Mammans katastrofala kontrollförlust är nervig och komisk

Filmen ”If I had legs I’d kick you” utforskar mental kollaps i vardagskaoset

Psykodramat ”If I had legs I’d kick you” med den Oscarsnominerade skådespelaren Rose Byrne i huvudrollen erbjuder en intensiv inblick i en kvinnas psykiska sammanbrott under vardagens tryck. Med stark visuell berättarteknik och surrealistiska inslag ger filmskaparen Mary Bronstein en drabbande skildring av mental utmattning.

I centrum står Linda, en överbelastad psykoterapeut i yngre medelåldern vars liv balanserar på gränsen till kaos. Hennes dotter är så sjuk att hon måste sondmatas, och familjens hem drabbas av en omfattande vattenläcka som får innertaket att rasa in i vad som beskrivs som en närmast biblisk flodvåg. Händelsen tvingar Linda och dottern att tillfälligt flytta in på ett slitet motell.

Samtidigt är Lindas man ständigt på resande fot och kommunicerar främst via telefon, där han uppmanar henne att hålla allt flytande – styra upp hantverkarna, ta hand om dottern och att ”sluta noja”. Det är en situation där vardagspusslet tycks omöjligt att lösa när alla bitar är deformerade.

Rose Byrne, känd från produktioner som ”Mrs America” och ”Platonic”, levererar en hudlös tolkning av en människa på gränsen till sammanbrott. Hennes nerviga porträtt av Linda ger tittaren en obehagligt närgången insyn i en psykiskt pressad förälders verklighet.

Filmen utmärker sig genom ett närgånget foto med tajta utsnitt som effektivt illustrerar det tunnelseende som följer på psykisk press. Kameran låter oss som tittare sällan ens se dotterns ansikte, oftast bara delar av hennes kropp, och hennes funktionsnedsättning förblir odefinierad. Detta filmiska grepp understryker att berättelsen inte främst handlar om dottern utan om en vuxen människa i upplösning.

Mary Bronstein, som tidigare regisserat ”Yeast”, använder huset som en symbol för det mänskliga psyket och infogar surrealistiska element som ger Lindas fruktlösa jakt på kontroll både kosmiska och komiska dimensioner. Den hysteriska tonen och de många minikatastrofer som drabbar Linda – inklusive en aggressiv hamster – möjliggör för publiken att skratta åt eländet, medan huvudpersonen själv konstant befinner sig i akut krisläge.

En av Lindas unga patienter uttalar den träffande observationen att ”upplevelse är verklighet”, vilket både kommenterar vår tids faktaresistens där känslor ofta trumfar fakta, och påminner oss om att vi som tittare är utlämnade till Lindas begränsade perspektiv på världen.

I en mindre roll syns den amerikanske pratshow-värden Conan O’Brien som Lindas kollega och terapeut, vars deadpan-lugn inför hennes kaotiska tillvaro tillför scenerna en extra dimension av lakonisk humor. Även rapparen och skådespelaren Asap Rocky medverkar i filmen som en del av motellpersonalen.

”If I had legs I’d kick you” beskrivs som en liten film med stor mental rymd – ett akut tillstånd snarare än en traditionell berättelse. Den drar paralleller till andra psykologiska dramer som Jesper Ganslandts ”Apan” från 2009 och bröderna Safdies ”Uncut Gems” (vars manus skrevs av Mary Bronsteins make Ronald Bronstein).

Filmen är ett exempel på en kategori filmer med obekväma huvudpersoner som man knappast skulle vilja umgås med i verkliga livet, men vars inre kaos är oavbrutet fascinerande att följa på bioduken. Genom att utnyttja filmens mimetiska kvaliteter – förmågan att få publiken att känna sig närvarande i en annans sinne – skapar Bronstein en upplevelse som river mer i tittarens psyke än vad traditionella skräckfilmselement någonsin kan åstadkomma.

”If I had legs I’d kick you” har biopremiär nu och är 1 timme och 53 minuter lång med en åldersgräns på 15 år.