Mats J: Ska det krävas fyra ingenjörer för att resa ett växthus?

Ett växthus som väntade nästan ett år på att bli byggt stod äntligen färdigt sista helgen innan midsommar. Efter nästan ett år av förseningar och uppskjutna planer blev projektet verklighet tack vare en gemensam insats från familj och vänner.

De två stora paketen hade legat oöppnade sedan födelsedagspresenten gavs i fjol somras. När årets midsommar närmade sig återstod de fortfarande att packas upp. En present från de vuxna sönerna som skulle bli ett växthus, men som krävde både tid och praktiskt kunnande för att realiseras.

Planen hade känts klar redan i vintras. Tanken var att när den behagliga vårvärmen skulle infinna sig skulle bygget ta sin början. Först skulle grundarbetet göras, sedan skulle själva växthuset resas på platsen där den gamla gungställningen tidigare hade stått.

Starten på projektet var lovande. Kompisen Magnus, beskriven som en person med praktiskt sinnelag till skillnad från växthusägaren själv, anlände för att hjälpa till. Tillsammans mätte de ut platsen och förberedde sig för arbetet som låg framför dem.

Men redan där uppstod det första hindret. En mer akut fråga krävde omedelbar uppmärksamhet – uppsättningen av ett litet utskjutande tak som snöraset från solpanelerna i januari hade tagit. Reparationen tog en hel dag för dem båda, och arbetet med växthuset fick återigen skjutas upp.

I slutet av april började promenadkompisen Per sina morgonrundor med samma fråga varje dag: ”Hur går det med växthuset?” Utan några nyheter att förtälja byttes ämnet snabbt till annat. I bakgrunden pågick försök att samla styrkorna och koordinera hjälpen.

De vuxna sönerna, som låg bakom födelsedagspresenten, hade fullt upp med andra viktiga engagemang. Fotboll visade sig vara en återkommande konflikt i planeringen. En söndag när växthusbygge föreslogs, utan någon hemmamatch i kalendern,kom svaret: ”Pappa, det är derby…” Bortamatch, men ändå hemma framför TV:n. Och inget växthusbygge den dagen heller.

Veckorna fortsatte att rulla på. April övergick i maj. Maj blev till juni. Projektet som skulle ha varit klart för våren närmade sig nu midsommar utan att vara påbörjat.

Med god framförhållning, åtminstone enligt växthusägarens egen uppfattning, bestämdes att sista helgen före midsommar skulle projektet genomföras. Den äldre sonen kom redan på lördagen och påbörjade grävarbetet, vilket satte igång hela processen.

Prognosen för söndagen var dock dålig med regn hela dagen enligt SMHI. Men när ex-frun mans man, även han ingenjör, anlände var det fortfarande uppehåll. Till slut samlades fyra ingenjörer i trädgården för att gemensamt slutföra projektet. Väderleken blev betydligt bättre än förutspått, med endast någon enstaka regnskur.

Arbetet fortskred med intensitet. Det grävdes, grus lastades och jämnades ut. Gamla uttjänta betongplattor användes för att bilda grunden, och en borr trollades fram. Dammet rykte när grunden skruvades fast på plats.

I hastigheten glömdes markduken som hade lagts undan för ändamålet bort, men det var för sent att vända om nu. Allt skulle vara klart samma dag. Något gick fel under bygget och de var tvungna att börja om med delar av byggsatsen. Trots detta gick arbetet raskt framåt.

Från en tom jordfläck klockan elva på morgonen till färdigt växthus åtta timmar senare – bygget var slutligen genomfört. Molnen skingrades och taklagsöl öppnades för att fira den lyckade insatsen.

Champagne korkades upp och invigningen skedde i all hast, delvis för att det snart var dags för Sveriges VM-premiär i fotboll. Lagarbetet hade visat sig vara framgångsrikt, både i trädgården och senare på fotbollsplanen när Sverige besegrade Tunisien. Det kändes symboliskt – åtminstone fram till den tunga 1–5-förlusten mot Nederländerna som skulle komma.

Nu återstår att se vilken match som kommer att utkämpas bakom plastskivorna i det nyfärdiga växthuset – om det blir ogräset eller tomatplantorna som tar hem segern.