I spionvärldens skugga: Slow Horses ABC

Anger management-kurser, hemlighetsfulla databaser och gråa regelböcker – den brittiska underrättelsetjänstens värld är långt ifrån glamourös i tv-succén ”Slow Horses”. När femte säsongen nu har premiär på Apple TV+ fortsätter skildringen av MI5:s bortglömda agenter på Slough House, ett nedgånget kontor som fungerar som en form av straffanstalt för spioner som misslyckats.

”AFM” – ”Anger fucking management” syftar på den obligatoriska vredeshanteringskurs som vissa rollfigurer tvingas gå för att undvika rättsliga följder. I fjärde säsongen nämns kursen när Shirley (Aimee-Ffion Edwards) undviker åtal genom att anmäla sig till AFM två gånger i veckan i Shoreditch – en satirisk kommentar till MI5:s byråkratiska hr-policy.

I närheten av Slough House ligger Beppe’s Cafe, ett klassiskt brittiskt ”greasy spoon”-hak i Smithfield-området. Här kan den notoriskt matglada spionledaren Jackson Lamb (Gary Oldman) beställa in sina feta frukostar med bacon och korv, samtidigt som han håller möten med sina underordnade i en miljö som präglas av anonymitet.

Bland seriens centrala figurer finns David Cartwright (Jonathan Pryce), en numera dement MI5-legend som representerar den gamla skolans spioneri. Han är också mentor och morfar till River Cartwright (Jack Lowden), som förvisats till Slough House efter ett kostsamt misslyckande under en övning på Stansted flygplats.

I den nya säsongen avslöjas en destabiliseringsplan där libyska terrorister försöker underminera Storbritanniens säkerhet genom att tillämpa MI5:s egen femstegsplan för hur man destabiliserar länder. Detta dokument, kallat ”The watering hole paper”, visar hur underrättelsetjänstens egna metoder kan vändas mot dem själva.

”Ettan” – eller ”First desk” – är smeknamnet på MI5:s högsta chef, som i början av femte säsongen gestaltas av Claude Whelan (James Callis). Hans arbetsplats är ”The Park”, det inofficiella namnet på underrättelsetjänstens högkvarter i Regent’s Park – en modern, steril miljö som står i stark kontrast till det kaotiska Slough House.

Gary Oldmans rollfigur Jackson Lamb är seriens obestridliga stjärna – en Falstaff-liknande karaktär som ständigt svär, äter skräpmat och förolämpar sin personal. Trots sin burleska framtoning är han en briljant underrättelseofficer. ”Jackson Lamb är en av mina absoluta favoritkaraktärer någonsin!”, har Oldman sagt i en intervju.

Bakom kulisserna styrs MI5 av ”Gråa böcker” – ett inofficiellt regelverk som ger ledningen möjlighet att agera i juridiska gråzoner. Dessa dolda bestämmelser rättfärdigar beslut och metoder som inte finns dokumenterade i någon formell handbok.

Den socialt obekväme teknikexperten Roddy ”Rodzilla” Ho (Christopher Chung) hamnar i femte säsongen i vad som kan vara en klassisk ”honungsfälla” när han plötsligt får en glamorös flickvän. Kollegorna på Slough House reagerar med misstänksamhet på hans oväntade kärlekslycka.

Till Slough House förvisas agenter som visat prov på inkompetens – de som klantat sig i fält, tappat viktiga dokument eller hamnat i skandaler. Författaren Mick Herron skildrar med svart humor hur byråkratin dömer ut dem som inte lever upp till MI5:s höga krav.

Politiker spelar också en central roll. Paul Judd (Samuel West) är en populistisk politiker som avancerar till inrikesminister. Hans cyklande, rufsiga persona gör honom till seriens egen Boris Johnson-parodi. Mick Herron har beskrivit honom som ”min typ av högerextrema spökgubbe… med ett fullständigt förakt för etik, moral och integritet”.

Inom MI5 finns också ”Kenneln” – kontoret för internutredare kallad ”the dogs”. Denna fruktade enhet håller ordning på personalen och sopar skandaler under mattan. Här arbetar även ”the dentists”, förhörsexperter som får de tuffaste agenterna att tala.

Diana Taverner, spelad av Kristin Scott Thomas, är en av MI5:s toppchefer med smeknamnet ”Lady Di”. Hon är elegant men stenhård, känd som MI5:s järnnäve utan sammetshandsken som normalt döljer den hårda sidan.

Seriens atmosfär understryks av ledmotivet ”Strange game”, skrivet och framfört av Mick Jagger. Textraden ”Surrounded by losers, misfit and boozers…” sammanfattar perfekt den mörka, ironiska och mänskliga skildringen av spionvärlden.

För många av agenterna innebär tjänsten regelbundna nattarbeten. Dessa pass förstärker känslan av isolering och utsatthet, och ger utrymme för tvivel och självreflektion bland karaktärerna.

Obehagliga överraskningar är ett av författarens främsta berättargrepp. Plötsliga dödsfall, svek och oväntade avslöjanden kan inträffa när som helst – ingen karaktär går säker.

Serien är full av så kallade påskägg, eller ”easter eggs” – subtila blinkningar till klassiska spionromaner, framför allt John le Carrés verk. Underrubriken till seriens poster, ”Drinker. Thinker. Rebel. Spy”, är en medveten anspelning på Oldmans tidigare roll som George Smiley i ”Tinker Tailor Soldier Spy”.

I MI5:s hierarki finns också ”Queens of the Database” – specialister som kontrollerar all digital information. De fungerar som grindvakter till databaser och övervakning, men hackaren Roddy Ho ligger ofta steget före dem.

Femte säsongen bygger på romanen ”London Rules”, vilket syftar på de oskrivna reglerna för överlevnad inom underrättelsetjänsten. Dessa inkluderar råd som ”Cover your arse” och ”Always be a fair distance from a fuck-up” – regler som egentligen är tillämpbara på vilken arbetsplats som helst.

Själva Slough House är MI5:s elefantkyrkogård, inhyst i ett nedgånget hus vid Barbican station. Hit skickas ”slöhästarna” – agenter som klantat sig men som inte kan avskedas av byråkratiska skäl. Tanken är att de ska säga upp sig självmant på grund av tristess.

Både narrativt och tematiskt fångar ”Slow Horses” den politiska tidsandan (zeitgeist) med intriger kring terrorhot och konflikter mellan liberala och populistiska politiker. Femte säsongen känns så aktuell att den hade kunnat skrivas häromveckan, som en kraftfull kommentar kring Brexit-erans Storbritannien.

Flera karaktärer kämpar mot återfall i gamla beroenden, särskilt Catherine Standish (Saskia Reeves). Som nykter alkoholist använder hon choklad som substitut och överlevnadsstrategi för att hantera vardagen på Slough House.

Övervakning är naturligtvis en central del av spionernas vardag. I Herrons värld är det ofta oklart om man faktiskt skyddas eller bara hålls under lupp – ingen är för obetydlig för att förföljas, och ingen fikapaus är för privat för att undgå avlyssning.

”Slow Horses” har belönats med både Emmy- och Bafta-priser. Serien bygger på Mick Herrons romansvit som hittills sålts i över 4 miljoner exemplar. En sjätte och sjunde säsong är redan under produktion, vilket garanterar att vi får följa de missanpassade spionerna på Slough House under flera år framöver.

Dela.

20 kommentarer

Leave A Reply