Sandra Stiskalo: Nu kan du bo som en bohem i London – men det kostar 170 miljoner

I Oscar Wildes London reser sig ett minnesmärke över förlorad bohemisk kultur

I hjärtat av det som en gång var bohemiska viktorianska London ligger en lägenhet med en fascinerande historia. På 14 Half Moon Street i Mayfair levde en gång Algernon Moncrieff, den fiktiva karaktären från Oscar Wildes pjäs ”Mister Ernest”, sitt hedonistiska ungkarlsliv. Historien berättar att Wilde själv var en frekvent besökare i huset, där han lär ha umgåtts med en festglad aristokratisk älskare som bodde där.

Men det är länge sedan det viktorianska Londons bohemiska liv blomstrade på denna adress. Idag framstår fastigheten som ett monument över hur stadens innerstad genomgått en dramatisk förvandling genom åren.

Lägenheten som nu är till salu har genomgått en genomgripande renovering som radikalt förändrat dess karaktär. Det som en gång var en plats för kulturell frihet har förvandlats till en lyxbostad med Carrara-marmor, specialdesignat biorum och walk-in-garderober. Den omfattande renoveringen beskrivs som ”bara snäppet elegantare” än den kritiserade ombyggnationen av det ikoniska huset från filmen ”Ensam hemma” – ett annat exempel på hur historiska fastigheter omvandlas för att möta moderna lyxkrav.

Den sjurumsvåningen ägs för närvarande av en multimiljonär från Förenade Arabemiraten. Ägaren har låtit sin dotter använda den exklusiva bostaden som studentlägenhet under hennes studietid i London. Nu när studierna är avslutade har fastigheten lagts ut till försäljning för den hisnande summan av 170 miljoner svenska kronor.

Enligt mäklare och fastighetskännare förväntas köparen sannolikt komma från USA, Mellanöstern eller Kina – ett tydligt tecken på Londons status som magnet för internationella investerare och förmögna utländska köpare. Intressant nog spekuleras det i att den framtida ägaren, med tanke på Storbritanniens nya skatteregler för utländska investerare, troligen inte kommer att använda lägenheten som permanentbostad.

Detta mönster återspeglar en bredare trend i globala storstäder där centrala stadsdelar gradvis töms på fast boende befolkning till förmån för lyxbostäder som fungerar som investeringsobjekt eller deltidsboenden för världens ekonomiska elit.

Utvecklingen väcker frågor om Londons identitet och kulturarv. I en stad där områden som Mayfair, Chelsea och Kensington en gång var hem för konstnärer, författare och kulturpersonligheter, finns nu några av världens dyraste fastigheter. Priserna har effektivt trängt ut den kreativa klass som en gång definierade dessa områdens karaktär.

”Det är verkligen länge sedan rumlande bohemer befolkade Londons innerstad,” konstaterar artikelförfattaren med ett stänk av nostalgi. Frågan om var dessa kreativa själar tagit vägen hänger i luften. Har de försvunnit helt från huvudstaden eller finns de i andra, mindre centrala områden? Kanske har de kreativa krafterna omlokaliserats till stadsdelar som Hackney, Peckham eller Brixton, där hyresnivåerna fortfarande tillåter en viss kulturell mångfald.

Fastigheten på 14 Half Moon Street symboliserar på många sätt Londons förvandling: från en stad präglad av kulturell innovation och bohemisk livsstil till en global investeringsmarknad för lyxfastigheter. När bohemerna försvinner och internationella investerare tar över förändras inte bara stadens demografiska sammansättning utan också dess kulturella själ.

Samtidigt väcker detta bredare frågor om hur vi värderar och bevarar kulturarv i en tid av accelererande globalisering och ekonomisk koncentration. När historiska platser med kulturell betydelse omvandlas till lyxobjekt riskerar vi att förlora viktiga delar av vår kollektiva berättelse och identitet.

I skuggan av Half Moon Streets marmorklädda lyx ekar fortfarande Oscar Wildes snillrika repliker, men frågan är om den ande av kreativ frihet som en gång genomsyrade denna plats någonsin kan återvända.