Kunglig författare från renässansen äntligen översatt till svenska

I den litterära världen är det sällsynt med verk skrivna av verkliga kungliga personer. Visserligen slog prins Harrys memoarer ”Spare” nyligen försäljningsrekord, men med hjälp av en spökskrivare och utan den historiska tyngd som ger monarkin dess existensberättigande.

Nu har svenska läsare äntligen fått tillgång till ”Heptameron”, ett renässansverk av Margareta av Navarra, syster till kung Frans I av Frankrike och en av landets första kvinnliga författare. Verket, som nu utgivits på Natur & Kultur i översättning av Carin Franzén, erbjuder både litteraturhistoriskt värde och en fascinerande inblick i 1500-talets samhälle.

Som titeln antyder är ”Heptameron” inspirerad av Giovanni Boccaccios medeltida klassiker ”Decamerone”. Men istället för italienska adelsmän på flykt undan pesten handlar Margaretas verk om franska adelspersoner som berättar historier för varandra när ett oväder isolerat dem i ett avlägset kloster. Ursprungligen planerade Margareta att inkludera hundra noveller i sitt verk, precis som Boccaccio, men hann endast färdigställa sjuttiotvå innan sin död 1549.

I likhet med den italienska novelltraditionen är list och fyndighet centrala drivkrafter i berättelserna. Särskilt framträdande är Margaretas kritiska porträtt av munkar, framför allt franciskanerna, som skildras som onda och hycklande. Detta speglar författarinnans egna konflikter med kyrkan under sin livstid.

Verkets kärna är dock könskampen – en strid som verkligen gör skäl för namnet. Manliga och kvinnliga karaktärer använder sina berättelser som vapen i en ständig debatt om kön och moral. Herrarna anklagar kvinnorna för hyckleri och synd, medan damerna försvarar sig med egna berättelser. Efter varje novell uppstår hetsiga diskussioner om hur historien bör tolkas och vilken sida den egentligen stödjer.

Den ständiga bakgrunden till dessa meningsutbyten är renässansens hederskultur, som tydligt definierar diskussionens ramar. En kvinna förlorar sin heder i samma stund någon annan än hennes make rör vid henne, oavsett om hon är ett offer för övergrepp eller har samtyckt. Mannens heder handlar däremot om hans förmåga att ta för sig och uppnå sina mål. Denna värdegrund leder till chockerande resonemang för moderna läsare, som när en manlig karaktär hävdar att en våldtäktsman borde ha fortsatt sitt övergrepp även efter att ha blivit upptäckt.

För dagens läsare blir dessa passager påminnelser om hur mycket samhället förändrats, och kanske också en uppmaning att fortsätta utvecklingen i motsatt riktning mot den värld som skildras. I renässansens Frankrike var religion och höviska ideal kvinnornas enda skydd mot manlig dominans. Samtidigt faller det på männens lott att tala om sexualitet i mer förlåtande termer, vilket skapar en intressant spänning för moderna läsare.

Översättaren Carin Franzén har gett verket en frisk och modern språkdräkt som samtidigt speglar originalets livfullhet. Karolina Ramqvist bidrar med ett förord som navigerar skickligt mellan det historiska avståndet och de förvånande ögonblick när texten känns nästan modern i sin psykologiska insikt.

”Heptameron” erbjuder en sällsynt inblick i en fascinerande och ibland frånstötande historisk värld. Margareta av Navarras förmåga att låta olika röster och perspektiv kollidera skapar ett komplext porträtt av sin tid. Även om de sexhundra sidorna med sjuttiotvå noveller kan kännas överväldigande mot slutet, utgör verket ett viktigt tillägg till översatt renässanslitteratur på svenska och ger en röst åt en av periodens få kvinnliga författare.

För litteraturvetare, historiskt intresserade och allmänt nyfikna läsare representerar denna första kompletta svenska översättning av ”Heptameron” en värdefull möjlighet att möta en kunglig författare vars intellektuella arv är långt mer bestående än hennes kungliga börd.