Säverman: Så många val för boomers på bussen

I ett samhälle där vi ofta förväntas följa sociala konventioner utspelade sig nyligen en liten men talande episod på en buss i Stockholm. Det som kunde ha varit en helt vanlig bussresa utvecklade sig till ett litet kulturmöte mellan olika generationers syn på närhet och samvaro.

När min fru redan tagit plats i bussen, på ett säte reserverat för resenärer med särskilda behov, valde jag att sätta mig på sätet mittemot henne. Trots att hon inte behöver käpp, medan jag gör det, kändes detta som ett naturligt val för oss båda.

Situationen komplicerades när ett äldre par klev ombord. Mannen stödde sig på kryckor, och när de fick syn på oss, började en märklig förhandling om sittplatser. ”Är det där din fru?” frågade kvinnan i det andra paret, pekande på min hustru. När jag bekräftade detta, fortsatte hon: ”Sätt dig där bredvid henne så slipper du åka baklänges.”

Mitt svar att jag faktiskt föredrar att åka baklänges möttes med oförstående. ”Men du vill väl sitta bredvid din fru,” insisterade paret, som om det vore en självklarhet att makar alltid måste sitta intill varandra.

”Ja, jo, men vi gör ändå så mycket tillsammans,” förklarade jag, vilket resulterade i att vi satt kvar som vi gjort från början – två par tillhörande samma generation, men med uppenbart olika perspektiv på hur par bör bete sig i offentligheten.

Under resans gång framkom det att båda paren var hemmahörande på Södermalm. Det nyanlända paret berättade att de varit på ett av sina regelbundna besök till ett specifikt konditori på Kungsholmen. Trots att samma konditori finns på Södermalm, där de bor, föredrog de att ta bussen till Kungsholmen. Att åka buss var uppenbarligen en del av nöjet, särskilt för mannen som varit dansare och slitit ut sina fötter.

Rutiner och vanor spelar en central roll i många äldres liv. För detta par var kombinationen av samma buss och samma konditori en trevlig tradition som gav struktur och glädje i tillvaron. Men samtidigt visade mötet på hur lätt man kan hamna i situationer där man konfronteras med människor vars livsfilosofi skiljer sig markant från ens egen.

När vi klev av bussen, vinkade paret vänligt efter oss. Men kanske skakade de samtidigt på sina vithåriga huvuden, förbryllade över par som inte vill sitta intill varandra, trots att de uppenbarligen är gifta.

Denna lilla händelse påminner om en annan episod vid en flygdisk i ett främmande land. Ett amerikanskt par fick veta att det inte fanns två platser bredvid varandra i turistklass, såvida de inte uppgraderade sig till första klass mot en betydande summa pengar. Detta var innan lågprisflygens tid, när det bara fanns förstaklass och turistklass.

”Ska vi…?” viskade de till varandra, uppenbart tveksamma inför den extra kostnaden.

”Då ingår champagne,” upplyste flygbolagets representant bakom disken.

”Gratis?” undrade paret förhoppningsfullt.

När representanten nickade bekräftande, var beslutet enkelt. Glädjestrålande tog de sina biljetter och gick mot utgången. Förmodligen somnade de sedan av champagnen och sov under resten av resan – tillsammans, sida vid sida.

Dessa små vardagliga möten säger något om hur vi ser på äktenskap, närhet och individualitet. För vissa par är det otänkbart att inte sitta bredvid varandra, medan andra ser värdet i att ibland ha sitt eget utrymme, även när man reser tillsammans. Ingen approach är nödvändigtvis rätt eller fel, men kontrasterna mellan dem kan ibland skapa både förvirring och oavsiktlig humor i vardagen.