Den svenska författaren och krönikören har återupptäckt sin barndoms schackspel efter decennier av frånvaro från de svartvita rutorna. I ett personligt reportage beskriver hon hur ett oskyldigt distansprojekt med sonen i USA snabbt utvecklats till ett tidskrävande engagemang som konkurrerar om uppmärksamheten med både fotbolls-VM och den strävhårige taxen Douglas.

Schack har länge varit mer än bara ett spel för många svenskar, och under de senaste åren har intresset ökat markant tack vare digitala plattformar och populära tv-serier. Möjligheten att spela mot vänner och familj över hela världen via mobilappar har demokratiserat spelet och gjort det tillgängligt för en ny generation spelare samtidigt som det lockat tillbaka tidigare spelare.

För krönikören är schacket inte något nytt bekantskap. Med en far som var stormästare i schack växte hon upp omgiven av spelets värld. Namn som Capablanca, Smyslov och Botvinnik var lika självklara referenser i hemmet som The Beatles, Rolling Stones och Aretha Franklin. Hon lärde sig tidigt vilken pjäs som var starkast och att damgambit inte var en dansfigur utan en klassisk spelöppning.

Men tonåren kom med andra prioriteringar. Killar, popmusik, litteratur och disco tog över uppmärksamheten från det koncentrationskrävande brädspelet. Det lilla schackbordet stod dock alltid kvar i vardagsrummet, som i väntan på att hon en dag skulle återupptäcka spelets alla möjligheter och strategiska djup.

Nu, flera decennier senare, har återföreningen skett. Vad som började som ett trevligt projekt för att hålla kontakten med sonen i USA har snabbt förvandlats till något mer omfattande. Hon tränar intensivt med hjälp av en digital coach i mobilappen, en assistent som kommenterar varenda drag och förflyttning. Systemet är uppbyggt som ett spel i sig, med poäng som pinglar och rasslar som i en enarmad bandit, med gradvis ökande svårighetsgrad och olika nivåer att passera.

Det beroendeframkallande elementet i schackträningen är tydligt. Varje löst problem ger tillfredsställelse och hunger efter fler utmaningar. Kombinationen av strategi, problemlösning och omedelbar feedback från den digitala coachen skapar en ständig lockelse att spela bara ett parti till, lösa bara ett problem till.

Tidsåtgången har inte gått obemärkt förbi. Taxen Douglas, husets andra krävande invånare, har tydliga åsikter om situationen. Hans uppfordrande blick och kroppsspråk signalerar när det är dags att lämna skärmen, antingen för sängen eller för den efterlängtade kvällspromenaden. Men när mobilens särskilda signal ljuder – det där specifika plinget som meddelar att sonen gjort ett nytt drag – blir löftet om att ”strax” lägga ifrån sig telefonen lätt att skjuta framför sig.

Schackengagemanget pågår dessutom parallellt med fotbolls-VM, något som skapar ytterligare konkurrens om tiden och uppmärksamheten. Men för krönikören utesluter inte det ena det andra. Medan fotbollen genererar plötsliga hopp och skrik som väcker upp hunden, erbjuder schacket en mer stillsam men intensiv mental stimulans.

Det moderna schackspelets digitalisering har skapat nya möjligheter för interaktion över geografiska gränser. Föräldrar och vuxna barn kan nu upprätthålla kontakt och dela intressen trots att de bor på olika kontinenter. Varje drag blir en form av kommunikation, ett sätt att säga ”jag tänker på dig” samtidigt som man utmanar varandras strategiska förmågor.

Utvecklingen speglar en bredare trend där traditionella brädspel får nytt liv genom digital teknik. Kombinationen av tidlöst spelande och modern användarupplevelse med direkta belöningssystem och social interaktion har visat sig vara framgångsrik för att engagera både nya och återvändande spelare.

För taxen Douglas återstår bara att vänta tålmodigt på att schackfebern ska lägga sig – eller åtminstone på att nästa promenad ska bli av.