Ny konsthall förenar kultur och landsbygd vid Torne älv

I byn Risudden/Vitsaniemi, med endast 63 invånare, togs det första spadtaget till en unik konsthall den 7 februari i år. Belägen invid Torne älv har projektet blivit ett av landets mest lyckade kulturbaserade crowdfunding-initiativ med 1 545 privatpersoner som donerat pengar för att bli delägare. Finansieringen kommer dessutom från 29 olika instanser – fonder, stiftelser, bidragsgivare och välbärgade entusiaster.

Bakom denna ambitiösa kultursatsning står Gunhild Stensmyr, med rötter i närliggande Hedenäset i Övertorneå. Med gedigen erfarenhet som konsthallschef i Norrtälje och intendent för Bildmuseet i Umeå, fick hon 2009 möjlighet att köpa ett skogshemman med utsikt över Torne älv.

– Med min bakgrund som konsthallschef, och med inspiration från det danska konstmuseet Louisiana i huvudet, tänkte jag bara ”wow, vilken plats för en konsthall”. Efter det kunde ingenting stoppa mig, berättar Stensmyr.

För tre år sedan anslöt sig Theodor Ringborg, tidigare konstnärlig ledare för Bonniers konsthall i Stockholm, till projektet. Hans beslut att lämna huvudstaden för Tornedalen kom delvis efter en personlig hälsokris.

– Som många andra tyckte jag att det verkade fullständigt skogstokigt, och då kan man ju inte riktigt låta bli, säger Ringborg. När man upptäckte att han hade ett hjärtfel och han tillbringade två veckor på hjärtintensiven, kom framtidsplanerna närmare.

– När man ligger där som inför döden kommer framtiden snabbt ganska nära. Så jag sa upp mig från Bonniers och kom överens med Gunhild om att jag skulle hjälpa henne att förverkliga det här stället.

Trots sin doktorsgrad från prestigefyllda Goldsmiths och bakgrund från konstvärldens finrum, beskriver Ringborg sin nuvarande tillvaro som mer praktisk än teoretisk:

– Jag har fler möten om gradlutningar och svensk AMA-standard än om Foucault och Derrida. Att handfast få skapa den infrastruktur som behövs för att konstnärer och kulturutövare ska kunna förverkliga sina idéer – och att bygga en konsthall på det här sättet i den här unika miljön – det är nog det största eldprovet man kan få.

Byggnaden som nu tar form är en ladugårdsbyggnad på 900 kvadratmeter, ritad av den finska arkitekten Anssi Lassila. När vinnaren av arkitekttävlingen presenterades konstaterade kommunens byggnadschef att konsthallsprojektet var det största som hänt i Tornedalen sedan kyrkorna byggdes.

En av projektets större privata investerare, tidigare fondförvaltaren Richard Kahm, menar att det finns starka förutsättningar för konsthallen trots byns storlek:

– Vid gränsövergångarna mot Finland rör sig 12,5 miljoner människor per år. Regionens Ikea har 1 miljon kunder årligen, så flödena här är stora. Gunhild är också en fullständigt otrolig person och har genomfört sådant här tidigare.

En central del av konsthallens filosofi är att den ska vara djupt förankrad i regionen. Den ska lyfta fram konstnärer med koppling till Norrbotten, som Nils Nilsson Skum, Helmer Osslund och Sonja Eriksson – konstnärskap som enligt Ringborg behöver tillgängliggöras i norr.

– Vi har skämtsamt börjat säga att folk tänker väldigt lite på konsthallar för att konsthallar tänker väldigt lite på folk. Vi vill sätta folket först, därav crowdfundingkampanjen. Oavsett om du haft möjlighet att ge 50 kronor eller 1 miljon ser vi dig som en del av bygget.

För att ytterligare integrera konsthallen i det lokala samhället planeras bland annat en lekskulptur inspirerad av konstnären Ingmar Callenbergs verk från 1960-talet, och i samarbete med Coop Norrbotten planeras en liten lanthandel i museibutiken.

Stensmyr betonar att det inte handlar om ”Stockholmsk innerstadsgallerikonst” utan om att skapa ett kulturellt nav som kan berika området och bidra till en levande landsbygd.

Projektet utmanar också traditionella finansieringsmodeller för kulturinstitutioner. I Sverige finns huvudsakligen två modeller: helt offentligt finansierade eller helt privata.

– Liksom många kommuner har Övertorneå inte pengar att bygga en konsthall, så om vi värnar en levande landsbygd som också inbegriper platser för kultur måste vi hitta nya modeller, förklarar Ringborg.

Bygget ska stå klart senast den 1 april 2027, men mycket av konstruktionen prefabriceras på annan ort för att påskynda processen. För Gunhild Stensmyr är det en vision som äntligen blir verklighet:

– Konsten är ju inte lokal, den är global, och förenar oss i så många lager. Sverige är inte kulturlöst och det finns massor med privata pengar, men vi saknar strukturer för att utveckla kulturen på fler platser och sätt. Det här projektet kan visa att det går.