Sinnliga måleriska upplevelser i utställningen ”Till havet!”

Nationalmuseums utställning ”Till havet! Stranden som gränsland och semesterdröm” undersöker hur stranden har skildrats i konsten från 1870-talet till 1900-talets mitt. Utställningen, som visas i Stockholm till och med den 7 februari, rymmer drygt 200 verk och tar utgångspunkt i strandens dubbla roll som naturskönt semestermål och social gränszon.

Under 1800-talets första hälft var havet i konsten främst en fond. Hos den tyske romantikern Caspar David Friedrich möter betraktaren ett stilla, disigt hav, medan brittiske William Turner gestaltade stormar och livsfara. Stranden betraktades som riskfylld och bad var länge moraliskt tvivelaktigt, särskilt för kvinnor. Med de franska impressionisterna ändrades synen. Konstnärer som Claude Monet lämnade ateljén och reste med tåg från Paris till Normandie för att måla ljus och färg i Deauville och Trouville. Järnvägsnätet var avgörande: det gjorde kustorterna tillgängliga för en växande medelklass och förde samman stad och land, färglära och måleri.

Utställningen betonar att det är stranden, snarare än havet, som står i centrum. I katalogen beskrivs kustremsan som ett övergångsområde mellan natur och kultur, mellan borgerlig moral och friare livsstilar. För många kustsamhällen innebar turismen en omvälvning. Fiskebyar som tidigare livnärt sig på havet blev semesterorter för överklass och övre medelklass. New York-bor åkte till Coney Island, där Harry Roseland fångade trängseln, medan Harlembor sökte sig till Rockaway Beach. Tyskarna drog till Nordsjön, danskarna till Skagen och svenskarna till Mölle i Skåne, som hade direkt tågförbindelse med Berlin. ”Synden i Mölle” har fått ett eget rum i utställningen och illustrerar hur orten gick från strikt uppdelade bad till familjebad och allt djärvare badkläder.

Konstnärskolonier växte fram längs Europas och USA:s kuster. På stranden utspelade sig en social och konstnärlig revolution, men den var inte jämställd. Peder Severin Krøyers målning från 1884 visar en påpälsad flicka som står kvar på stranden medan nakna pojkar badar i vattnet. Ett av utställningens mest effektfulla verk är Claude Monets ”Normandietågets ankomst, Gare Saint-Lazare” från 1877, där tåget bolmar in på stationen i Paris. Det påminner om hur semesterresan blev en central del av det moderna livet. Män som ville bada gjorde det ofta av hälsoskäl, tidigt på morgonen och med hjälp av en hyrd badhytt, ett motiv som Isaac Grünewald skildrade med humor.

Utställningen visar också hur kriget tecknade om strandens betydelse. När de allierade landsteg i Normandie på D-dagen 1944 förvandlades de välkända badorterna till frontlinje. Omkring 160 000 soldater sattes i land och nära 10 000 dödades. Robert Capas fotografier från Omaha Beach hör till 1900-talets mest kända krigsbilder. David Seymour skildrade barn som leker bland vrakdelar efter invasionen, ett tecken på att stranden aldrig bara varit en plats för rekreation.

Könsrollerna är ett återkommande tema. I Michael Anchers ”En promenad på stranden” från 1896 fångar kvinnornas ljusa klänningar kvällsljuset, men deras roll är framför allt att bli betraktade. Det syns även i tidens badortsafficher, där kvinnan blir blickfång. Männen kunde i stället posera som nakna, ideala gestalter. J A G Ackes ”Östrasalt” från 1906 visar nakna män på en klippa i Östersjön, och Oscar Matthiesen målade skånska dragoner som rider ut i vågorna. Enligt konstvetaren Patrik Steorn, som medverkar i katalogen, handlade denna vitalism inte bara om kroppskult, utan också om ett ifrågasättande av borgerliga mansideal.

Edvard Munch stod för en mörkare tolkning. I hans badmotiv sjunker människor mot botten och upplöses i vattenväxter, medan den klassiske mannen står kvar ovanför ytan. De kvinnliga konstnärerna var få i sammanhanget, men Sigrid Hjertén skildrade mödrarnas vardag på stranden, med vardagliga rörelser och färgstarka badplagg. Mollie Faustman fångade på 1920-talet hur solnedgångens färger avsätter sig i en flickas rödrutiga klänning.

Sammantaget ger utställningen en bred bild av hur stranden under ett sekel blev en arena för drömmar, normer och konflikter. ”Till havet!” visas på Nationalmuseum i Stockholm till och med den 7 februari.