Parham: ”Man pratar mer om machokultur i dag”

Ny pjäs utforskar identitet och machokulturer bland unga

”Jag gillar killar!” utbrister Lillebror när en förälskad tjej bekänner sina känslor för honom. Han kommer ut för henne, men frågan är om han vågar göra detsamma för sin familj. Detta är en central scen i ”Säg inget till mamma”, en ny pjäs som har urpremiär på Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen i Stockholm.

Föreställningen skildrar två bröders kamp att hitta sig själva mitt i tonårsårens känslostorm. I centrum står de två syskonen och deras kärleksfulla mamma, en familj vars liv präglats av krig, flykt och trauma. Ekonomiska bekymmer, en frånvarande pappa och pressen att axla en mansroll skapar en komplex vardag för bröderna. Samtidigt balanserar de mellan att spela in dansklipp på TikTok med högklackade skor till Beyoncés ”Single ladies” och att navigera i en påträngande machokultur.

Regissören och manusförfattaren Ramtin Parvaneh, som själv har bakgrund som skådespelare i produktioner som ”Parterapi i Gangnef” och ”Kommissarie Winter”, berättar att reaktionerna var oväntade när pjäsen provspelades för tonåringar.

”De frågade ’macho, vad betyder det, är det en stabil shunno?’ och jag bara ’nej, nej, nej'”, säger han med ett leende. Ungdomarna gav också synpunkter på språket, och påpekade att de använder ord som ”sho” eller ”achi” istället för ”broder”, och ”kopplar du?” istället för ”fattar du?”. Ett uttryck som Parvaneh har inkluderat i manuset är ”handen på Mecka”, som betyder samma sak som ”handen på hjärtat”.

41-årige Parvaneh har hämtat inspiration till pjäsen från sin egen uppväxt på Hisingen i Göteborg. ”På lågstadiet gick jag på en väldigt vit skola, men på mellan- och högstadiet var det mer blandat. Då kunde jag plötsligt höra farsi pratas i skolkorridorerna. Mitt i allt det kände jag: ’Vem är jag? Vem vill jag vara? Måste vara?’ Jag var en kameleont som anpassade mig i alla olika rum”, berättar han.

Bröderna i berättelsen är baserade på ett syskonpar från Parvanehis barndom. ”Min storasyster var tillsammans med den äldre av dem, så jag och hans lillebror fick hänga när de skulle hångla. Men vi spelade liksom alltid charader när vi umgicks, vi var inte oss själva. Många år senare sprang jag på honom igen, och då presenterade han mig för sin pojkvän”, förklarar Parvaneh.

Musiken i föreställningen har en viktig roll. Två av låtarna är skrivna av hiphopartisten Parham Pazooki, också uppvuxen i Göteborg. ”Jag kände igen mig så mycket i Ramtins historia”, säger Parham. ”Hela min första platta är en uppväxthistoria om en grabb som egentligen är snäll och känslosam, men som känner press att prestera på sådant som killar förväntas göra, som att visa hårdhet, dölja sina känslor och falla för grupptryck.”

Parham tillägger att situationen har förbättrats något på senare år. ”Man pratar mer om machokulturen och det finns tv-program som ’Shaolin heroes’, som utmanar och försöker gå till botten med vad som skaver i dagens manlighet.”

En central del av berättelsen handlar om hur flyktens trauma fortsätter att prägla familjen även efter att de etablerat sig i det nya landet. I pjäsen står mamman ensam med allt ansvar efter att maken försvunnit. Parham har skrivit låten ”Snäll mot dig själv” som han beskriver som ”ett nödrop” från Lillebror till modern – en vädjan om att hon ska ta hand om sig själv efter att ha offrat allt för sina barn.

”Jag kom att tänka på att det sällan görs hyllningar till mammor. Jag har skrivit om den frånvarande farsan, om machokulturen, problemen på gatan. Allt, förutom att inse att min mamma, trots all skit hon varit med om, bara haft kärlek att ge”, säger Parham. ”Ändå kan hon än i dag be om ursäkt för att vi inte haft en bra uppväxt. Då blir jag ledsen och rörd. Hon ska inte be om ursäkt, det var andra omständigheter och personer som gjorde att det blev så.”

”Säg inget till mamma” har premiär den 13 februari och spelas fram till den 17 april. Föreställningen, som riktar sig främst till ungdomar från årskurs 7 och uppåt, innehåller musik, dans och humor. Rollerna spelas av Derek Cespedés, Yoel Escanilla och Shirin Golchin.