Moderna museet i Stockholm har tvingats ändra informationen kring ett konstverk i utställningen ”Nisabas hus” efter att det riktats skarp kritik mot verket för att innehålla antisemitiska troper. Sajten 100% rapporterade först om händelsen i onsdags, och museet har nu satt upp flera nya skyltar med förtydligande information.

Det aktuella konstverket heter ”Resistance’n’empowermeant” och är skapat av den australiska konstnären Gordon Hookey. En del av tavlan visar det israeliska parlamentet Knesset, ur vilket ett antal händer sträcker sig och tycks styra bland andra den amerikanska kongressen. Det är denna framställning som väckt stark kritik från flera håll.

Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA, har kritiserat Moderna museet i ett blogginlägg och ifrågasätter hur museet inte tidigare har uppmärksammat de problematiska aspekterna i verket. I sitt inlägg skriver kommittén att det är ”anmärkningsvärt att museet inte tidigare har identifierat de antisemitiska troperna”.

Fredrik Liew, som är chef för avdelningen Utställningar och samling på Moderna museet, erkänner i ett mejl till DN att kritiken är befogad. Han medger att konstverket innehåller antisemitiska troper och att museet inte har gjort sitt arbete tillräckligt väl. Liew uttrycker samtidigt tacksamhet för granskningen, som han menar ger museet möjlighet att göra nödvändiga justeringar och kompletteringar.

Som en direkt konsekvens av kritiken har museet nu förtydligar informationen kring verket genom att montera upp flera utställningstexter. Den befintliga skylten justerades redan i tisdags, och under onsdagseftermiddagen sattes ytterligare två nya skyltar upp vid konstverket.

På en av de nya skyltarna erkänner Moderna museet öppet att tavlan har ”väckt berättigad kritik”. Den andra skylten innehåller ett uttalande från konstnären Gordon Hookey själv, där han tar ställning till kritiken. I sitt uttalande skriver Hookey att han efter att ha mött rasism hela sitt liv tar avstånd från rasism i alla dess former, inklusive antisemitism.

Konstnären förklarar vidare att verket enligt hans avsikt kritiserar staten Israel, inte judar som grupp. Han understryker att detta är anledningen till att han avbildade just Knesset, det israeliska parlamentet, och inte en enskild person. Denna distinktion är enligt Hookey central för förståelsen av verket.

Fredrik Liew påpekar att utställningen ”Nisabas hus” tillkom genom att museet bjöd in konstnärer från hela världen som fick utveckla nya verk utifrån utställningens teman och ramverk. Museet har alltså inte aktivt valt ut enskilda verk, utan lämnat den konstnärliga friheten till de inbjudna konstnärerna.

Liew betonar att även om konstnärer ansvarar för sina egna verk, så försvarar museet deras rätt att uttrycka sig fritt. Samtidigt understryker han att det är museets ansvar att ge publiken relevant information och kontext kring de utställda verken. I detta fall menar Liew att museet borde ha varit mer noggranna med informationen redan från början.

Händelsen väcker bredare frågor om museernas ansvar när det gäller att granska och kontextualisera konstverk, särskilt när de behandlar känsliga politiska och religiösa ämnen. Balansen mellan konstnärlig frihet och ansvarsfullt kuratörskap är en ständigt aktuell utmaning för kulturinstitutioner.

Moderna museet är ett av Sveriges ledande konstmuseer och har tidigare ansvar för att presentera både samtida och modern konst för en bred publik. Museet har nu visat att de är beredda att ta kritik på allvar och göra nödvändiga ändringar när brister uppmärksammas. Hur museet fortsättningsvis hanterar liknande situationer kommer sannolikt att påverka både deras interna rutiner och den fortsatta dialogen med kritiker och allmänhet.