Säverman: Här kommer skeppen med gräslök och akvavit

Midsommarfirandet vid en ångbåtsbrygga på en skärgårdsö innebär att man bokstavligen drunknar i förväntningar. Atmosfären är laddad med förhoppningar om den perfekta natten som närmar sig, för att sedan ebba ut i en bakfull återvändo till vardagen med resternas realitet av det som aldrig riktigt blev som man tänkt sig.

Det är få händelser som är så tråkiga att läsa om i efterhand som en midsommar som just varit. Det enda som kanske kan konkurrera är julafton, då det i bästa fall bara snöar och ingenting av större vikt inträffar. Vid midsommar kan man åtminstone inte hoppas på snö, men möjligen lite köbildning i trafiken.

Vid öns ångbåtsbrygga passerade under tre intensiva dagar cirka tre tusen luftigt klädda människor förbi. De var fullastade med klassiska midsommarattribut som sill, gräslök, grädde, jordgubbar och akvavit. I år blev stämningen extra hög tack vare den svenska fotbollslandslagets vinst mot Tunisien med hela 5–1.

Stämningen nådde verkliga höjder när de lövade Waxholmsbåtarna släppte iland stora skaror av människor. Dessa fortsatte sin resa vidare på ön med hjälp av golfbilar, flakmopeder och de mest osannolika fordon som man bara kan se på en ö under midsommartid. Det är en unik syn som hör årstiden till.

Flaggorna fladdrade i vinden, hattarna blänkte i solskenet och förväntningarna sprakade nästan synligt kring alla de människor som skulle fira midsommar längre in på ön. Alla hälsade på varandra, alla hejade på varandra och alla var på väg någonstans med ett tydligt mål.

Anhopningen vid bryggan skingrades gradvis och ekipagen försvann längs öns alla grusvägar där små fester väntade på att ta vid och dukas upp. Försommaren befann sig fortfarande i ett tillstånd av väntan på att slå ut på riktigt, kanske skulle det bara dröja några timmar till innan den verkliga sommarkänslan skulle infinna sig.

Små flickor bar blommor i håret medan andra var upptagna med att löva en majstång. Någon ljushuvud slog vid detta tillfälle fast att ordet majstång möjligen också skulle kunna syfta på en tång som man knipsar majs med, en observation som säkert roade i stunden.

Stämningen var på topp. Ett dragspel fick fart på ringdansen där alla de små barnen deltog och sjöng alla de traditionella midsommarsångerna. Samtidigt stod föräldrarna i klungor och försökte lösa det tekniska problemet med att få in TV4 så att man kunde följa Sveriges fortsatta framgångar i fotbollen.

Sent på natten hördes några av de sista skratten över ängarna, liksom återklangen av den sista musiken och den sista båtens muttrande puttrade ut på fjärden. Midsommarnatten ebbade sakta ut medan öborna och besökarna sökte sig till sina sovplatser.

På midsommardagen hördes slutligen den sista sucken när Nederländerna visade sina tänder i fotbollsmatchen. Det som började som 1–0 blev till slut en tungt förlorad match med 5–1, vilket kraftigt förstärkte midsommarens molokna baksmälla som präglade både dagen och dan därpå.

Atmosfären förändrades märkbart efter fotbollsförlusten. Den tidigare så höga stämningen fick sig en knäck och verklighetens dagslager trängde sig på med förnyad kraft. Midsommareuferin avtog gradvis och ersattes av en mer dämpad stämning.

Dagen efter midsommarafton och den tunga fotbollsförlusten började alla åka hem. Bryggan fylldes återigen av människor, men nu var stämningen en helt annan. Istället för förväntansfulla ansikten och skratt hördes tystare samtal och man kunde ana en viss lättnad över att återvända till vardagens struktur.

Waxholmsbåtarna fraktade nu hem alla besökare från ön, lastade med tomma korgar, solbrända ansikten och minnen av ännu en midsommar som kom och gick. Det som började med höga förväntningar och festligheter slutade i den vanliga midsommarupplevelsen, en blandning av glädje, besvikelse och framför allt en påtaglig baksmälla som sträckte sig bortom det rent fysiska.

Så går ännu en midsommar i skärgården till historien, och bryggan ligger åter stilla i väntan på nästa våg av förväntansfulla besökare nästa år.