

På Lovis blå ryggtäcke står det ”social tjänstehund”, vilket betyder att hon är tränad för att möta och hantera många olika sorters människor. Hennes specialområde är att lyssna när barn läser för henne – en uppgift hon utför med tålmodig närvaro.

Elias och hans mamma kommer in i det sensoriska rummet där Lovis väntar med flera böcker. Elias väljer ”Valpen Ville” och sätter sig ner bredvid henne på mattan. När Lovis slickar honom på benet blir han orolig.

– Är det farligt med hundsaliv på byxan? Kan det fräta sönder? frågar han.

Emelie försäkrar honom att det inte är någon fara. Elias läser noggrant varje sida i boken medan Lovis lyssnar och lägger tassen på hans fot. Efter en stund välter hon sig över på sidan bredvid honom och ger ifrån sig en djup suck.

– Nu somnade hon. Min syster är expert på hundar även fast hon inte har någon hund. Hon har en hamster, berättar Elias medan han fortsätter läsa.

När boken är slut får Lovis godis och klappar på huvudet. Elias hoppar glatt ut i korridoren och säger till sin mamma att ”det där gick bättre än förväntat!”

Syskonen Isak och Ida Gergils Sahutogullari har inte träffat Lovis tidigare. Isak, som är sju år, tecknar med händerna att han också vill ha en hund.

– En stor. Till hösten, tecknar han till sin mamma Marie.

Boken som valts ut heter ”Lejonet och musen”, men när Isak väl slagit sig ner på mattan framför Lovis blir det svårt att fokusera på läsningen. Han bläddrar snabbt till den sista sidan, konstaterar att boken är slut och återgår till att klappa Lovis mjuka päls.

Lovis har en unik förmåga att läsa av de olika barnen. Hon är lugn i sitt temperament och anpassar sitt beteende efter barnens energinivå – ju mer energi barnen har, desto mjukare blir hon. När Isak klappar glatt i händerna och skrattar lägger sig Lovis ned för att bli klappad. När han får hundsaliv på handryggen blir han överlycklig och visar stolt upp det för sin mamma.

Alla barn är inte lika frimodiga. Alma och Ebbe Andersson, fem och fyra år gamla, ledsagas in av sin pappa Niklas. De är försiktiga och håller hårt i sin pappas händer.

– Hon är jättestor, säger Alma och kryper upp i sin pappas knä.

Lovis märker att barnen är reserverade och ligger lugnt kvar på mattan medan Emelie lägger fram boken som Alma valt ut. Ebbe bläddrar i boken som handlar om en katt, och Alma hjälper till. Ingen av dem vill klappa Lovis, och det är helt okej – Lovis ligger kvar och lyssnar uppmärksamt.

– Vad tror du kommer hända sen? frågar Emelie och visar boksidan för Lovis som suckar tungt till svar.

Boken får ett lyckligt slut då katten kommer hem igen. Alma och Ebbe känner sig klara och vill också åka hem. De säger hejdå och försvinner ut genom dörren.

Det är en vanlig arbetsdag för treåriga Lovis, en Leonberger som väger hela 54 kilo. Hon är utbildad vid svenska terapihundskolan och arbetar som social tjänstehund. Förutom att vara läshund på Lilla Edets bibliotek som samarbetar med Lödöse museum, besöker hon även äldreboenden och lågstadieskolor.

Lovis har en speciell förmåga att skapa trygghet för barn som kanske har svårt att läsa eller umgås med andra. För barn med funktionsnedsättningar kan läsningen med en hund som Lovis vara mindre stressande än att läsa för en vuxen. Hunden dömer inte, rättar inte och har oändligt tålamod.

När dagens arbetspass är slut åker Lovis hem till sin gård där hon bor med sin familj – matte, husse och två barn – samt ett helt menageri av djur: katter, hästar, höns, ankor, getter, får, ödlor och två hundar till. På fritiden tycker hon om att simma, springa, mysa i soffan och umgås med människor.

För barnen på Lödöse museum blev mötet med läshunden Lovis ett ljust minne från sportlovet – en lugn stund där de fick läsa i sin egen takt, med en tålmodig lyssnare som accepterar dem precis som de är.