Succéromanen bevisar att Tyskland är ett Sverige för barn

Den schweiziske författaren Nelio Biedermann, född 2003, har väckt stor uppmärksamhet med sin andra roman ”Lázár”. Boken, som översatts till 26 språk, har av förlag och kritiker marknadsförts som ett verk i klass med Thomas Manns ”Buddenbrooks”. Jämförelsen har gett upphov till epitetet ”Generation Z:s Thomas Mann”, en etikett som nu blir föremål för granskning.

Romanen utspelar sig under 1900-talet och följer den ungerska adelsfamiljen von Lázár genom seklets omvälvningar. Familjens öden vävs samman med historiska katastrofer som slutligen driver dem på flykt till Schweiz. Biedermann, som själv har ungerska rötter, har hämtat inspiration från sin egen släkthistoria.

Recensenten riktar dock skarp kritik mot romanen och menar att den lider av flera allvarliga brister. Ett återkommande problem är att Biedermann använder sig av uppseendeväckande detaljer utan att ge dem djup. Exempelvis föds huvudpersonen Lajos med genomskinlig hud, men detta motiv överges snabbt och får aldrig någon betydelse för berättelsen. Liknande mönster återfinns hos sonen Pista, vars mörka karaktär och ovanliga fysiologi introduceras utan att utvecklas meningsfullt.

Kritiken gäller även personskildringarna. Familjemedlemmarna beskrivs som schablonartade figurer lånade från gotisk litteratur. Den galna farbrodern Imre, baronen som döljer sin svaghet bakom traditioner och baronessan som försöker känna sig levande genom självskadebeteende – samtliga framställs som ytliga karikatyrer utan psykologiskt djup. Även bifigurerna, som en psykoanalytiker samtida med Freud, framstår enligt recensenten som anakronistiska och föga trovärdiga.

Språkligt sett pendlar romanen mellan frodighet och överlastat tonmåleri. Biedermanns metaforer beskrivs som stundtals lyckade men alltför ofta blommiga och parfymerade. Abstrakta begrepp förkroppsligas i romantiska bilder: åren blir karavaner av kringvandrande romer, vintern en vild ryttare med isigt svärd och augustikvällarna trötta landstrykare. Stilen upplevs därmed som mer dekorativ än funktionell.

Den hårda kritiken grundar sig delvis i de höga förväntningar som skapats kring boken. Recensenten konstaterar att om Biedermann varit en okänd debutant hade omdömet varit mildare och mer uppmuntrande. Nu har den massiva marknadsföringen och de överdrivna jämförelserna med litteraturhistorien i stället blivit en belastning för författaren. Slutsatsen blir att om ”Lázár” verkligen representerar vår tids motsvarighet till ”Buddenbrooks”, väcker det frågor om samtidslitteraturens tillstånd.

Diskussionen kring Biedermanns roman belyser också bredare frågor om hur unga författare marknadsförs och vilka förväntningar som skapas. Debuterande och tidiga verk möter allt oftare enorma förväntningar från förlagshåll, något som kan bli en dubbelbottnad gåva. Framgången kan öppna dörrar, men också ställa orimliga krav som få författare kan leva upp till.

”Lázár” är översatt till svenska av Susanne Widén och utgiven på Albert Bonniers förlag. Verket omfattar 287 sidor.