Susanne Ljung: Snart är peruken en del av våra outfits

Peruken har under lång tid förknippats med sjukdom och åldrande, något man bär för att dölja håravfall eller dålig hårkvalitet. Den bilden håller nu på att förändras. I takt med att tekniken har gjort peruker allt svårare att upptäcka har de börjat ses som en naturlig del av mode, skönhet och självuttryck.

En bidragande orsak tillskrivs skådespelerskan Demi Moore. Vid italienska modehuset Guccis visning i Milano i våras dök hon upp med en kortklippt pagefrisyr som såg ut att vara våt av hårpomada. Den korta frisyren utsågs snabbt till en av årets bästa, och modeintresserade på nätet hyllade hennes mod att kapa det midjelånga svarta hår som länge varit hennes signatur. Därför blev många förvånade när hon kort därefter anlände till filmfestivalen i Cannes med långt svart hår intakt.

Det var ingen peruk det heller. Moore hade burit en peruk vid Gucci-visningen, utan att ens de mest skarpsynta modedetektiverna märkte det. Förklaringen ligger i en ny generation specialanpassade så kallade HD-lace-peruker. De är gjorda för att efterlikna den egna hårbotten med en tunn, hudfärgad spetsbas som smälter samman med huden. Resultatet blir näst intill omöjligt att avslöja, även på högupplösta bilder.

Peruker är förstås inget nytt inom underhållningsindustrin. Inom film, teater och svart skönhetskultur har de länge varit en självklar del av såväl scenutrustning som vardagligt mode. Många artister har använt peruker och löshår för att skapa distinkta looks, men också för att skydda det egna håret från slitage och för att anpassa sig till rådande skönhetsideal.

USA:s före detta first lady Michelle Obama har beskrivit just detta. Hon har berättat att hon använde både plattänger och peruker, och konstaterat att det var omöjligt för den första svarta first ladyn att uppträda med flätor eller någon annan frisyr som inte utgick från vita skönhetsnormer.

Trots detta har peruker i många andra sammanhang varit ett ämne att undvika. På röda mattan granskas kändisars kläder, smink, kroppar och hår i detalj, men sällan sägs det rakt ut att håret är en peruk. Peruker har också setts som ett slags fusk. Samtidigt som ansikten korrigeras med botox, fillers och lasrar har håret förväntats vara äkta. Den synen verkar nu vara på väg att förändras.

Ett tecken är Hollywoodstjärnan Zendaya, som spelar gudinnan Athena i sommarens mest omtalade film, Christopher Nolans ”The Odyssey”. På premiärerna i London och New York bar hon långa, löst flätade lockar – inte den klippta bixie-frisyren, en kombination av page och pixie, som hon annars har visat upp. Peruken har därmed börjat talas om som en självklar accessoar, en del av en outfit, snarare än något att dölja.

Bakom attitydförändringen ligger inte bara teknik. Skönhetsindustrin har under senare år flyttat fokus från ansiktet till håret. Håravfall, som kan bero på ålder, stress och biverkningar av moderna viktminskningsläkemedel, har blivit ett alltmer omtalat problem. Nu lanseras produkter som ska främja hårets hälsa och livslängd, och begreppet ”hair longevity” växer fram som ett nytt modeord inom branschen. Att håret skulle stå näst på tur efter en lång period av ansiktsfixande var kanske väntat.

Historiskt sett är peruken inget nytt fenomen. Den franske kungen Ludvig XIV bar löshår redan på 1600- och 1700-talet, både för att dölja håravfall och för att skydda sig mot löss. På 1970-talet försökte den amerikanske modeskaparen Halston lansera peruker som matchade hans kläder, men utan större framgång. Cher och Dolly Parton har under många år burit peruker med självklarhet, och Beyoncé har genom sina naturtrogna peruker bidragit till dagens ökade efterfrågan.

Frågan är om utvecklingen kan avstigmatisera peruken ytterligare. Mycket talar för det. När allt fler välkända namn visar att peruker kan vara både praktiska, vackra och omöjliga att upptäcka, minskar gränsen mellan äkta och oäkta hår. För många innebär det en ny frihet att kunna byta frisyr utan att klippa sig – och att slippa förklara varför.