Nu ljuder åter musiken nazisterna stal

När nazisterna tog makten 1933 inleddes en systematisk utplåning – inte bara av människor, utan av allt som berättade vilka de varit. En särskild insatsstyrka reste genom Europa och beslagtog de mest värdefulla musiksamlingarna från judiska hem. Instrument försvann, violiner, pianon och noter blev krigsbyten. Det handlade om att beröva en hel folkgrupp själva möjligheten att framföra sin musik.

Denna mörka historia får nu nytt liv i den sceniska konserten ”Stulen musik” på Folkoperan i Stockholm. Föreställningen bygger på Anders Rydells bok med samma namn och framförs av en stråkorkester under ledning av Sofia Winiarski, med skådespelaren Magnus Roosmann som berättare.

Musiken som förbjöds av naziregimen bar ofta spår av judisk liturgi, klezmertraditioner och den urbana konstmusik som vuxit fram i kulturella centrum som Wien och Berlin. Den hade en särskild karaktär – känslig, melankolisk och ibland vibrerande av danslust. Nazisterna stämplade den som ”urartad” och försökte metodiskt radera historien bakom tonerna.

Paradoxalt nog innebar stölderna att mycket av musiken faktiskt överlevde, gömd i arkiv eller som troféer hos dem som stulit den. Idag pågår ett omfattande arbete för att återfinna dessa förlorade musikaliska skatter och återupprätta de tonsättare vars verk förbjöds.

Under konserten får publiken höra Pavel Haas intensiva ”Studie för stråkar”, ett verk skrivet i koncentrationslägret Theresienstadt. Musiken är melodiskt böljande och rytmiskt levande, trots de omänskliga förhållanden under vilka den komponerades. Haas själv mördades senare i Auschwitz.

Gideon Kleins ”Trio för stråkar” framförs också – ett verk med bitande intensitet och öm klarhet som skrevs endast tio dagar före Kleins deportation till Auschwitz. Publiken får även stifta bekantskap med Ilse Webers musik. Hon skrev och sjöng sånger för barnen på barnsjukhuset i Theresienstadt innan hon följde dem till gaskamrarna.

Ett särskilt starkt öde är violinisten Alma Rosés, Gustav Mahlers systerdotter och tidigare en självklar del av Wiens musikelit. När hennes familj tvingades fly fick de endast ta med sig sina instrument. Alma ägde en värdefull Stradivarius-violin som hon vägrade sälja, trots att den hade kunnat rädda hennes liv. Efter att ha blivit gripen i Nederländerna hamnade hon i Auschwitz, där hon blev ledare för kvinnolägrets orkester. När hennes far, Arnold Rosé, tidigare konsertmästare i Wiens filharmoniker, fick veta att hon dött skrev han att musik inte längre var möjligt för honom och sålde sin violin.

För Sofia Winiarski, dirigent och musikalisk ledare för föreställningen, bär berättelserna en personlig dimension – hennes farföräldrar överlevde koncentrationsläger i Polen. I hennes tolkningar hörs det som ord inte kan uttrycka: sorgen, men också den obändiga livskraften. I melodierna finns något som trotsar all disciplinering – rörelse, vemod, ironi och glädje. Under föreställningen överraskar Winiarski även med att själv sjunga två stycken, med en djup och uttrycksfull stämma.

Konserten väcker ofrånkomligen tankar kring hur den europeiska musikutvecklingen kunde ha sett ut om inte så många lovande tonsättare fått sina liv och karriärer brutalt avklippta. Efterkrigstidens konstmusik blev ofta rationell, abstrakt och ibland medvetet känslokall – kanske som en reaktion på ett kollektivt trauma som ännu inte kunde bearbetas.

Avslutningsvis lämnar orkestermedlemmarna scenen en efter en. Tonerna dör ut, men spåren finns kvar – i tystnaden, i minnets rum, i det som musiken fortfarande berättar. En närvaro som inte kan stjälas, trots alla försök.

”Stulen musik” är inte bara en konsert utan ett viktigt vittnesmål om musikens förmåga att överleva även de mörkaste kapitel i mänsklighetens historia. Föreställningen kommer även att framföras på Folkoperan i Stockholm 17 oktober, Kulturhuset Spira i Jönköping 22 oktober, Uppsala konsert och kongress 24 oktober, Malmö live 25 oktober och på Norrlandsoperan i Umeå 28 oktober.