Svenska kyrkan har under lång tid varit en central institution i det svenska samhället, och den nuvarande ärkebiskopen Martin Modéus har gjort sig känd för att vara en röst för fred, klimatengagemang och humanitära frågor. När han nyligen medverkade i Sveriges Radios välkända sommarprogram Sommar i P1 bjöd han lyssnarna på en personlig resa genom sitt liv och sitt kall.

Programmet inleddes med ett citat som satte tonen direkt: ”En gång ska du vara en av de som levat för länge sedan”. För många lyssnare kan detta vara ett ovanligt sätt att börja ett sommarprogram, men det visar på den djupa reflektion kring liv och död som är en naturlig del av Modéus arbete. Trots den tunga inledningen övergick programmet snabbt till mer lättare teman, något som uppskattades av de som helst undviker alltför dystra tankar under sommarhalvåret.

Ärkebiskopen delade med sig av minnen från sin uppväxt i Jönköping, ofta kallat bibelbältets centrum i Sverige. Staden är känd för sina starka kristna traditioner och har historiskt varit hemvist för flera frikyrkliga rörelser och organisationer. Där fick Modéus tidigt en stark koppling till kyrkan, även om han med en ton av självdistans erkände att hans fotbollskarriär inte blev lika framgångsrik.

I programmet återkommer tre centrala ord med närmast mantralik frekvens: kärlek, tacksamhet och älska. För somliga lyssnare kan denna upprepning ha känts överdriven, men den speglar samtidigt kärnan i Modéus teologiska budskap och hans syn på mänskliga relationer. Det är ett budskap som står i stark kontrast till mycket av den polarisering och hårdhet som präglar samhällsdebatten i dag.

Programmet följde en kronologisk struktur där olika nyckelmoment i ärkebiskopens liv lyftes fram. Redan som barn fick han en fysisk nyckel till kyrkan, ett moment han senare tolkade som en symbol för att bygga broar mellan generationer. Hans tid som värnpliktig blev en språngbräda för hans senare engagemang i fredsarbete, ett område där Svenska kyrkan traditionellt har varit aktiv både nationellt och internationellt.

Modéus beskrev också sin bestigning av Kilimanjaro, Afrikas högsta berg i Tanzania. Det som borde ha varit en upplevelse av evig snö och is blev istället en konfrontation med klimatförändringarnas effekter. Bergets snötäcke krymper i snabb takt, något som för honom blev en påtaglig symbol för den globala klimatkrisen. Frågan är central för Svenska kyrkan, som har tagit tydlig ställning för klimatåtgärder och hållbarhet.

Under sina resor i Kenya mötte ärkebiskopen flyktingar, vilket förde hans tankar till biståndsfrågor och global solidaritet. Svenska kyrkan är en av de större biståndsaktörerna i Sverige genom sin internationella verksamhet, med projekt i flera av världens konfliktdrabbade områden. Dessa möten har tydligt präglat Modéus syn på kyrkans roll i samhället.

Ett annat centralt ögonblick var hans deltagande i en återbegravningsceremoni i Tornedalen, den region som sträcker sig längs gränsen mellan Sverige och Finland. Denna händelse blev för honom en lektion i att respektera och tåla olikheter, något som speglar hans öppenhet för olika traditioner och kulturella uttryck inom Svenska kyrkan.

Ett av programmets mer överraskande avslöjanden var att Modéus samlar sina nära och käras dödsannonser i digitala mappar på sin dator. Detta ovanliga sätt att bevara minnen kan verka morbidt för vissa, men speglar samtidigt den vardagliga närvaron av död och sorg i en kyrkoledares arbete. Även gamla lärare får plats i dessa mappar, vilket vittnar om hans tacksamhet gentemot de som format hans liv.

Modéus introducerade också begreppet ”lilla döden”, som för honom betyder att somna. Han berättade hur han som barn ofta somnade till sin mammas aftonböner, en trygg ritual som band samman sömn, bön och tillit. Ett citat från en kollega stannade hos honom: ”Vi ska vara roliga, men inte så roliga att folk inte vill hålla oss i handen när de ska dö”. Det säger något om balansen mellan livsglädje och den tröst som kyrkan ska kunna erbjuda i livets mest sårbara stunder.

Programmet blev en blandning av personliga minnen, teologiska reflektioner och samhällsengagemang som tillsammans målar upp en bild av en kyrkoledare som försöker förena tradition med samtida utmaningar.